Efter hotellfrukosten bar det iväg hemåt. Men vi skulle leta present till Turbo (sonen) först. Vi visste exakt vad han ville ha - en ny mobil! Han hade uttryckt vid nåt tillfälle för ett tag sen att han var den enda i familjen som inte har touch-mobil.... och visst, det är helt sant. Hans mobil har några år på nacken och är inte helt modern även om den funkar.
Men innan korttidsperioden försökte jag pejla lite med honom om det var nån speciell som han hade tänkt sig. Att välja är inte Turbos starka sida och det har naturligtvis med hans diagnoser att göra. Att välja helt fritt är för oinramat för honom så det klarar han inte. MEN i det här fallet så ville han faktiskt ha en speciell mobil - och det berodde på att hans assistent, Mk, på skolan har en sån.... :) Ja, ja, då visste vi iaf vad han tänkte på.
Vi kollade på internet och olika butiker, men just den mobilen verkade slutsåld på många ställen. Till slut lyckades vi hitta den i en MediaMarkt-butik som hade några enstaka kvar! Det tog sin lilla tid att fixa mobilen innan vi kunde rulla vidare hemåt. Så fort man kommer hem så är det tusen saker man egentligen behöver göra, men en sak prioriterade vi och det var en stavgångspromenad! Det blev mörkt innan vi kom ut så vi gick i elljusspåret som finns i centralorten. Mörkt, kallt och lite lerigt men en härlig runda blev det iaf!
Nu blir det snart lite kvällsmys i filmsoffan! Men först måste jag tacka för kommentarerna i senaste inlägget. Blir så glad över kommentarer som kommer!! Men en speciell kommentar blev jag extra glad över. Du som skrev (anonym) och berättade om ditt eget liv lite grand, gav mig hopp för Turbos närmaste år framöver! Du gav mig hopp om att det kanske möjligtvis går att förändra hans utåtagerande beteende till något bättre. Men naturligtvis behövs rätt hjälp, och det verkar du anonym ha fått - fantastiskt! Ska verkligen fortsätta att jobba för att Turbo ska få nån form av KBT som hjälp för honom för jag tror han kan vara mogen för om någon utanför familjen tar tag i det. Och som du skriver, han går i en skola med bra ambitioner så det är ju en hjälp på vägen. TACK för din peppande kommentar och jag önskar dig stort Lycka till med ditt liv!!
Ett par av kommentarerna berörde också den bok jag läser och ville veta vad den heter. Så här ser den ut:
"Jacobs värld" av Jodi Picoult. En tegelsten på drygt 500 sidor. Jag har nu ca 35 sidor kvar så som tur är för er så vet jag inte hur den slutar.... :) Jacob är en 18-åring som har Asperger syndrom. Boken visar hur någon med Asperger/Autism tänker och fungerar. Mycket intressant för man får mer förståelse för varför de agerar som de gör. Slutet på boken innehåller en rättegång med Jacob inblandad. Det ställs frågor till honom och han svarar rakt på frågan precis som den är ställd. Men vi utan Asperger lägger in så mycket mer innebörd och innehåll i frågan som inte Aspergaren gör. Därför kan svaret tolkas på ett sätt som ger en helt felaktig bild mot vad han sagt eller menat i svaret..... Tänkvärt för oss i vardagen som lever med någon med Asperger eller Autism!! Ni som har intresse av dessa diagnoser - läs den gärna!
Nu väntar filmsoffan och sen de sista sidorna i boken! Ha det gott alla och kram på er ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar