Oroligt

Det känns inget vidare bra just nu med Turbo. Oron och stressen finns i kroppen hos honom och han tål inte det minsta lilla, han smäller av ganska lätt. Läggningen gick hyfsat igår kväll med tanke på hur illa det kunnat gå. Men läggningen blev så pass så tankarna kom - om inte oron lägger sig utan stegras hos honom så kommer utbrotten att bli ohanterbara. Han är stor och mycket kraft finns bakom hans utbrott när han blir så där arg och onåbar. Men vi får väl hoppas att det blir bättre i stället.

Tyvärr fick jag rapport från skolan redan tidigt på förmiddagen idag att det redan hunnit bli stort utbrott - igen. Men det var oturshändelser som utlöste det hela. P som var med Turbo idag lyckades stävja det första utbrottet hyfsat, men när oturen var framme igen så blev det ett större utbrott.... Suck, stackars personal och stackars Turbo som inte mår bra just nu.... Vi behöver verkligen det där mötet med skolpersonalen på torsdag känner jag, så man får prata igenom situationen ordentligt.

Eftersom jag blivit förvarnad av personalen hur dagen tett sig på skolan så visste jag ju vad jag hade att vänta mig nu när Turbo kom hem från skolan. Och visst, jag hade iofs märkt det ändå, men jättebra när man är beredd innan. Bara att ta ett djupt andetag och vara glad och positiv, inte anmärka på det som hänt utan låtsas som det är världens bästa dag :) Har man tur så lyckas man hålla Turbo positiv också.... iaf ett tag.....

Ikväll ska jag bort och träffa lite vänner, min tur att få lämna hemmet och mannens tur att ta hand om läggningen. Jag sticker inte under stol med att det kommer att bli skönt att slippa den proceduren ikväll. Jag önskar min kära man lycka till ♥ Men vi har sagt det förr, det funkar bäst när man är ensam med Turbo. Samtidigt är jag jätteglad för att vi är två så vi kan dela upp passen lite. Nu ska jag återgå till mitt pass....

Tisdagskram på er ♥