Nya friska tag

Helgen är till ända och det har varit en härlig helg faktiskt.

Sonen blev som sagt körd till korttids direkt efter skolan i fredags. Vi  har inte haft en aning om hur fredagen sett ut i skolan, vi visste inte vilket skick han skulle vara när han kom till korttids, vi visste inte hur det skulle gå när reserven S jobbade första dygnet osv. Men jag försökte koppla bort all oro över helgen. E skulle ju komma till korttids och ta över från lördag eftermiddag och vi litar på att han kunnat lugna ner situationen om det skulle behövas.

Igår vaknade vi av att det var ett riktigt oväder över oss. Åska, blixt och hällregn. Och vi som skulle iväg och grilla på eftermiddagen! Typiskt..... Hur det än var så chansade vi och åkte iväg iaf. Vi skulle ändå åka fem mil så chansen fanns ju att vädret var bättre där vi skulle vara. Vi hade skapligt med tur trots allt, även om det ösregnade lagom till vi tände grillen. Men det tog sig med hjälp av lite paraplyer ;)

Sen var vädret lite till och från men det var iaf så pass att vi kunde ha lite hyss för oss och ha skoj. Så här snygg var man vid ett tillfälle ;)

På kvällen sen, såg vi filmen "Hur många lingon finns det i världen".

Bild lånad från moviezine.se

En mycket sevärd film. Men som vanligt nuförtiden när jag ser en film som handlar om någon typ av funktionsnedsättning så analyserar jag lite djupare än jag gjort tidigare. Ser gärna nån parallell till vårt liv eller någon typ av budskap i filmen. När det gäller den här filmen så såg jag lite paralleller med det som hänt hos oss. De personer som det handlar om i filmen och som har olika funktionsnedsättningar, fick ett gladare och positivare liv när det helt plötsligt dök upp en ny personal hos dem. Den här personalen kunde ta dem på ett mycket bra sätt, satte sig in i vad de tyckte om att göra och vad de trivdes med och hur de ville ha det och vad de mådde bra av.

Hos oss förändrades sonens liv till det bättre - och därmed hela familjens - när skolan anställde en ny assistent till vår son för ca 2, 5 år sen. Assistent M förstod vad sonen behövde. Hon styrde upp det hela och anpassade skolsituationen med bl a schema och andra åtgärder. Detta gjorde att antalet utbrott från sonens sida minimerades. Innan var det utbrott var och varannan dag så fort sonen klev ur taxin här hemma. Han hade hållit ihop i skolan men släppte ut det hemma. Förändringen blev otroligt stor när allt styrdes upp efter hans behov!

Två andra personer som också förändrat sonens och vårt liv väldigt mycket är ju de killar som jobbar med sonen på korttids. Innan dessa killar kom in i bilden för ca 1 - 1,5 år sen så var det rena mardrömmen att lämna och hämta sonen där. Varje gång var det gråt, sparkar och slag. När han kom hem efter en korttidshelg så var han instabil och fick en massa utbrott. Även där hade han gått och samlat på sig en massa som till slut rann över när han kom hem. Det var en jobbig period. Jag vet en mamma som hade stödfamilj till sin son men som gav upp det eftersom lämningen och hämtningen tog så mycket på hennes krafter..... Nuförtiden går lämning och hämtning på korttids helt smärtfritt för oss och det finns inget hos sonen som behöver rinna över efter helgen, nu är han lugn och cool och harmonisk. Helt fantastiskt och vi njuter förstås!

Tyvärr har ju skolsituationen förändrats radikalt från den förhållandevis lugna period vi haft på 2-3 år. Nu är vi i ett läge som vi hade innan M blev assistent för sonen i förra skolan. Som bekant fungerar det inte riktigt som det ska just nu i nya skolan.... Men det jobbas på det och jag hoppas snart att det ska bli bättre och lugnare där också, för nu när sonen är så stor och stark så orkar man nog inte ha det så turbulent nån längre period.....  Nu tar vi nya tag och ser fram emot vad morgondagen för med sig - utbrott eller lugn??

Go´ söndagkväll på er alla ♥