torsdag 5 juli 2012

Nu räcker det väl..... ??

Det blev en väl vemodig ton på inlägget sist, men det var så det kändes då. Det besked vi fick från rektorn i tisdags kändes tungt, onödigt tungt. Vi hade hoppats så på att få slippa höra detta. Jag ska poängtera direkt här att jag anklagar ingen för det som händer, men jag kommer fördenskull att skriva mina egna känslor och tankar kring detta. Ett av syftena med min blogg är att sprida förståelse för NPF, visa vad det innebär att leva med det i med- som motgång. Därmed måste jag ta med även negativa händelser som det som händer nu, eftersom det påverkar livet mycket, både för Turbo och övriga i familjen. Men som sagt, ingen anklagelse - det finns orsaker till att utvecklingen blivit som den blivit.




Så vad händer?? Jo, Turbos lärare, Nk, har sagt upp sig!! Detta beskedet fick jag av rektorn på telefonen. Just nu känns det som jag resignerat lite, var ensam en liten stund i tisdags då jag kunde leva om lite som jag antagligen behövde, men sen var det till att skärpa till sig och inte visa minsta lilla inför Turbo. Känslomänniska som jag är så har jag en aning svårt för att inte visa nåt, men det måste gå..... Han ska inte  få reda på något innan det är precis nödvändigt. Nu kan vi inte oroa honom. Sommarlovet måste få avlöpa så bra det bara kan. 


Och varför är detta en sån katastrof då? För att ta det från början: när läsåret började i höstas så blev Mk satt som Turbos assistent. Mk sa upp sig runt jullovet och slussades ut på några veckor. In slussades då Nk istället och tog helt över Turbo efter sportlovet. Ni som följt bloggen ett tag vet hur känslig Turbo är för ny personal. Han är också väldigt känslig för hur man bemöter honom och fingertoppskänsla är ett måste i längden om det ska fungera. Ett exempel på det hade vi i slutet på förra terminen här. En liten detalj i skolmiljön påverkade Turbo så han hade utbrott flera gånger om dagen, morgon som kväll. Denna period höll i sig ett par veckor tills vi benat ut vad som var fel. Att lära känna Turbo så pass att man med en gång förstår orsaken till utbrotten tar lång tid, och då fungerar det inte med personalbyten ideligen för hans del. 




Denna period med utbrott resulterade i att jag drabbades av utmattningsfeber som sen höll i sig i 5-6 veckor. Just nu håller jag på att försöka komma ikapp mig själv efter den feberperioden. Jag känner av det ibland och jag vet att jag ligger på gränsen. Skulle vi få en likadan period med utbrott igen (vilket ligger nära till hands om det blir helt ny personal runt Turbo) så vet jag inte hur min kropp fixar det. Lägger jag mig i feber igen så blir det säkerligen svårare att resa sig efter det....  





Ett annat stort problem som jag ser det är också att vi, efter att ha gått till skolchefen, fått igenom att skolpersonalen ska få gå en utbildning i höst. Men, vilka ska rektorn skicka på den utbildningen?? Den som är anställd för en termin och vi inte vet vad som väntar honom efter det....
Vi har också äntligen kommit någon vart med habiliteringen och KBT. Fast eftersom KBT inte fanns att tillgå så skulle vi få hjälp av en mycket duktig psykolog i stället. Vilken personal runt Turbo passar för att få den handledningen? I detta fallet har hab poängterat att det behövs personal runt Turbo som känner honom mycket väl för att öht ha en chans att lyckas.... Skulle Turbo komma in i en "dålig" period igen så når vi honom inte när det gäller att få bukt med hans utbrott.... Det vi vill är ju att han ska lära sig att hantera sina känslor så att han får ett bättre liv som vuxen.




Vi har också påpekat för rektorn under läsåret som gått att Turbo har inte alla ämnen som han borde ha. Han har kapacitet att klara av det om miljön är anpassad och han har rätt personal omkring sig. Turbo vet redan vad han vill bli och för att bli det så krävs det att han kommer in på Naturvetenskapliga programmet. Till det krävs det betyg! Hur kommer det att gå framöver, kan de lösa så han får alla ämnen? Turbo har högt uppsatta planer och han kan klara det, men då måste skolan fungera!
Men det viktigaste av allt är naturligtvis att Turbo får må bra, men det gör han inte med dessa evinnerliga personalbyten hela tiden....

Det som håller oss uppe nu och är en stor räddning för vår familj är att korttids fungerar så otroligt bra. Där finns personal som jobbat varannan helg med Turbo i två år! Fungerar hur bra som helst och dessa personalkillar är guld värda! Jag tänker också på hur det var innan Turbo började 7:an - en assistent fanns där och jobbade med honom i 2,5 år och det fungerade kanonbra. På den nya resursskolan har de som jobbat med Turbo bara stannat en termin. Uppenbarligen finns det brister nånstans i systemet....




Nu har jag fått skriva av mig lite och ni läsare har fått en förklaring till mitt förra inlägg. Tyvärr lite deppig ton, men jag behöver få fram hur yttre faktorer påverkar en person med NPF och även hela familjen runt honom. Återigen - ingen anklagelse mot någon, innerst inne förstår jag Nk att han gör som han gör men inte mindre beklagligt att det tyvärr blir negativt för Turbo.
Ja, kära läsare - orkade ni läsa allt negativt?! Hur som helst - den dagen mina blogginlägg handlar om att jag ätit frukost, torkat av borden och bäddat rent i sängarna - den dagen är det dags att sluta blogga pga för dåligt innehåll ;) Men å andra sidan skulle livet vara lugnare om det var så.... det blir lite väl händelserikt ibland!

Tack ni fina som kommenterat här på bloggen, skickat sms eller visat er omtanke på annat sätt, bl a på fb och i autismgrupper.... Det värmer mig nåt oerhört och hjälper mig att se framåt. ♥ Stort tack också till er alla som läser här även om ni inte lämnar nåt spår efter er!

7 kommentarer:

Ma sa...

Goa du.. Som det skall vara. Så känsligt. Och livet är föränderligt många gånger och vi kan inte göra något åt det..men det påverkar oss i allra högsta grad. Våra liv och våra barn.

Hoppas hoppas det kommer in en lärare som kan fungera med grabben. Jag har samma dilemma faktiskt inför hösten med junior..då vi får smådeppa ihop över en skola som inte fungerar opptimalt för våra barn..

KRAMEN den stora!!

Mamma Z sa...

Mamma Z skulle det stå, men det kanske du greppade på inlägget ovan :)

Nina sa...

Ja, jag har ju redan skrivit till dig, men kramar om dig här med!
Nina

Annelie L sa...

Stor bamse kram till dig och hela din familj.
Förstår att detta kommer att ta väldigt mycket av er energi under hela sommaren. Hoppas ni kan koppla bort oron korta stunder då och då, så att ni får lite vila. Det behöver du verkligen.
Kram finaste <3
Annelie

mariellejohnsson sa...

Du jag tycker inte att det var ett så negativt inlägg. Det påvisar ju hur livet är. Och som du skriver så måste man visa alla dess sidor för att andra ska få kunskap om hur det är att leva med barn som har diagnoser.

Massa kramar!

Anonym sa...

Får du vara med o bestämma vem som blir hans assistent? kan ngn från körts vilja ta det? tänkte då blev det inte en helt ny person. massa styrkekramar o Lycka till

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.