Personalbyten.....

Jag tycker det är svårt att komma igång att skriva ett inlägg här igen, efter förra inlägget med så tragiskt innehåll... men vardagen rullar ju på.... så jag gör väl ett försök....

Med tanke på det som hänt så är vi otroligt lyckligt lottade trots allt i vår familj. De senaste åren har det flytit på rätt bra med Turbo. Vi har haft underbar personal runt honom och då blir livet lättare och Turbo trivs förträffligt. Just nu känns det lite oroligt med personalbytena som väntar honom. Blir det fel för honom så vet man inte vilken vändning det tar nu när han är i en känslig ålder (blir snart 14). Jag har efterlyst ett möte med personalen på resursskolan i det snaraste så vi får reda ut hur framtiden kommer att se ut för Turbo där.

Tydligt är också att E fattas på korttids.... fick ett telefonsamtal från LSS-handläggaren på kommunen igår och det var bekymmer med personal inför sportlovet. Personal finns väl i största allmänhet men det går ju inte att sätta in vem som helst på min son. Så tyvärr är det inte ett lätt kapitel. Vi får väl se om det går att lösa.
Dessutom förvarnade N som brukar vara här och assistera, att han söker ett jobb nu som kan ställa till det med Turbos tider.... Orkar inte med att han också försvinner ur Turbos liv..... förhoppningsvis går det att pussla med N ifall han får jobbet. Så som Turbo längtade till att det skulle bli torsdag denna veckan så N skulle komma.... De här personalkillarna har blivit som kompisar till Tubo, han har ju inga andra kompisar....

Mitt i allt det tråkiga som händer just nu, är vi naturligtvis oerhört glada och tacksamma för att vi fått ha en så här bra period med fantastisk personal runt Turbo! Och i bakhuvudet har vi förstås vetat att ingenting varar för evigt....

I det här sammanhanget är det kanske på sin plats att jag förklarar lite hur det hänger ihop med Turbo och personal. Det kan se ut som att det är väldigt personalfixerat, men de som jobbar med Turbo måste vara insatta i autismproblematiken och lära sig att förstå hur min son fungerar. Kommunikationen mellan dem måste fungera så det inte blir några missförstånd. Dessutom måste kemin stämma mellan honom och personalen. Annars går det snett, med en massa utbrott till följd. Det skulle bli utbrott både hemma och på korttids och skolan och då fungerar inte livet alls för någon inblandad.

Vi har varit med om perioder då det funnits de som jobbat med Turbo som varit jättegoa personer, men de har inte förstått vad han har för behov pga sina diagnoser. Resultatet blir utbrott både här och där! Nu är grabben 185 cm lång så det blir ganska ohanterbart i det långa loppet att ha det så. Han mår inte bra och övriga familjen och personalen far illa av det. Så det är bara att försöka få in personer runt honom som förstår sig på honom och kan bemöta honom på det sätt som behövs.

Turbo har också svårt med nya ansikten, det tar ett tag innan man lär känna varandra och det flyter på som det ska och Turbo känner sig trygg. Det är inte förrän han känner sig trygg som han lugnar ner sig och blir harmonisk. Tyvärr kommer det antagligen att bli en turbulent period framöver med en del personalbyten, men jag hoppas att det blir bättre än vad vi befarar just nu.

Just nu är det korttidshelg och Turbo åkte till korttids direkt efter skolan igår (fred) och är där de vanliga två dygnen. Reserven O jobbar första dygnet och den ordinarie T jobbar andra dygnet. Med hjälp av O så funkar det utan E denna helgen också. Men det är ovisst hur det ser ut framöver.... tar en dag i taget.

Jag och mannen har iaf fått göra vårt idag när vi är barnlediga. Lite vänner har vi träffat på förmiddagen och på eftermiddagen hann vi t o m med en rask stavgångspromenad en timme. Det var en jobbig men härlig timme! Nu blir det en riktig myskväll här hemma, bara mannen och jag! Igår kväll var det lite grabbkväll här. Mannen hade tagit hit ett par killar så de badade i tunnan - riktigt mysigt hade de. Jag passade på att jobba ganska länge igår kväll :)

Ha en skööööön lördagskväll allesammans och kraaaaaam på er ♥