Ännu en dag

Haha, jag blev så full i skratt igår när mannen kom hem från jobbet. Han gör som han brukar: det första han gör när han öppnar dörren  är att snabbt försöka känna av vibbningarna i luften här inne (utan ord) - försöker pejla hur det står till med sonen idag, vilket humör han är på. Han förstod direkt! Han går in till mig i köket och tecknar till mig: "Är det en sån där utbrottsbenägen dag idag?" Jag nickar som svar, vi behöver inte säga nåt till varann, vi förstår båda ändå vad som behöver göras = gå på tå ända tills sonen ligger i sängen. Vi ger varandra en snabb och stärkande kram, sen fortsätter vi tågåendet. Vi föräldrar till barn med NPF blir nog experter på att ha känselspröten ute hela tiden och känna av läget utan ett endaste ord. Vi får ett extra utvecklat sinne :) Och det är ju inte helt fel för det kan man ha nytta av i andra sammanhang också.

Vi klarade oss utan större utbrott igår kväll. Innan läggdags blev det att sopa upp glassplitter över hela TV-rumsgolvet, värre än så blev det inte ;)

Idag är det lite lugnare här hemma, dagen i skolan har nog avlöpt bättre idag men det är långt ifrån lugnt. Jag pratade med chefen för behandlingsassistenterna / korttids om en annan sak idag, men naturligtvis kommer vi in på skolfrågan också. Hon hade en idé på en förbättringsåtgärd där, men tyvärr ligger det på rektorns bord, själv kan hon inte göra något åt det. Men jag hoppas hon kan hjälpa till att driva igenom det. Faktum är att jag och mannen var inne på samma åtgärd igår..... Ja, ja, vi får se hur det går.... annars finns det ju alltid en skolchef att gå till.....

Jag fick en fråga av en ny och anonym läsare. Vad glad jag är att du hittat hit och att du dessutom gjorde ett avtryck!
Jag funderar på det där du skriver om assistenter, har din son det, hemma på fritiden? och i så fall hur och av vem har ni blivit beviljade det?
Ja, vi har assistanstimmar till sonen. Det går inte att lämna honom ensam nånting, utan han behöver ha någon som lotsar honom hela tiden. Vi har blivit beviljade det genom försäkringskassan och fått ett visst antal timmar. De flesta av timmarna tar jag och mannen, men vi har också en kille (N) som kommer att ta några timmar i veckan för att sonen ska känna att han har en "kompis" att göra nåt tillsammans med.

Jag tycker ni ska söka assistans till ert barn även om Hab säger nåt annat. Vi gick genom ett assistansbolag och de hjälpte till med allt. Vi tyckte det kändes tryggt att gå genom dem eftersom de har en massa kunskap och de hjälper också till ifall man behöver överklaga. Det assistansbolag som vi anlitat hade efter första träffen också ärligt talat om för oss om de inte tyckte det varit nån idé att ansöka hos försäkringskassan. De har ju en hel del erfarenhet och vet vad man kan ansöka för. Så sök - finns inget att förlora på det!

Vårt nytillskott Felix

Har fått en del komplimanger över mina foton - blir överlycklig av det, en liten amatör som jag, och dessutom helt värdelös på det där som kallas teknik! Tack ni goa ♥

Det efterlystes också lite info om hur det går med den nya katten :) Ja, det är ett kapitel för sig.... så det tar jag kanske i morgon ;) På återseende då och kram till er alla ♥