Oroligt

Det känns inget vidare bra just nu med Turbo. Oron och stressen finns i kroppen hos honom och han tål inte det minsta lilla, han smäller av ganska lätt. Läggningen gick hyfsat igår kväll med tanke på hur illa det kunnat gå. Men läggningen blev så pass så tankarna kom - om inte oron lägger sig utan stegras hos honom så kommer utbrotten att bli ohanterbara. Han är stor och mycket kraft finns bakom hans utbrott när han blir så där arg och onåbar. Men vi får väl hoppas att det blir bättre i stället.

Tyvärr fick jag rapport från skolan redan tidigt på förmiddagen idag att det redan hunnit bli stort utbrott - igen. Men det var oturshändelser som utlöste det hela. P som var med Turbo idag lyckades stävja det första utbrottet hyfsat, men när oturen var framme igen så blev det ett större utbrott.... Suck, stackars personal och stackars Turbo som inte mår bra just nu.... Vi behöver verkligen det där mötet med skolpersonalen på torsdag känner jag, så man får prata igenom situationen ordentligt.

Eftersom jag blivit förvarnad av personalen hur dagen tett sig på skolan så visste jag ju vad jag hade att vänta mig nu när Turbo kom hem från skolan. Och visst, jag hade iofs märkt det ändå, men jättebra när man är beredd innan. Bara att ta ett djupt andetag och vara glad och positiv, inte anmärka på det som hänt utan låtsas som det är världens bästa dag :) Har man tur så lyckas man hålla Turbo positiv också.... iaf ett tag.....

Ikväll ska jag bort och träffa lite vänner, min tur att få lämna hemmet och mannens tur att ta hand om läggningen. Jag sticker inte under stol med att det kommer att bli skönt att slippa den proceduren ikväll. Jag önskar min kära man lycka till ♥ Men vi har sagt det förr, det funkar bäst när man är ensam med Turbo. Samtidigt är jag jätteglad för att vi är två så vi kan dela upp passen lite. Nu ska jag återgå till mitt pass....

Tisdagskram på er ♥

Tufft Diagnosland

Hur ska jag börja nu då - en turbulent dag här....

Morgonen blev ingen höjdare med Turbo. Han var lite sur och tvär och brötig och lite utbrottig. Men han kom iväg med taxin till skolan iaf. Vet inte riktigt vad det oroliga berodde på, men det kan ligga och gnaga i honom nu att Mk - hans assistent på skolan - har sagt upp sig och slutar om några veckor. Han fick reda på det i fredags på skolan.

Jag åker sen och jobbar och kommer hem lagom innan Turbo kommer hem. Hinner få ett telefonsamtal från skolan... det hade varit minst sagt turbulent där idag. Den personen som var uppsatt i schemat för att vara med Turbo så gott som hela dan var hemma och VAB-ade! Japp... Den nyinsatta vikarien tar hand om min son.... och det smäller rejält efter 1, 5 timme! Inte lätt att vara vikarie inte.... Den enda ordinarie personalen fick ta över och vara med min son resten av dan, men det hade visst gått bra sen.

Här hemma är det hyfsat lugnt nu efter lite turbulens precis när han kom hem. Men bara han landade så lugnade det ner sig sen. Men skulle tro att läggningen kan bli besvärlig, det gäller nog att gå på tå lite.... Jag har en känsla av att det där med personalbytena sätter sina spår hos Turbo.... Vi bokade in ett möte med personalen på skolan på torsdag så får vi lite mer information.

Alldeles nyss fick jag ett värmande sms från en vän i den närmaste bekantskapskretsen här. Hon tackade för mitt stöd, hon lever också i diagnoslandet och hade vidtagit drastiska åtgärder idag för att försöka vända sonens liv till det bättre. Hoppas hjälpen finns där nu, men det verkar iaf som responsen fanns ifrån bl a socialtjänsten... Skönt att man kan stötta varann i Diagnosland, ibland bara genom att finnas där. Usch ja, det händer mycket i det här annorlunda landet nu tycker jag. Men, men, det är tyvärr bara att kämpa på.... 

Jag pratade med äldste sonen Charlie idag med tanke på gårdagens inlägg och han tycker det är ok att jag skriver mina tankar om hans skolgång. Det är inget märkvärdigt men ändock en tanke som jag vill förmedla.... Så ni som vill läsa det får hålla utkik, för vilken dag som helst kommer det :)

Nu ska jag ladda inför kvällens läggningsmatch.... kanske går det bättre än väntat....
Kram på er ♥

Grattis min son ♥

Oj, vad klockan går! Måste i säng snart så det får bli ett kort och snabbt inlägg här ikväll.
Jag har verkligen njutit av den här helgen, tagit tillvara de lugna stunder vi fått här hemma. Så skönt och välbehövligt med dessa avlastningshelger då Turbo är på korttids. Det gör att man orkar med vardagen bättre sen.

Korttidshelgen har nog fungerat utmärkt för Turbo. O och T har jobbat och det brukar aldrig vara några problem. Turbo har varit lugn och harmonisk här hemma under eftermiddagen och kvällen. Bara att ta nya tag inför måndagen och en ny vecka så får vi se vad den kommer att innehålla.

Nu är det på sin plats med ett stort GRATTIS här :)

Orkar inte skriva så mycket mer här idag men måste passa på att säga ett stort GRATTIS till min äldste son Charlie som i veckan fick ett glatt besked! Efter 17, 5 års pluggande så fick han veta att han fått sitt drömjobb fr o m 1 mars. Efter målmedvetet pluggande så hamnar han på ett företag som han egentligen bara drömt om att få anställning på. Kanske så småningom, men först efter att ha tagit andra jobb på vägen dit. Nu får han drömjobbet direkt! Bara att gratulera och önska Lycka till där!! Bra kämpat! ♥♥♥
Hans skolgång tål att utvecklas här kanske.... tror att hans historia kan inge hopp för många.... :) Ska nog återkomma om detta, tror jag.... ska konferera med honom först, men jag tror nog det är ok att jag skriver om det...

Godnattkram på er ♥

Personalbyten.....

Jag tycker det är svårt att komma igång att skriva ett inlägg här igen, efter förra inlägget med så tragiskt innehåll... men vardagen rullar ju på.... så jag gör väl ett försök....

Med tanke på det som hänt så är vi otroligt lyckligt lottade trots allt i vår familj. De senaste åren har det flytit på rätt bra med Turbo. Vi har haft underbar personal runt honom och då blir livet lättare och Turbo trivs förträffligt. Just nu känns det lite oroligt med personalbytena som väntar honom. Blir det fel för honom så vet man inte vilken vändning det tar nu när han är i en känslig ålder (blir snart 14). Jag har efterlyst ett möte med personalen på resursskolan i det snaraste så vi får reda ut hur framtiden kommer att se ut för Turbo där.

Tydligt är också att E fattas på korttids.... fick ett telefonsamtal från LSS-handläggaren på kommunen igår och det var bekymmer med personal inför sportlovet. Personal finns väl i största allmänhet men det går ju inte att sätta in vem som helst på min son. Så tyvärr är det inte ett lätt kapitel. Vi får väl se om det går att lösa.
Dessutom förvarnade N som brukar vara här och assistera, att han söker ett jobb nu som kan ställa till det med Turbos tider.... Orkar inte med att han också försvinner ur Turbos liv..... förhoppningsvis går det att pussla med N ifall han får jobbet. Så som Turbo längtade till att det skulle bli torsdag denna veckan så N skulle komma.... De här personalkillarna har blivit som kompisar till Tubo, han har ju inga andra kompisar....

Mitt i allt det tråkiga som händer just nu, är vi naturligtvis oerhört glada och tacksamma för att vi fått ha en så här bra period med fantastisk personal runt Turbo! Och i bakhuvudet har vi förstås vetat att ingenting varar för evigt....

I det här sammanhanget är det kanske på sin plats att jag förklarar lite hur det hänger ihop med Turbo och personal. Det kan se ut som att det är väldigt personalfixerat, men de som jobbar med Turbo måste vara insatta i autismproblematiken och lära sig att förstå hur min son fungerar. Kommunikationen mellan dem måste fungera så det inte blir några missförstånd. Dessutom måste kemin stämma mellan honom och personalen. Annars går det snett, med en massa utbrott till följd. Det skulle bli utbrott både hemma och på korttids och skolan och då fungerar inte livet alls för någon inblandad.

Vi har varit med om perioder då det funnits de som jobbat med Turbo som varit jättegoa personer, men de har inte förstått vad han har för behov pga sina diagnoser. Resultatet blir utbrott både här och där! Nu är grabben 185 cm lång så det blir ganska ohanterbart i det långa loppet att ha det så. Han mår inte bra och övriga familjen och personalen far illa av det. Så det är bara att försöka få in personer runt honom som förstår sig på honom och kan bemöta honom på det sätt som behövs.

Turbo har också svårt med nya ansikten, det tar ett tag innan man lär känna varandra och det flyter på som det ska och Turbo känner sig trygg. Det är inte förrän han känner sig trygg som han lugnar ner sig och blir harmonisk. Tyvärr kommer det antagligen att bli en turbulent period framöver med en del personalbyten, men jag hoppas att det blir bättre än vad vi befarar just nu.

Just nu är det korttidshelg och Turbo åkte till korttids direkt efter skolan igår (fred) och är där de vanliga två dygnen. Reserven O jobbar första dygnet och den ordinarie T jobbar andra dygnet. Med hjälp av O så funkar det utan E denna helgen också. Men det är ovisst hur det ser ut framöver.... tar en dag i taget.

Jag och mannen har iaf fått göra vårt idag när vi är barnlediga. Lite vänner har vi träffat på förmiddagen och på eftermiddagen hann vi t o m med en rask stavgångspromenad en timme. Det var en jobbig men härlig timme! Nu blir det en riktig myskväll här hemma, bara mannen och jag! Igår kväll var det lite grabbkväll här. Mannen hade tagit hit ett par killar så de badade i tunnan - riktigt mysigt hade de. Jag passade på att jobba ganska länge igår kväll :)

Ha en skööööön lördagskväll allesammans och kraaaaaam på er ♥

♥

Idag känns det inte så lätt att sitta här och beklaga mig över de problem som uppstår i vårt liv med diagnoserna. Mycket tråkigt händer bland vänner och andra inom NPF-området. Jag har bl a blivit berörd av en tragisk händelse idag. En ung flicka tog sitt liv pga att hon inte fått rätt hjälp från samhället - flickan var diagnostiserad med Asperger syndrom.... För vissa (för att inte säga de flesta) i Diagnosland så är det en enda stor kamp att få vardagen att fungera hyfsat. Men även om föräldrar kämpar aldrig så mycket så infinner sig inte hjälpen, tyvärr! Många tankar går till denna familj idag ♥

Många tankar går också till M som kämpar så för sin 14-årige son, med tanke på vad hans diagnoser ställer till det för hela familjen ♥ Hoppas rätt hjälp finns för er innan det är för sent....

En stor mängd kramar till alla ♥♥♥

Neråt-tankar

Just nu känns det lite tungt för Turbos skull... Fick precis reda på en tråkig sak... suckar lite. Men jag ska ta dagen från början.

Morgonen var inga extra bekymmer, lite trött och dåligt med frukost i magen men det var inget märkvärdigt med det. Det var som det brukar ungefär. Och sen iväg med taxin. Jag jobbade hemifrån idag, behövde lugnet igen för jag blev så oerhört trött igår kväll och kände mig risig. Tror att Turbo kräver lite mer psykiskt av mig nu än han gjort den senaste tiden.

Just nu på eftermiddagen är han relativt lugn, trots att han haft en vikarie hos sig idag. De har fått in en tjej som ska vara vikarie när någon ordinarie personal är borta. Tyvärr har det väl varit så att det fattats personal på resursskolan emellanåt så de har fått dragit ner på det planerade tempot vissa dagar.
För en stund sen fick jag telefon från Turbos "egna" assistent på skolan - han har sagt upp sig och kommer att sluta till sportlovet om några veckor!!

Just nu går Turbo igenom att E försvinner från korttids och det måste slussas in någon ny. Sen kommer nu detta också... Man blir ledsen samtidigt som jag inte klandrar någon av personalen för detta. Byta jobb måste man få göra och de har sitt liv, vi har vårt. Men lite frustrerad blir man när "vissa" som passar ypperligt för att jobba med Turbo, slutar.  Men just det här jobbet på resursskolan är nog skolans tuffaste jobb! Tråkigt och tragiskt är det (jag tänker enbart egoistiskt på min egen son just nu), men det är bara att hoppas att det ska gå så bra som möjligt. Nu kommer de där tankarna tillbaka hos mig - undrar hur läget hade varit om de hade "köpt" vårt förslag från början som gick ut på att T och E från korttids hade delat på en tjänst.... Kanske hade Turbo haft båda kvar då, både på korttids och i skolan....

Ja, ja, det är som det är - bara att ta sig igenom oavsett hur Turbo reagerar när han får veta detta. En positiv sak idag är iaf att jag har anmält mig till en föreläsning med Lotta Abrahamsson. Lotta har själv diagnoserna Asperger och ADHD. Eftersom mannen är på annat håll den kvällen så var jag tvungen att försöka hitta någon som kan assistera här hemma hos Turbo. T från korttids var ledig då och är så snäll och ställer upp. Skönt att det händer något positivt en sån här dag trots allt.

Ha en trevlig kväll allesammans ♥

Ulrika Aspeflo, utbrott och feedback

Väckte Turbo i morse men han var lite småsur ett tag, som tur är blev han på gott humör till slut. Han var väl lite trött i början. Det inträffade väl inget speciellt i morse, ändå funderade jag på hur länge man ska orka.... mornarna är unika i sitt slag.... Tänk om det fanns en medicin man kunde ge vid läggdags men som började verka precis innan uppvaknande så man slipper vänta på effekten....

Turbo kom iväg med taxin iaf och det var dags för honom och de andra att träffa Ulrika Aspeflo på skolan. Hon ska ju handleda personalen vid några tillfällen, blir säkert jättebra. Men min kära son lyckades väl med att uppvisa ett "snyggt" utbrott också... Han blev skrämd av något som lät väldigt högt - alla hade visst hoppat till. Såna plötsliga och höga ljud fixar inte han utan det blir utbrott av alla uppskrämda känslor. Men, men, kanske lika bra att hon får se hur han fungerar så får hon inblick i allt och kan ge råd utefter det. Efter incidenten så sänkte man kraven resten av dan för att inte skapa mer kaos hos Turbo.

Ja, ja, så kan det bli. Men här hemma har det varit lugnt sen han kom hem och det får ju jag vara glad för.  Att han är lugn när han kommer hem efter att ha haft utbrott i skolan bevisar också att han känner sig trygg där. Han får ut det han behöver och bär inget inom sig tills han kommer hem.

Nu till något helt annat....
Min blogg använder jag till att berätta hur det kan vara att leva med diagnoserna autism och adhd som sonen Turbo har. Jag berättar om hur ett familjeliv kan se ut med all hänsyn och annat som måste tas i vardagen. Ibland får man frågor och jag försöker svara på dem så gott jag kan och efter min förmåga. Vissa frågor är svårare än andra att svara på. För ett litet tag sen fick jag en fråga som jag tyckte var lite svårare att svara på.... Det var en av frågorna i detta inlägg och frågan gällde varför vi inte bestraffar vår son när han får utbrott?  Du som frågade detta var då anonym, men har nu återkommit i en kommentar.

Jag måste bara få rikta ett stort tack till dig för att du återkom och att jag fick feedback för mitt svar! Jag var nämligen lite osäker på hur det skulle tas emot.... Bl a så här skrev du i din kommentar nu efter mitt svar: "Och jag tycker det är helt underbart att assistenten i förra skola och att ni som föräldrar inte bestraffar....."
"Så fler föräldrar till barn och ungdomar med autism och adhd borde lära sig att inte bestraffa.för i långa loppet leder det till dålig självskännsla och att man blir deppig"
Sånt här värmer mig att läsa ♥ känns skönt att man är inne på rätt spår. Du har tydligen själv upplevt tuffa tag under din uppväxt och jag hoppas du får balans i ditt liv framöver. Att uppleva tuffa tag i barndomen sätter sina spår.... Jag önskar dig verkligen Lycka till med livet!

Passar på att tacka för kommentarer som skrivs, det är alltid roligt när man får bevis för att nån har varit här inne och läst! Tack till er också som läser men inte hinner, orkar eller vill skriva! Kul att ni läser iaf!

Kramar till er alla ♥

Söndag

Film- och tacomyset igår gick riktigt bra med Turbo - bara att njuta! Men jättesvårt att få honom i säng... när filmen sent omsider var slut så var ju Turbo mitt inne i nån programmering på datorn, och det kan man ju inte stänga av bara sådär! Det blev till att vänta ut honom så det blev efter midnatt innan han landade i sin säng. Men jag ville absolut inte ha något utbrott så vi gick varligt tillväga.

Inte sov han ut i morse heller. Jag som hade tänkt äta frukost innan han hann vakna, men det gick inte. Och morgonen blev turbulent... Inget utbrott men däremot sjövilt, hua! I med medicinen fort, men det tar nog ca en timme innan effekten finns där. Den timmen var dryyyg i morse!

Jag var borta lite på förmiddagen och träffade goa vänner och fick bl a lite upplyftande kramar :) Stärkt av det åkte jag hem igen lagom till lunch-middagstid. Då var Turbo hyfsat lugn och det gick att äta någorlunda i lugnet. Sen åkte jag till jobbet där jag sitter fortfarande som jag brukar på söndagseftermiddagen och kvällen. Kul va?!

Nu hoppas jag på att Turbo kommer iväg till skolan som vanligt i morgon. Det vore mer än otur om han skulle bli försenad eller hemma helt från skolan i morgon. Den mycket duktiga föreläsaren Ulrika Aspeflo kommer till resursskolan för att handleda för första gången. Det ska tydligen bli 4-5 gånger under terminen som hon besöker dem. I morgon ska hon (om jag fattat det rätt) vara med där Turbo är (mest på hans rum) och studera hur personalen bemöter honom!! Oj, hade jag varit personal hade jag varit nervös....

Turbo är förberedd ang detta men jag påminde honom idag och vi pratade om det lite grand. Han verkade väl insatt i vad som händer under morgondagen och han hade en kul kommentar.... Vi poängterar att det inte är honom hon är där för att studera utan det är personalen hon ska lära att bli ännu bättre. Då säger Turbo att Mk behöver inte bli ännu bättre - han är duktig och bra som han är!! :) Skön kommentar om sin "egen" assistent, eller hur! Det känns bra för mig som mamma att höra att han trivs i skolan.

Nu får jag jobba på lite så jag kommer hem nån gång idag.... Kram på er ♥

En katt mindre i huset

Gårdagskvällen fungerade rätt bra här hemma med Turbo, ända tills läggdags då vi var tvungna att snabbt avbryta soffmyset för vi märkte att det höll på att gå över styr. Balansgången är svår där. Men det blev inget stort utbrott som tur var.

Jag hade gått och funderat på hur jag skulle lägga upp dagen idag så Turbo skulle ta sig igenom den på bästa möjliga sätt. Ägaren till vår katt Felix (vi är fodervärdar åt honom) skulle komma och hämta hem honom till sig för att avla på honom.

Att ha besök i sig är svårt för Turbo och speciellt när han är så pass labil som han är nu. Och att hon dessutom ska ta med sig Felix kan ju också vara jobbigt. Turbo fick högre dos av sin ena medicin på morgonen för att klara av ett flera timmars besök av Sara. Dosen brukar jag ge när vi t ex ska till tandläkare el. dyl och dosen är rekommenderad av hans läkare, så det är inget konstigt med det.

Igår hade Turbo också fått gå igenom ett seriesamtal som jag ritat upp lite snabbt och slarvigt. Det förklarade att Sara skulle komma och hämta Felix, och att han ska få träffa några honor så det blir ungar efter honom, och att vi sen får tillbaka honom till oss igen. Så här ser en av bilderna ut:

Fyra bilder totalt bestod seriesamtalet av. Jag är ingen hejare på att rita men vill ändå visa bilden för att visa att det inte är själva duktigheten på tecknandet som betyder nåt. Det viktiga är att budskapet kommer fram. Och bilder är bra, även om man som jag ritar ihop dem väldigt snabbt och slarvigt ibland.
Nu har dagen avlöpt mycket bra, bättre än väntat och det är förstås tack vare medicinen och att han visste så väl vad som skulle hända.

Måste passa på att förklara att vi har ett förmånligt fodervärdsavtal på katten. Det vanligaste är att honorna kommer hem till hanen och är kvar några dygn tills de är färdiga. Men vår familjesituation med tanke på diagnoserna gör att det aldrig skulle fungera. Turbo skulle inte fixa att det dels kommer andra familjer hit och dels har en extra katt i huset med en massa kattjam och skrik. Detta har Sara haft stor förståelse för och därför tar hon hem Felix till sig och honorna får komma hem till henne i stället. Felix får stanna där tills han är färdigavlad och kastrerad. Skönt med förstående människor och jag är så glad för att det var just henne jag hittade när vi "jagade" en första katt. Efter att vi köpt Oswald av henne så ville hon att vi skulle ha en avelshane på foder. Jaa, så är det med det...

Här består lugnet än så länge och vi hoppas att det fortsätter, för här planerar vi film- och tacomys i soffan om en stund.
Ha det så gott alla ni som läser här och kram på er ♥

Ingen balans funnen....

Turbo har det lite jobbigt just nu med någonting, vet inte riktigt vad det är som inte stämmer med honom. Jag klurar och funderar... Igår ringde jag hans assistent på skolan också, men han hade inte heller förstått vad det kan vara. De märker också att det är något som ligger och bubblar under ytan hos Turbo. Visst, det är mycket som händer inom den närmaste tiden runt honom men vet ju inte hur mycket han funderar kring det.

Vi har börjat förbereda honom på en sak som kommer att inträffa redan i morgon på hemmaplan. Vi har vetat om ATT det ska hända, men inte riktigt när - det fick jag reda på i morse. Vi har nämnt det och pratat med honom med jämna mellanrum om det, men nu är det skarpt läge och kommer att ske i morgon. Så mannen fick ett seriesamtal av mig idag som han ska gå igenom med Turbo i eftermiddag och ikväll när jag är på jobbet. Hoppas det sjunker in ordentligt och att han tar det bra. Händelsen har han vetat om länge, men när det väl kommer till kritan så blir det ändå en helt annan sak för honom. Bara att hoppas att morgondagen flyter på bra. Lovar att rapportera och förklara sen vad det är!

Jag har också mina funderingar kring sömnen hos Turbo. Han har alltid haft ett stort sömnbehov och säkert sovit lite mer än genomsnittet för sin ålder. Men som jag nämnt här tidigare så har det ändrat sig markant! Nu har han svårt för att somna på kvällarna och ligger oftast vaken till 22,30 - 23,00 på vardagkvällarna. Sen ska han väckas före 7 om han ska hinna med taxin som hämtar 7,45. För bara några månader sen så somnade han senast kl 20,30 och det är stor skillnad mot nu. Visst, han är äldre, men är det normalt att sömnbehovet ändrar sig så snabbt eller har han fått sömnproblem? Det är ju inte helt ovanligt med sömnproblem när man har de diagnoser han har. Men ska sömnproblemen börja så helt plötsligt när det aldrig varit nåt bekymmer innan? Tänkte på om hans instabilitet kan bero på för lite sömn... men samtidigt så har han varit på gott humör på mornarna trots dallret.... nej, jag blir inte klok på detta!!

Igår kväll vid läggproceduren så avvek jag från hemmet, tog mig en promenad så fick mannen sköta läggningen i fred. Turbo var så pass instabil att det var lika bra att vara en vuxen mindre i hemmet så blir han så lite störd som möjligt. När jag kom tillbaka så låg Turbo i sängen och jag kunde pusta ut lite.
Nu får vi se hur den här kvällen blir, och även resten av helgen eftersom det är en hemmahelg. Jag hoppas iaf att Turbo ska kunna lugna sig lite så småningom....

Trevlig helg på er fina läsare ♥

Smått stressande

Här hemma flyter det på med Turbo. Det är relativt lugnt men ändå lite dallrande. Han är hyfsat lugn men ändå rätt krävande av oss runt honom. Det märks att han är lite i obalans just nu - tusen gånger om dan får man svara på frågorna: "Är du bög?" eller "Är du fet?". Det är såna där upprepningar han har för sig när han inte är nedvarvad utan det är något som ligger och gror i honom. Han har just nu också en del tics och de kommer när något är stressande eller oroande.

Något som också är krävande för oss föräldrar är att han blivit så oerhört ljudkänslig och behöver ha koll på allt. Alla plötsliga ljud som uppkommer så kommer frågan blixtsnabbt: "Vad var det?" och man måste svara omedelbart. Ett ex. från idag var när jag tappade en blyertspenna i golvet - inget som ger nåt jättehögt ljud ifrån sig, men han frågade direkt. Och svar måste ges....

Likadant är det när jag och mannen pratar med varann. Han ifrågasätter i stort sett varje mening vi säger och behöver ha en förklaring. Förut har han nöjt sig med att man sagt att det är vuxenprat, men det nöjer han sig inte med nu. Liiite påfrestande är det om jag och mannen behöver prata med varann och att man då måste förklara varenda mening för någon annan.... Så ni förstår att jag och mannen inte pratar så mycket med varann längre... ☺.... tur vi varit tillsammans så pass länge och att kemin stämmer till 110 % mellan oss så vi vet var vi har varann... men det är påfrestande i längden.

Sådärja, nu har jag gnällt av mig lite.... äsch, jag tar lite till när jag ändå håller på och gnäller..... Turbo har kommit in i en ny fas i livet. Han har alltid haft ett stort sömnbehov, men nuförtiden har han svårt för att somna på kvällarna och ligger vaken länge. Oftast har han inte somnat när jag - som är den siste i säng här - går och lägger mig. Det betyder nu att jag och mannen inte längre har nån egentid på kvällarna som vi alltid har haft. Klart att det också i sin tur är tröttande.

Nog med gnället för idag (f´låt för gnället). ☺ Ska nog krypa ner i sängen nu för att vara någorlunda pigg i morgon igen. Vi "ses" i morrn! Sov sött och kram på er ♥

PS. Tack så jättemycket för era kommentarer på förra inlägget - de värmde så in i djupet av mitt hjärta ♥

Svar på frågor!

Har fått några frågor som ligger och väntar på svar av mig! Idag tänkte jag i detta inlägg enbart svara på de frågorna, så det blir inte mycket till rapport från hemmafronten idag.

En ung tjej frågar Vad är autism?
Det är jättesvårt att helt kort förklara vad autism är, men jag ska försöka. Det finns tre saker som är kännetecknande för autism. Det är att man:
1) har begränsad förmåga till socialt samspel
2) har nedsatt förmåga att kommunicera
3) har begränsade beteende och intressen
Sen finns det inte två personer med autism som fungerar lika, utan det är mycket individuellt hur autismen tar sig i uttryck.
Det var lite kort om vad autism är, googla gärna på ordet så hittar du säkert mer information om du vill veta mer.

Så till nästa fråga och svaret där blir långt.
Anonym undrar om Turbo får allt han vill ha och varför vi inte bestraffar honom när han får utbrott?
Nej, han får inte allt han vill ha, däremot tycker vi som föräldrar att även han ska ha glädjeämnen i livet precis som alla andra barn. Du var inne på att vi ska bestraffa honom när han får utbrott....
Kan ju börja med att förklara att när min son får utbrott så finns det alltid en orsak till det. Det är inte så att han får utbrott bara för att få sin vilja igenom med något. Exemplet du tog upp var den kraschade datorn för några månader sen och då borde han inte ha fått sin mobil som han fick efter förra helgen....

Utbrottet som ledde till datakraschen var helt och hållet mitt fel, jag var inte den rätta pedagogen vid det tillfället. Jag var trött på att han förhalade läggtiden och sa skarpt till honom att stänga av datorn omedelbart! Dubbelfel från min sida så det skriker om det!! En person med autism måste man vänta in så han är i rätt tankebana för att han ska stänga av datorn, man kan inte begära en sån sak om han är mitt inne i något. Han måste fullfölja sin tankebana först och det viktiga är att man förberett läggningen helst med bilder och schema. I det här fallet kraschade han datorn utan att det var meningen, datamusen han slängde iväg hamnade rakt in i skärmen, vilken han inte siktade på med flit. Ett mera otröstligt barn får man leta efter i det läget....

Som sagt, hans utbrott beror alltid på något - oftast har han blivit utsatt för något han inte klarar. Vid tillfället då han fick mobilen så hade han även haft utbrott på korttids. Han hade varit där i 5 dygn och det var bara reserver som jobbade med honom. När så den ordinarie och trygga E kom sista dagen så rann det över för honom. Att i det läget bestraffa honom - när han blivit utsatt för mer än han fixar - nej, det finns inte på min karta!

Vi hade ett tillfälle i livet för några år sen då Turbo hade utbrott dagarna i ända, både i skolan och hemma. Vi fick rådet av en expert på området att skala bort ALLT omkring honom som kan stressa. Vi gjorde det, både hemma och i skolan och utbrotten minskade avsevärt! Det som är viktigast för de här barnen är att anpassa miljön efter deras behov.

Vi har ett fint exempel på ett bra arbete som Turbos assistent på förra skolan gjorde. Hon var som klippt och skuren till att jobba med barn med autism. Hon blev aldrig nånsin arg på honom, vad som än hände och vad han än gjorde. Hon behöll lugnet hela tiden. Om det uppstod ett beteende som behövde åtgärdas, så tog hon upp det med Turbo när han var lugn och samlad. Med hjälp av seriesamtal eller andra bilder gick de igenom vad man kan göra i stället. Den assistenten fick se många fina framsteg från Turbos sida!

När det gäller hans utbrott så behöver han proffshjälp för att lösa den biten. Och jag tror det är ganska nära nu så kommer det att bli nån form av KBT genom psykologen på habiliteringen.
Jag och mannen har varit på en del föreläsningar, vi har haft mycket kontakt med habiliteringen, vi har kontakt med andra föräldrar med liknande situation, men ingen har förespråkat bestraffning som hjälp mot utbrotten. Däremot tror jag på positiv förstärkning och det kör vi med hemma när vi behöver göra en punktinsats vid vissa situationer.
Du anonym hade också en fundering om Turbo är utvecklingsstörd - Nej, det är han inte. Man har gjort tester som visar att han har relativt högt IQ.

Över till en fråga av ett helt annat slag ☺
Ann frågar om vår badtunna och vad den kostade?
Det finns en mängd olika varianter av badtunna, men den vi köpte kostade nog runt 20 000:-. Mycket pengar, men vi är låsta till hemmet så mycket så det kan vara skönt att ha något på hemmaplan som gör att man kan koppla av lite extra. Och jag kan säga att det är en fantastisk upplevelse. När jag och mannen badade i helgen var det -5 grader ute! Men vi satt säkert 1, 5 timme i badet - hur härligt som helst, speciellt om det är stjärnklart ute! Länkar här till en bra sida och jag tror att det var genom dem vi köpte tunnan. Även om jag var mycket skeptisk i början så kan jag idag rekommendera den varmt ☺

Jag tackar för era frågor och tackar också för övriga kommentarer som kommer! Blir jätteglad när ni läsare skriver nån liten rad!

Wordfeud

Gårdagseftermiddagen och kvällen efter korttidshelgen flöt på lugnt med Turbo (sonen). Inget som låg i kroppen på honom som ville ut, men det hade vi inte räknat med heller. Två hela dygn med en och samma personal T på korttids - ja, det finns liksom inget som är fel för Turbo i det läget.

I morse var Turbo lite trött men på gott humör. Inga problem att få iväg honom med taxin till skolan. Det goda humöret fanns kvar när han kom hem igen :) Härligt! En bra period just nu, tror jag. Än så länge har han ju inte märkt av så mycket av de förändringar som kommer. Tänker på korttids och även skolan. I skolan har han träffat den nya vikarien lite grand. Det är ju inte hans person i första hand, men det kan ju bli aktuellt nån gång framöver - man vet ju aldrig vad som händer. I skolan blir det även en förändring på onsdagar med början i övermorgon, men jag tror det kommer bli bra. Mer om det sen.

Snögubbar i Japan

Turbo spelar wordfeud på mobilen med så gott som alla killar som jobbar med honom (korttidskillarna, N som assisterar, Mk som är hans assistent på skolan m m). Idag när han kom hem från skolan berättade han att han börjat spela mot en lärare på skolan, och såg glad ut. I samma andetag sa han: "Man är nog lite dum om man spelar mot en lärare va?" Han menar ju att en lärare kan ju så mycket i o m sin utbildning. Sötnosen där! Men nog är det en bra "social" kontakt iaf som de kan ha med varandra när nu inte det sociala funkar så bra annars! Och Turbo tycker det är roligt att spela Wf.

Nähä, det får bli allt för idag. Är så ruskigt trött idag så jag kan stå och sova.... Så nu tänkte jag säga go´nattens i tid och rusa till sängen. Kram på er alla ♥

Korttidshelg som gått

Helgen har gått och det har varit en korttidshelg så jag och mannen har varit fria att göra vad vi ville... Fast fredagen bestod av jobb för min del, mannen fick sig en viloeftermiddag i sin ensamhet :) Det behövde han verkligen!

På lördagen hann vi med att umgås med lite vänner. Jag och mannen hann också gå en stavgångspromenad i rask takt en timme och det var underbart härligt i skogen! Äntligen kom vi ut tillsammans i naturen och motionerade. Det blir ju inte så ofta vi har tillfälle till det. På kvällen blev det ett dopp i vår tunna, men det blev lite sent innan den kom upp i temp så det gick att kliva i. Det var 1 cm is på ytan innan vi började elda.

Idag har vi också umgåtts med lite vänner. Sen kom vi hem med andan i halsen... jag fixade undan disken medan mannen fixade en mindre söt efterrätt, men väldigt god. ♥

Fort fixade jag undan vardagsrumsmattan :) Har nämligen tröttnat på att inte ha matta på golvet därinne, men det går inte att ha matta när Turbo är hemma. Köpte en ny matta nyligen och tänkte lägga på den när Turbo är på korttids - sen får jag ta bort den innan han kommer hem. Då får vi iaf två dygn varannan vecka som man kan ha den där mjuka känslan under fötterna :)

Idag hämtade vi Turbo lite tidigare än vanligt så det blev lite stressigt. Men jag ska inte klaga - är så tacksam över att helgen på korttids löste sig ändå. E skulle ha gått på igår och tagit sista dygnet. Men i fredags råkade han ut för något så han blev inlagd på sjukhus i stället. Jag hoppas verkligen han kommer att repa sig och det snabbt!! Usch, det finns mycket man kan råka ut för....

T som jobbade första dygnet försökte få in någon av de få som kan jobba med Turbo, men de var upptagna. T var schysst att ta det andra dygnet också! Hastiga förändringar även för Turbos del, men tur att det var T som jobbade, han är ju den enda riktigt trygga personalen som Turbo har just nu på korttids eftersom det troligen blir så att E försvinner därifrån - detta skulle antagligen ha varit hans sista pass :( När vi hämtade i eftermiddags så var det en trött personal T som mötte oss, han hade ju jobbat två dygn i ett sträck. Bra jobbat av honom och mycket ansvarstagande! Guldstjärnor till sån personal ☺

I morgon är det dax för vardagen igen då.... bara att hoppas det blir en bra vardag....

Kramar till er alla - ta hand om varann och var rädda om er ♥♥♥

PS. Har några frågor som kommit från er läsare - de kommer att besvaras, ha tålamod bara....

AWARD !!!

Nu ska jag försöka ge mig på det där inlägget jag pratat om nån dag här och skjutit upp.
Det är så att jag fått en "blog award"!!

Tack snälla Nina för den utmärkelsen - vad glad jag blir att nån gillar bloggen så den är värd en Award!
Ni som kikar in här - läs gärna Ninas blogg! Nina bloggar om sitt liv med dottern Sandra och jag har lärt mig mycket av Ninas skrivande. Mycket i våra liv med diagnoser är lika och Sandra är några år äldre än min son Turbo så därför kan jag lära mig mycket av dem.

I o m att jag fått den här awarden så ska jag väl helst dela ut en likadan till fem andra bloggar.... inte det allra enklaste.... Tyvärr hinner jag inte läsa så mycket bloggar, det blir Ninas och ett par stycken till. Nina kan jag ju inte ge nån award eftersom hon nyss fått en. Ett par andra..... nej, de får vänta till en annan gång ;) Nu tänker jag köra lite blandad konfekt ☺ Har nog några som jag vill nominera...

Jag börjar med att ge Elias pappas blogg en award! Det är en härlig blogg där Jens skriver om sitt liv, sina upplevelser och sina äventyr med sonen Elias. I somras, t ex, så gjorde de en ganska lång resa med tåg genom Sverige. Elias har autism och det faller sig naturligt att jag tycker det är en intressant blogg.

Award nr 2 ger jag till Anna JD Jacobsson! En tjej som bloggar om sin stora resa - och här gäller det en viktresa som är imponerande och en resa bort från sockerberoendet. Bloggen går i en mycket positiv anda, man har svårt för att låta bli att påverkas av hennes glädje och sprudlande personlighet. Hon har gått ner mer än 60 kg på en lite hemsnickrad metod och hon lägger ut många goda recept. Kika in så får ni se! 

Nästa award går till bloggen Atelje Skogslyckan! Bloggen handlar mycket om heminredning och gamla ting. Deras hus vann en tävling för några månader sen och blev utsett till Sveriges charmigaste hem! Ni kan ju ana att bloggen också är charmig ☺ Hinner inte läsa allt där men kikar in lite då och då, man kan ju faktiskt få lite ny inspiration där om det skulle behövas ☺

4:e awarden.... hm... vågar man sig på att ge den till en storfräsare tro?? Japp, jag gör det.... Jag tänker på Vimmelmamman! En som rör sig i kändiskretsar som skriver.... men bloggen handlar en hel del om hennes resa.... en resa bort från cancer. I dagsläget är hon frisk, men i bloggen skymtar det igenom att tankarna alltid finns där - ska det komma tillbaka eller klarar hon sig ifrån det, ska hon överleva eller inte? Hon är också ute och föreläser om sin "resa" och hur det kan vara.

Min 5:e award går till en "liten" fotoblogg - Babsfoto! Jag gillar hennes bilder, en amatörfotograf som t o m har fått nåt litet fotouppdrag, härligt! I o m att hon får en award så kanske man kan putta på henne lite så hon gör uppdateringar oftare :) Bloggen uppdateras för sällan om jag får bestämma ;) Hur jag hittade denna blogg vet jag inte, men när jag kikade lite extra upptäckte jag att det var en gammal bekanting från när jag växte upp ☺ Världen är rätt liten, och internetvärlden är ännu mindre ☺

Sådär ja, det var det det! Nu får ni alla ha en go´ och härlig fredagskväll ♥ Kramelikram på er ♥

Förändringar på G, eller?

Idag känner jag mig bara sååå glad :) Har reflekterat över några små framsteg hos Turbo! Men de är så små så jag tror det bara är jag som mamma som märker av dem, men de finns där och det är det som är viktigast.
Det verkar som han blivit lite mer.... jaa... svårt att beskriva.... men efter de senaste utbrotten han haft så har han klappat mig på axeln eller lagt armen om mig och sagt "förlåt"!! Och det lilla ordet har han sagt med ordentlig känsla, det har verkligen kommit från hjärtat ♥

Nu vet man inte om detta är nåt tillfälligt... men man får ju lite tankar inför framtiden. Jag börjar hoppas på en tonåring som kanske vänder till det lugnare hållet. Drömmer lite, men vår äldste son förändrades när han började högstadiet (till det lugnare hållet) och jag förändrade mig också när jag började 7:an (men åt andra hållet....). Nu vet vi ju alla att det brukar vara så att tonåren oftast är de mest turbulenta i en persons liv, men det finns ju undantag! Kan man få hoppas på det undantaget kanske.... Inom en snar framtid lär det ju visa sig hur det blir med den saken. Vem vet, jag kanske redan i morgon får ett abrupt uppvaknande från drömmen ;)

Första skoldagen idag har gått fantastiskt bra. Turbo har varit harmonisk och lugn. Det är nu bara tre elever som kommer att gå på resursskolan denna terminen och det passar nog Turbo ännu bättre. Miljön blir ännu lugnare och det behöver han. Han verkar känna sig trygg med personalen där nu. Dessutom händer det positiva saker med personalen i form av utbildningar m m så vi har goda förhoppningar inför resten av läsåret.

Däremot så börjar sömnen krångla för Turbo. Han har aldrig haft några problem med att somna, han har somnat så fort han fått ner huvet på kudden. Nu ligger han i timmar och kan inte sova. Igår blev kl 23:30 innan han slocknade. Ikväll har han ännu inte somnat... Tänkte hålla koll på detta nästa vecka. Det kan ju bero på att det varit lov, men jag är lite tveksam faktiskt. Det är ju vanligt att barn med ADHD och liknande diagnoser har problem med sömnen, men Turbo har aldrig i sitt 13-åriga liv haft det. Konstigt om det ska börja nu helt plötsligt, men det kanske har med puberteten och tonåren att göra, vad vet jag....

Tyvärr får jag utveckla det jag skrev i går om min utmärkelse, vid nästa inlägg i stället. Den här dagen gick alldeles för fort och jag har haft en hel del att göra, så jag har inte hunnit med att skriva ner nåt om utmärkelsen. Men det kommer!
Go´natten på er ♥

Wow - han ÅT - och lite till!

Igår kväll tog vi och smakade på den hemgjorda glassen. Men oj, vad hård den var! Har aldrig gjort egen glass förut och jag tror inte jag smakat av någon annan heller - ska det bli så hårt?? Den fick stå framme en stund så den mjuknade lite. Hade alltså gjort en med pepparkakskrydda i och en med mörk choklad och liten aning med baileys i.

Jag serverade Turbo (sonen) och gick därifrån så han fick smaka i fred, men jag höll ögonen på honom för att se hur han reagerade. Tror att chokladglassen föll honom bäst i smaken - han ville t o m ha mer! Yes!! Detta kan det bli en fortsättning på. Undrar om glassen blir ännu godare i en glassmaskin? Har ingen erfarenhet av såna men de verkar vara väldigt populära. Någon som har provat? Berätta gärna vad ni tycker isf!

Nu gjorde jag ju glassen lite annorlunda förstås eftersom jag jagar Turbos sötbehov. Glassen är gjord helt utan vanligt socker eller de traditionella sötningsmedlen. Jag gjorde den med Stevia som jag skrivit lite om tidigare. Ett helt naturligt sötningsmedel som inte alls påverkar blodsockret eller triggar sötbehovet. Suveränt om det funkar att ha det i glassen, då kan han äta hur mycket som helst av det utan att det gör nåt. Nu är det ju mycket grädde i den men Turbo är smal och behöver lägga på sig en massa kilon så det är helt ok. ☺

Idag har vi varit hemma på förmiddagen, jag och Turbo. Sen kom assistent N kl 14 då jag åkte iväg en sväng till jobbet. Tog en liten sväng förbi resursskolan för att hämta fickschemat för morgondagen som Turbo är så beroende av att ha. Han måste veta vad som ska hända under skoldagen. Egentligen skulle skolan börjat i går, men skolpersonalen har fått två extra dagar på sig för planering. Det är ju lite omstrukturering på skolan och jag tror de här två dagarna har behövts för dem. Det var taggad personal jag träffade när jag hämtade schemat. De är nog heltända på att få det att fungera ännu bättre denna terminen än den förra. Det är mycket som händer framöver, och vi föräldrar har en del förväntningar....


Nu ikväll har jag och mannen varit på ett informationsmöte om korttids.

Fika på korttids

Förändringar där också.... allt på en gång.... I slutänden blir det säkert bra även om vi i nuläget är lite oroliga. Ska nog ta och ringa chefen för korttids i morgon för att räta ut en del frågetecken. En flytt är på gång och i o m det en hel del omändringar i hur man jobbar. Ska försöka låta bli att vara alltför orolig - egentligen litar jag ju helt på att chefen för korttids  vet precis behoven för min son.

Nu dax för lite kvällsbestyr så hoppas jag Turbo kommer iväg som han ska till första skoldagen i morgon.
Go´kvällskramen på er då ♥

PS. Har fått en liten utmärkelse som jag blev glad över - men den tar vi i morgon :)

Turbulent start på dagen

Turbo var relativt lugn igår eftermiddag efter korttids/fritidstiden, men på ett ögonblick vände det när kvällen närmade sig. Det slog om snabbt och det gällde att agera ännu snabbare som förälder och försöka styra upp det så gott det gick. Det gick hyfsat får jag säga, inga större utbrott iaf och duschat blev det också, det är inte dåligt! Tror grabben var trött för det gick ganska snabbt att få honom i säng igår, skönt!

I morse hann Turbo inte mer än kliva upp ur sängen så kom det en låsning som dyker upp emellanåt.... Den här låsningen måste han bara ta sig igenom och jag fick naturligtvis stötta och lotsa bäst det gick. Nu är det inte så lätt, men man får göra sitt bästa - igenom det måste han. Men under tiden så blir det en del småutbrott... inte alltför kul, men det är bara att ta i det läget.... Det slutade med att yoghurten hamnade över hela matrumsgolvet m m när jag skulle sätta på honom glasögonen och råkade nudda huden på honom.... känsligt, känsligt!! Så lite behövs det när han är i obalans...

Inte så rolig morgon, men man är ganska härdad, man har hållit på så här i drygt 10 år nu.... vardag liksom....
Så småningom - en timme försenade kom vi iväg till korttids/fritids iaf. T väntade tålmodigt och jag tror de haft en bra dag tillsammans som väl är.
I morse när detta hände att vi blev försenade så undrade jag hur läget hade varit om man hade haft en vanlig anställning någonstans.... nu är vi egna företagare så man kan laborera lite med tiderna iaf. Annars hade det verkligen gällt att man hade en förstående chef och ett arbete där det inte gjorde nåt om man försköt arbetstiden en timme hit eller dit. Men i hur många yrken funkar det?? Vad vår personal innerst inne tänker och tycker, har jag ingen aning om. En del av situationen vet de om men man sitter ju inte vid lunchbordet och skriker ut hela sin vardag precis, även om vi är ett gott gäng :)

Eftermiddagen här flyter på i lugn takt. Inga krav på Turbo idag utan bara vara, tänkte jag.
Morgondagen ser lite annorlunda ut - inget korttids, men jag tror det blir bra för Turbos del iaf. Sen har vi info-möte med korttids på kvällen, ska bli intressant!
Nu lite middag och sen blir det provsmakning av den hemmagjorda glassen som jag gjorde igår. Det blir antingen fiasko eller succé.... hm.... ☺

Turbulent både här och där

Turbos nya mobil som han fick igår efter korttidsvistelsen har nog räddat situationen från att bli ganska stirrig och med utbrott som följd. Nu har vi sluppit utbrott, men han känns inte riktigt i balans efter dygnen på korttids. Gårdagskvällen avlöpte bra, jag åkte till jobbet efter ett tag och kom inte hem förrän han hade lagt sig. Sen kom han ner till mig innan jag hann gå och lägga mig - tror klockan var närmare 24 - då var han på ett mjukt humör och sa t o m "Mamma, tack för mobilen!" Då rycker jag nästan till!! Vilka känslosamma ord.... och de kommer från min son.... Vad glad man blir av en endaste liten mening! Här är vi inte bortskämda med meningar som har med känslor att göra...

Idag har han varit på korttids/fritids medan jag jobbade. Den ordinarie T har jobbat med Turbo och det har gått bra även om han också märkt att inte balansen finns där riktigt. Hoppas bara att han landar snabbt för det behövs framöver.... Fick meddelande från skolan att det kommer in en vikarie direkt vid skolstart!! Inte precis lyckat läge för Turbo, men det är inte mycket att göra. Nu är det inte Turbos assistent som ska vara borta utan en av de andra. Men det gör ju ändå att det finns ett nytt ansikte i skollokalerna och som ska vara där några veckor framöver.

Suck! Det känns lite mycket nu för Turbo.... Dels kommer nog E att försvinna från korttids :( och därmed måste det komma nån ny som jobbar med Turbo i stället för honom, och dels blir det en ny vikarie på skolan :( Jag känner inte riktigt för att ha en lång och turbulent period framför oss..... Ja, ja, man får ta det för vad det blir och försöka göra det bästa av det.

Ikväll har jag försökt mig på något som jag tänkt göra länge - egen glass! Har ju bestämt att fr o m nu ska vi ta tag i Turbos sötsug igen. Fr o m nu är det schema som gäller för honom och hur mycket sött han får äta på ett dygn. Så nu hoppas jag att glassen som ligger i frysen smakar så den faller grabben i smaken. I så fall har vi vunnit mycket när det gäller sockermängd. Bl a använde jag mig av pepparkakskrydda som smaksättning!
Få se om det duger :)

Resultatet får vi ju inte förrän i morgon då den frusit färdigt och går att smaka på.

Nähä, nu får jag nog ta och dra... Turbo verkar vara lite "dallrig" i humöret. Snabbkram på er ♥

Turbulent hos Turbo!

Nu är den här dagen snart till ända och därmed också ledigheten slut. Nya tag nu då... och vi har ju fulladdade batterier så vi ska väl inte klaga, jag och mannen. :) Men efter en sån här ledighet kan man mycket snabbt kastas in i en vardag där batterierna töms väldigt fort, det vet vi av erfarenhet. Vi får se hur det blir denna gången, förbereder mig på en sämre period då korttidsvistelsen för Turbo (sonen) inte riktigt blev som vanligt.
Ingen av den ordinarie personalen jobbade dessa dygn utom de sista timmarna idag då E jobbade. Och tur var nog det att det kom en trygg person de sista timmarna.

Det verkar som Turbo haft nåt utbrott tidigare i veckan eftersom de ringde efter mera medicin. Medicinen försvann vid ett utbrott (han gör så ibland när han inte är på humör vid medicinintaget, det gäller att hålla koll så han är lugn just då). Reserven O jobbade ett dygn i början, sen var det tjejen L och sen nya J som skulle jobba var sitt dygn. Efter det skull O komma tillbaka ett dygn, men han hade lagt sig i magsjuka. En snabb inryckning av M som aldrig jobbat med Turbo på korttids, men de har träffats på skolan ett par gånger. Under E:s pass idag hade Turbo fått nåt utbrott så maten flög allvärldens väg.... kände igen beskrivningen av utbrottet.... han reagerade precis som hemma.... Skönt att det var en erfaren personal vid det tillfället, viktigt med en lugn och stabil person i det läget, någon som känner Turbo bra!

Men jag är inte förvånad över att Turbo fick utbrott efter såna här dygn med lite röra bland personalen. Det var väl nästan väntat att det skulle komma ut något.
Turbo har fått sin present nu (ny mobil) och jag hoppas verkligen han kan vara rädd om den, trots att han är lite labil efter korttidsdygnen.

Jag hoppas humöret lägger sig snabbt. I morgon är det dags för korttids/fritids igen när jag jobbar, men då är det ordinarie T som möter upp. Hoppas han kan lugna ner situationen nu och få Turbo att landa igen.

Som sagt - nya tag nu inför en ny vecka. Skolan börjar inte förrän på torsdag, men det ska bli skönt med lite vardag igen sen.
Kramar till er alla som kikar in och läser här ♥

Hemma med fulladdade batterier!

Dagen idag blev.... jaa.... lite hektisk.... fastän vi är lediga och inte ska göra så mycket :)
Efter hotellfrukosten bar det iväg hemåt. Men vi skulle leta present till Turbo (sonen) först. Vi visste exakt vad han ville ha - en ny mobil! Han hade uttryckt vid nåt tillfälle för ett tag sen att han var den enda i familjen som inte har touch-mobil.... och visst, det är helt sant. Hans mobil har några år på nacken och är inte helt modern även om den funkar.

Men innan korttidsperioden försökte jag pejla lite med honom om det var nån speciell som han hade tänkt sig. Att välja är inte Turbos starka sida och det har naturligtvis med hans diagnoser att göra. Att välja helt fritt är för oinramat för honom så det klarar han inte. MEN i det här fallet så ville han faktiskt ha en speciell mobil - och det berodde på att hans assistent, Mk, på skolan har en sån.... :) Ja, ja, då visste vi iaf vad han tänkte på.

Vi kollade på internet och olika butiker, men just den mobilen verkade slutsåld på många ställen. Till slut lyckades vi hitta den i en MediaMarkt-butik som hade några enstaka kvar! Det tog sin lilla tid att fixa mobilen innan vi kunde rulla vidare hemåt. Så fort man kommer hem så är det tusen saker man egentligen behöver göra, men en sak prioriterade vi och det var en stavgångspromenad! Det blev mörkt innan vi kom ut så vi gick i elljusspåret som finns i centralorten. Mörkt, kallt och lite lerigt men en härlig runda blev det iaf!

Nu blir det snart lite kvällsmys i filmsoffan! Men först måste jag tacka för kommentarerna i senaste inlägget. Blir så glad över kommentarer som kommer!! Men en speciell kommentar blev jag extra glad över. Du som skrev (anonym) och berättade om ditt eget liv lite grand, gav mig hopp för Turbos närmaste år framöver! Du gav mig hopp om att det kanske möjligtvis går att förändra hans utåtagerande beteende till något bättre. Men naturligtvis behövs rätt hjälp, och det verkar du anonym ha fått - fantastiskt! Ska verkligen fortsätta att jobba för att Turbo ska få nån form av KBT som hjälp för honom för jag tror han kan vara mogen för om någon utanför familjen tar tag i det. Och som du skriver, han går i en skola med bra ambitioner så det är ju en hjälp på vägen. TACK för din peppande kommentar och jag önskar dig stort Lycka till med ditt liv!!

Ett par av kommentarerna berörde också den bok jag läser och ville veta vad den heter. Så här ser den ut:

"Jacobs värld" av Jodi Picoult. En tegelsten på drygt 500 sidor. Jag har nu ca 35 sidor kvar så som tur är för er så vet jag inte hur den slutar.... :) Jacob är en 18-åring som har Asperger syndrom. Boken visar hur någon med Asperger/Autism tänker och fungerar. Mycket intressant för man får mer förståelse för varför de agerar som de gör. Slutet på boken innehåller en rättegång med Jacob inblandad. Det ställs frågor till honom och han svarar rakt på frågan precis som den är ställd. Men vi utan Asperger lägger in så mycket mer innebörd och innehåll i frågan som inte Aspergaren gör. Därför kan svaret tolkas på ett sätt som ger en helt felaktig bild mot vad han sagt eller menat i svaret..... Tänkvärt för oss i vardagen som lever med någon med Asperger eller Autism!! Ni som har intresse av dessa diagnoser - läs den gärna!

Nu väntar filmsoffan och sen de sista sidorna i boken! Ha det gott alla och kram på er ♥

Blandad dag

Igår kväll satte vi oss i nån myshörna nere vid receptionen och läste. Ett deppigt ishockeylag kom inramlandes. De bodde på hotellet och skulle nu äta buffé. Det var inga muntra miner... Här är tränaren eller coachen eller vad det heter, för djurgårdarna:

Hardy Nilsson

Efter frukost i morse så åkte vi iväg till en slottsruin utanför stan här. Solen sken och vi tyckte vi skulle passa på så vi gav oss iväg.

 

Men usch, så kallt det var! Man höll ju på att förfrysa fingrarna av sig när man försökte fota lite! Det var nån grad kallt, men blåsten var isande kall.

På sommaren är det säkert jättevackert och mysigt att ta sig en fika där, men vi hade rätt bråttom att komma in i bilen igen när vi gått runt lite grand :)

Tillbaka till hotellet tog vi i stället en runda i gymmet och upp på motionscykeln. Man blir så förslappad när man bara sitter och läser.

Så småningom var det lätt lunchdax och vi hamnade på köpcentrat rätt över vägen här. Efter lunchen blev det lite impulsköp - tyckte mannen behövde lite nya kläder :)
Lite solnedgång hann vi också med....

Nu till boken igen innan vi ska gå och äta lite kvällsgott! Måste hinna lite till i boken för nu är den spännande... handlar om en rättegång mot en 18-årig kille som har Asperger syndrom - inte helt lätt att förhöra en person med den diagnosen!

Gokväll på er ♥