Mitt under ett möte på jobbet idag så ringde mobilen och jag fick ett telefonsamtal från rektorn. Jag gick åt sidan och svarade... och nu skulle jag kunna svära långa haranger, gråta en skvätt (läs: floder), m m.... Men eftersom jag inte svär så får jag väl hoppa över den biten och hitta på nåt annat. Åh, att det ska vara så svårt! Och att allt elände måste drabba Turbo! Mardrömsscenariot blir en verklighet till hösten! Jag andas djupt och nu tar vi en dag i taget...
Idag skiner solen ute men här på bloggen sätter jag in en regnbild för i vår familj regnar det just nu och jag har svårt för att se solljuset.... är allt annat är glad just nu.... Spotifyar lite lagom vemodiga Kent... de sjunger "Släck inte ljusen"....
Återkommer....
3 kommentarer:
Har svårt att ta in att det får gå till såhär. Förstår er stora stora oro och ilska. Finns inga ord , men skickar kramar....
Näe!
Jag tycker de har varit rätt förstående kring er och sonen, visserligen med en massa *puffande* många gånger i från er sida.
Kampen mot skolan. Suckar tungt. Varför skall det behöva vara en kamp?
Nu vet jag inga detaljer men anar att din reaktion berodde på något som kan få stora konsekvenser i höst.
BAMSEKRAMEN
Ååneeej! :(
Kramar om!
Nina
Skicka en kommentar