I morse hann Turbo inte mer än kliva upp ur sängen så kom det en låsning som dyker upp emellanåt.... Den här låsningen måste han bara ta sig igenom och jag fick naturligtvis stötta och lotsa bäst det gick. Nu är det inte så lätt, men man får göra sitt bästa - igenom det måste han. Men under tiden så blir det en del småutbrott... inte alltför kul, men det är bara att ta i det läget.... Det slutade med att yoghurten hamnade över hela matrumsgolvet m m när jag skulle sätta på honom glasögonen och råkade nudda huden på honom.... känsligt, känsligt!! Så lite behövs det när han är i obalans...
Inte så rolig morgon, men man är ganska härdad, man har hållit på så här i drygt 10 år nu.... vardag liksom....
Så småningom - en timme försenade kom vi iväg till korttids/fritids iaf. T väntade tålmodigt och jag tror de haft en bra dag tillsammans som väl är.
I morse när detta hände att vi blev försenade så undrade jag hur läget hade varit om man hade haft en vanlig anställning någonstans.... nu är vi egna företagare så man kan laborera lite med tiderna iaf. Annars hade det verkligen gällt att man hade en förstående chef och ett arbete där det inte gjorde nåt om man försköt arbetstiden en timme hit eller dit. Men i hur många yrken funkar det?? Vad vår personal innerst inne tänker och tycker, har jag ingen aning om. En del av situationen vet de om men man sitter ju inte vid lunchbordet och skriker ut hela sin vardag precis, även om vi är ett gott gäng :)
Eftermiddagen här flyter på i lugn takt. Inga krav på Turbo idag utan bara vara, tänkte jag.
Morgondagen ser lite annorlunda ut - inget korttids, men jag tror det blir bra för Turbos del iaf. Sen har vi info-möte med korttids på kvällen, ska bli intressant!
Nu lite middag och sen blir det provsmakning av den hemmagjorda glassen som jag gjorde igår. Det blir antingen fiasko eller succé.... hm.... ☺
5 kommentarer:
Jag ska försöka hinna tillbaks till dig å läsa senare, men ville bara säga att jag har en award till dig i min blogg idag, om du vill :)
Kramar om!
Nina
Tack för en fin blogg.
Jag vill bara säga att det finns snälla arbetsgivare. Jag kan komma och gå som jag själv vill. Vill jag ta ledigt en vardag kan jag jobba kväll eller helg. Det viktiga är att jag passar mötestider och jobbar mina timmar. Ibland jobbar jag hemmifrån och ibland på jobbet. De har till och med skaffat en super dator som är bärbar åt mig.
Mina arbetstider gör att jag inte känner mig stressad att komma till jobbet vilket gör att mornarna fungerar perfekt.
Hoppas det har lugat sig för sonen nu. Det är ju som du skriver, bara att ta sig igenom vardagens mindre bra dagar och lixom leva gott på dom braiga..
Innan Sandra fick assistans, och ett tag före det, hade jag A-kassa, men eftersom jag inte kunde ta "vilket jobb som helst" så hade jag ju inte rätt till A-kassa längre. Så jag gick ur den. Orättvist mot oss diagnosföräldrar, tycker jag! Tur både ni och vi har hittat andra vägar till försörjning :)
Spännande att höra hur glassen blev :)
Kram Nina!
Jag måste bara säga att jag känner igen era mornar så väl. Många kramar!
Jag måste bara säga att jag känner igen era mornar så väl. Många kramar!
Skicka en kommentar