 |
| Hardy Nilsson |
Efter frukost i morse så åkte vi iväg till en slottsruin utanför stan här. Solen sken och vi tyckte vi skulle passa på så vi gav oss iväg.
Men usch, så kallt det var! Man höll ju på att förfrysa fingrarna av sig när man försökte fota lite! Det var nån grad kallt, men blåsten var isande kall.
På sommaren är det säkert jättevackert och mysigt att ta sig en fika där, men vi hade rätt bråttom att komma in i bilen igen när vi gått runt lite grand :)
Tillbaka till hotellet tog vi i stället en runda i gymmet och upp på motionscykeln. Man blir så förslappad när man bara sitter och läser.
Så småningom var det lätt lunchdax och vi hamnade på köpcentrat rätt över vägen här. Efter lunchen blev det lite impulsköp - tyckte mannen behövde lite nya kläder :)
Lite solnedgång hann vi också med....
Nu till boken igen innan vi ska gå och äta lite kvällsgott! Måste hinna lite till i boken för nu är den spännande... handlar om en rättegång mot en 18-årig kille som har Asperger syndrom - inte helt lätt att förhöra en person med den diagnosen!
Gokväll på er ♥
3 kommentarer:
underbart att bara få vara..skulle vi åxå behöva..tid till att kunna reflektera över det som råder nu..ja ja..vi får åka iväg såsom ni gör nu i mitten av mars..2 nätter på hotell.. superlyx..
Hoppas ni haft det bra (men det verkar så)
Bamsekramen
Vilken underbar bild, den med isen...du den där boken vill jag gärna veta vad den heter och författaren om det kan gå för sig?
Skön dag om än lite frusen då ;)
Kram på er era gottegrisar!!!
Tänker ställa samma fråga som Allena vad heter den boken?
vad skönt att få komma iväg och ha det skönt.
Måste bara få berätta en sak som kan hända i vissa fall när man fått diagnoser som liten.
först fick jag diagnosen autism men jag lärde mig de flesta sociala koderna och sen fick jag diagnosen atypiskautism och nu är läkarna på väg att ta bort diagnosen helt och hållet. Det kan gå om man får rätt hjälp och stöd. i eran sons fall gå det kanske inte att få bort symtomen helt. men får han kbt kan han kanske kunna få vänner och en flickvän och klara sig rätt så bra själv och veta vad som är lagom. För er son verkar ju gå på en underbar skola och om de bara kunde få in lite kbt så tror jag eran son kan gå långt. för han fixade ju ändå utifrån en person med autism att ni var utomlands en vecka rätt så bra. en annan person med autism hade fått det ännu tuffare och fått ännu värre utbrott. när jag var lite skrek jag och sparkade och ville inte lyssna på någon och det där pågick ända upp i tonåren och ska tillägas att jag även i tonåren fick diagnosen adhd drag. jag var väldigt utåtagerande och betede mig som en påse skit.
men jag tog till mig det som mina assistenter lärde mig och när jag började slutet av nian hade jag inga assistenter och när jag började 1an på gymmnasiet så började jag få nya vänner och började leva ett vanligt tonårsliv dock kommer jag aldrig bli helt normal för läkarna har ändrat mina diagnoser till biopolärsjukdom och bordeline och kanske schitrsofrine eller hur det stavas. men det glada i det här är att man kan bli av med autismen .den finns säkert där men man lär sig att vara normal ingen märker av det. nu är det ju synd att jag blivit psykiskt sjuk men det tycker jag ändå känns bland folket i släkten mer accepterat. och jag bor i en helt egenlägenhet har boendestöd pga mina psykiatriska diagnoser för jag självskadar så jag har tillsyn på kvällarna. och tänk eran son kanske också klarar att bo själv med endast tillsyn på kvällarna och boendestöd 1 gång i veckan. så bra som ni föräldrar kämpar så tror jag det kan gå. om inte anant kanske han klarar av att bo i en service bostad med personal dygnet runt men med ett vanligt jobb och kompisar.
Skicka en kommentar