En lugn men kall morgon! **** AS/ADHD

En bra morgon här idag också, njuter av det när vi slipper utbrott! Men så bistert kallt det blev då, -15 var tempen nere och vände på nu på förmiddagen. Förstår mig inte på katten som ville gå ut. Han låg ute på en oisolerad altan i nästan två timmar. Vi kallar han för kockobäng ibland.... idag tycker jag han gjorde skäl för det namnet när han var ute frivilligt i kylan ;). Men det är klart - är man från sibirien så är det kanske i kylan man trivs bäst!?

Idag har jag jobbat hemifrån igen för att kunna springa emellan och försöka minska på tvättberget. Förtstår inte varför det ska behöva växa så fort??

Vet inte om sonen inte var så jättesugen på att åka snowracer idag. Han frågade lite lamt när vi skulle åka. Jag chansade och frågade om vi måste det idag, för jag hade en del att göra. Men då sa han snällt att vi kunde strunta i det idag! Jag som hade förberett mig på att eftermiddagen skulle bli superstressig för mig, nu blev den bara stressig ;).  Sonen har varit väldigt lugn, byggt berg- och dalbanor på sitt kära spel "Roller coaster 3" och även sett lite på TV.

Nu ska jag bort ikväll så mannen får ta hand om duschbestyren innan det är läggdax för sonen. Skönt att kunna turas om lite med sånt.

Det är mycket nu **** AS/ADHD

En alldeles - i stort sett - perfekt morgon hade sonen och jag i morse. Så skönt när man slipper utbrott på morgonen, man känner sig liksom mycket lugnare och gladare då... ;).

När sonen kom hem från skolan så var det bara att ge sig ut i pulkabacken igen då. Och inte hade det blivit varmare heller, snarare kallare. Undrar hur det ska bli resten av veckan när de lovat ännu kallare väder. Tyvärr blåser det rätt skapligt och det gör inte saken bättre. Men vi var ute drygt en timme iaf.

 Det var rätt skönt att komma in i värmen sen iaf, men samtidigt är det härligt med frisk luft och att vara ute och röra på sig lite.

Själv börjar jag känna mig lite stressad, det är mycket som ligger framför oss de närmaste veckorna nu. Först måste vi ladda lite inför mötet med rektorn och skolchefen. Gäller att veta exakt vilken linje man ska köra på så vi får fram det vi verkligen vill.

Sen har jag mötet med kommunen och försäkringskassan när det gäller ansökan om assistans till sonen. Pratade ju med arbetsterapeuten på hab häromdan då jag fick en massa tips och förslag på sånt jag bör tänka på. Kladdade ner lite slarvigt på en lapp under samtalet. Det skulle jag behöva sätta mig med i lugn och ro och fundera över.

Idag har jag beställt delar till skrivaren här hemma (undrar varför mannen köpt en sån här skrivare en gång i tiden ;), det blev  väääldigt dyrt nu?!). Men snart ska jag väl kunna skriva ut lite bilder som vi ska använda oss av i vardagen här hemma för att styra upp vissa saker. Vi får väl se hur jag ska fixa till det... Ett barn utan diagnoser hade man bara kunnat sagt till att det ska vara si eller så, med sonen får man anstränga sig lite mer. Nöta in det med bilder och ev seriesamtal. Puh!

Söndag **** AS/ADHD

Denna morgonen gick i samma ton som gårdagsmorgonen, vi hade väl inget annat att vänta. Måste fixa bilder i veckan nu så vi har nåt bra i ordning till nästa hemmahelg. Det går INTE att ha det så här utan det måste åtgärdas.

Nåja, jag for iväg efter frukosten och har varit borta större delen av dan. Har varit hemma en stund på eftermiddagen och ätit lite god mat som mannen lagat. Sen hade vi lovat sonen att vi skulle ut och åka snowracer alla tre på eftermiddagen. Så det var bara att pälsa på sig varma kläder för idag blåste det halv snöstorm, brrr. Men har man lovat så är det bara att infria löftet oberoende av väder och vind. Sånt är livet i vårt diagnosland...

Eftersom det blåste kraftigt och snöade så kunde vi inte ha med kameran ut. Saknade den många gånger för det blev några fina vurpor och glada skratt därute. Sonen åkte snowracer och jag och mannen fick nöja oss med tefatet. Inte alltid lätt att hålla balansen... ;).

Jag tror ni kan lista ut vart jag och sonen kommer att hålla till på eftermiddagarna efter skolan i veckan som kommer?! Det ska ju vara kallt hela veckan så snön ligger säkert kvar ett tag. Men det är härligt med lite luft och att vi får röra på oss lite.

Nu sitter jag på jobbet och laddar lite inför en ny vecka, få se vad den har att erbjuda....

Lördag med både och.... ****AS/ADHD

Morgonen började ganska kaotiskt. Flera orsaker finns till det. En av orsakerna är att det finns vissa saker som inte funkar så bra här, men vi har inte orkat ta itu med det. När tiden går så accelererar problemet tills man inte står ut längre och man är tvungen att ta tag i det. Där är vi just nu. Tyvärr har vi ingen ordning på skrivaren och för att ta tag i problemet så måste vi ha bildstöd och skriva ut bilder till det. Jag hoppas att vi får ordning på skrivaren i veckan, sen måste jag tänka till ordentligt för att det ska bli en bra vägledning. Återkommer förhoppningsvis med resultatet när det är klart.

En annan sak som också inverkade på att morgonen blev turbulent, var att sonen var väldigt ivrig att få komma iväg och åka snowracer. Han visste att jag och han skulle åka medan mannen jobbade. Men jag har liiite svårt att kliva upp ur sängen och ge mig iväg direkt ;). Att vänta är inte sonens starka sida precis...När vi väl kom iväg så hade vid det jättehärligt!

Kallt var det, men vi hade varma kläder så vi kunde njuta av vinterkylan. Vi var ute ca 1,5 timme. Sen blev det lite mys i soffan. Sonens favoritprogram gick på Nickelodeon HELA dan. De har så ibland, Svampbob visades från morgon till kväll.

Dagen flöt alltså på i ett lugnt tempo sen. Sonen hade bestämt att vi skulle basta ikväll, och det har vi också gjort. Bäst att passa på när han verkligen vill basta och mysa. Det är så rogivande i och utanför bastun när vi laddar upp med lite snacks och dryck som sonen gillar.

Nu har han landat i sängen och det är dags för egentid för mig och mannen. Filmsoffan väntar och lite gott att äta också.

Så har vi klarat av den här lördagen också!

Svar direkt! **** AS/ADHD

Som jag skrev igår skulle jag skicka iväg ett mail till skolchefen om att jag ville få till ett möte ang. sonens fortsatta skolgång. Mailade igår kväll och nu på eftermiddagen fick jag svar tillbaka! Han hade under förmiddagen inhämtat lite info om sonen (vet inte vilka han pratat med....). Han kommer att vara med på vårt nästa möte med rektorn för högstadiet som är om ett par veckor. Det var ju efter det senaste mötet med rektorn som jag tyckte att det går bakåt i stället för framåt i planerandet. Nu hoppas jag att vi kan sparka igång ett positivt planerande framåt.... (intalar mig att detta SKA bli bra!)

Som vanligt på fredagar sitter jag och jobbar länge. Men jag har precis fått besked hemifrån att mannen och sonen varit in till stan och köpt en snowracer. Så nu gäller det att huka sig i backarna. . Det blir väl att jag och sonen får åka i morgon medans mannen jobbar. Tyvärr känner jag mig lite halvhängig och till på köpet ska det bli -10 grader mitt på dan i morgon, så vi får väl se hur länge vi klarar att vara ute. Jag smet ifrån jobbet en stund tidigare idag och inhandlade var sitt par termobyxor så vi är lite bättre rustade iaf. 

Nej, nu snaaart är det fredagsmys i soffan som gäller - bara en timmes jobb kvar, sen så!

Önskar er alla en trevlig fredagskväll!

Skolchefen nästa! och en Award! **** AS/ADHD

När man läser rubriken för det här inlägget så tyder det på att det blir både negativt och positivt innehåll här idag....Jag tänkte börja i positiv anda! Jag har fått en AWARD!!

Någon gillar tydligen min blogg, och det blir jag jätteglad för! Denna "någon" är ingen mindre än kära Mib. Jag bugar och tackar! 

Jag skulle vilja skicka awarden vidare till alla er som är inne och stöttar genom kommenterar eller bara genom att läsa min blogg, jag är så glad över att ni vill titta in här ibland.

Får väl berätta lite om mig själv nu då när jag fått en award:

* Jag gillar att fotografera.

* Jag är en hoya-fantast (porslinsblommor).

* Jag gillar orkidéer.

* Jag tycker om att läsa, men tyvärr räcker inte alltid tiden.

* Jag har svårt att lägga mig i tid på kvällarna.

oj det var svårt att komma på något att berätta - ska nog komma på ett par saker till...

* Jag har sytt svampbobkudden som jag har som profilbild här på bloggen.

* Jag äter choklad varje dag - minst 70% kakao (säg det inte till nån ;)).

Sådärja, det var lite nytt om mig - eller också visste ni redan en del...

En till grej som var rolig som jag såg igår, var att jag varit uppe och nosat på Top 100-listan här på metrobloggen igen. Kul att en blogg om NPF kommer upp på listan mitt ibland alla bantnings- och modebloggar!

Japp, det var det positiva det!! Nu till den fortsatta skolkampen.... Telefonsamtal i morse igen - och slutresultatet av det är att jag nu ska maila skolchefen och försöka få till ett möte med honom omgående. Här måste hända nåt snart - tiden går ju! Jag hoppas fortfarande på att få en plats till sonen i specialskolan ca 1,5 mil härifrån. Om det skulle vara bom-stopp med det förslaget så är alternativ 2 att man sätter igång en ny verksamhet för barn med Asperger/Adhd. Jag vet att det finns iaf två till barn med liknande problematik som också ska upp i 7:an nästa höst, så underlag finns det ju.

Idag har jag också pratat med arbetsterapeuten på Habiliteringen. Hon gav mig mycket tips och bra råd som jag ska tänka på när jag träffar försäkringskassan om några veckor. Då gäller det min ansökan om att få assistans till sonen. Många järn i elden just nu - men ansökan till fk hade jag skickat in innan skolcirkusen tog fart på allvar. Så det är bara att fortsätta med det som är igångsatt nu och hoppas det blir positivt från alla håll ock kanter så småningom. (Ni förstår att jag försöker peppa mig själv, för jag vet ändå att det kommer att bli tufft.)

Idag har sonen varit orolig i skolan igen. Det finns förklaring - de hade besök av någon från trafikverket under nån lektion. Och det tillhör inte vanligheterna, därför blir sonen störd av det och därmed också stökig och orolig. Jag tycker han visar tydligt att han är beroende av en anpassad skolgång.....

Kan ni tänka er.... **** AS/ADHD

.....inte ett enda samtal har jag ringt idag ang. den kommande skolsituationen! Jag var tvungen att koncentrera mig helt på jobbet idag, börjar ligga lite väl långt efter med mitt arbete. Snart får man väl sparken ;). Det är iaf otroligt vad tid man får lägga ner på sånt här i onödan, eftersom det borde vara en självklarhet att eleven får en skolgång som passar ens situation - och detta utan kamp! Men imorgon får det väl bli nåt samtal igen då....

Igår eftermiddag var sonen lite orolig och labil. Jag hade tänkt han skulle följa med på min runda med bilen, behövde lämna och hämta grejer i en grannkommun. Men han satte sig på tvären (trots att han var förberedd), och det läget som var igår så fanns det inte en chans att förhandla med honom. Mannen fick komma hem tidigare från jobbet så jag fick åka iväg sen. Det är ett pusslande i en sån här familj för att kunna få nödvändiga saker gjorda, p g a att man aldrig kan lämna sonen hemma ensam.

Vet inte riktigt vad sonens humör igår berodde på. Min första tanke var att han var trött, sen började han prata om att de haft prov i skolan. Kanske tyckte han det var jobbigt - svårt att veta när han inte kan få ut det i så mycket ord hur han tänker och känner. I morse var han på bra humör igen, men i skolan har han varit orolig och lite stökig. Få se om vi är på väg in i en down-period igen....

Sonen var riktigt stolt igår när han kom hem från skolan iaf. Han hade med sig ett stooort gosedjur som han hade sytt i slöjden. 

Flera gånger genom åren har han imponerat på mig över hur duktig han är. Han har sytt en del riktigt fina grejer. Sen började han prata om att det snart är sista gången de har syslöjd. Nästa termin är det träslöjd och sen är det slut på den skolan.... Vad sonen inte vet är att man bestämt att han inte kommer att ha träslöjd utan får fortsätta med syslöjden i stället. Orsaken är den att träslöjden är för farlig ihop med sonens diagnoser. Tidigare har man ordnat så han fått haft lektion ensam med en assistent eller obehörig lärare. Och det har de kommit fram till att det blir inte bra. Det blir ingen meningsfull undervisning. Syslöjden är lättare för där sitter han i ett eget rum i anknytning till de övriga och har då tillgång till syslöjdsläraren under lektionen. Sen hjälper assistenten till så han har fokus på det som ska göras bl a. Detta är ett exempel på hur man anpassat skolan för sonen, så han klarar av den på ett bra sätt....

Var är rullstolen??? **** AS/ADHD

Idag har jag återigen lagt ner en del tid på att ringa. Jag har pratat med ett par rektorer till i Borås-området. Men tyvärr - inget bra finns att tillgå. För att få tillhöra särskola behöver man dessutom ha en diagnos med utvecklingsstörning, vilket inte sonen har. Asperger och ADHD-diagnoserna hör hemma i vanliga grundskolan. Men om de inte klarar av det då?! Morr, morr!!! Sen tycker jag att skollagen är lite luddigt formulerad när det står att skolan ska anpassas efter individen. Rektorn kan ju få till en viss anpassning, men kanske inte på alla nödvändiga plan. Och vem avgör om anpassningen är tillräcklig för just mitt barn? Är det vi föräldrar som måste stångas hela tiden för vårt barns bästa?! Japp, det ser inte bättre ut...

Det är verkligen frustrerande med dessa dolda funktionshinder. Det syns ju inte utåt vilka stora behov de har. Om ni visste vad jag saknat den där rullstolen många gånger, den syns ju iaf. Missförstå mig nu rätt - det är inte så att jag vill att mitt barn ska vara lam också....

De senaste åren har sonen varit ovanför ytan, tack vare att allt i hans liv är tillrättalagt för honom, både hemma och i skolan. Det fanns en tid då vi fick dras med utbrott hela eftermiddagarna här hemma p g a att skolan inte var tillrättalagd för honom. Att saker och ting går sönder - det kan jag ta, men att människor går sönder när han far fram - då är det inte så lätt längre....Han var nere i botten så en "expert" på området sa att allt jobbigt och oroande för sonen skulle skalas bort från hans liv. Vi gjorde så både hemma och skolan gjorde sitt på ett utomordentligt bra sätt. Så vill vi att det ska fortsätta. Vill inte ha sonen under ytan igen....

Ja, ja, jag kämpar vidare - inväntar ett telefonsamtal på torsdag, få se vad det ger....

Usch vilket väder det blev idag! Snökaos och jag var tvungen att köra tio mil i ovädret på eftermiddagen. Men det gick det med. Förmiddagen jobbade jag hemifrån, så skönt att kunna göra det ibland. Men katten har inte varit ute mycket idag, han har mest legat och kurat i sin "brödkorg".

Jakten går vidare **** AS/ADHD

Varför finns det inte en handbok för oss med diagnosbarn. En handbok som talar om vart man ska vända sig, vad man har rätt att kräva, vem som fattar beslut, vem som verkställer beslut m m, speciellt skolan är ju ett problem för många av våra barn. Man ska ringa, bli lotsad vidare många gånger innan man hamnar rätt. Det är många timmar som går åt till sånt. Idag har jag försökt få tag på rätt person när det gäller ett spår jag fick tips om i en kommentar här på bloggen. Tyvärr hann jag inte fram till rätt ställe idag, kunde ju inte sitta med privatärenden hela tiden på jobbet... Men jag tror att jag har fått numret till rätt "gubbe" nu iaf så jag kanske träffar rätt direkt imorgon när jag tar upp jakten igen. Hoppas jag har nåt nytt att skriva och berätta om ang. det i morgon!

Man blir ganska irriterad över hur dåligt många av de här barnen mår p g a felaktig skolgång.  Vi har också varit där när utbrotten haglade varje dag efter skolan. När sen strukturen och förståelsen kom in i bilden så blev allting bättre. Fortfarande kommer utbrotten men det haglar inte såna hela eftermiddagarna, det räcker med nåt om dan nu.

Känner mig extra ledsen och frustrerad idag pga ett barn som mår fruktansvärt dåligt därför att inte skolan styrt upp tillräckligt. (Du mamma till detta barn - du vet vem du är, många tankar går till dig idag!) När man hör om andra som mår dåligt, så blir jag extra peppad och vill kämpa extra mycket i vårt läge nu. Vi har som sagt varit i "träsket" innan och vill definitivt inte dit igen. Sonen blir ju inte mindre och svagare precis och jag tror att om han inte får samma lugn och ro nu under tonåren som väntar så kan han spåra ur fullständigt. Mmm, jakten går vidare i morgon....

Ännu en helg har gått ****AS/ADHD

Gårdagen försvann snabbt iväg, gick ju upp lite sent, men iaf. Jag och mannen hade lite att ta reda på efter firmafesten på fredagskvällen, men det gick rätt snabbt ändå. Mat och dryck blev det kvar också så vi hade middag till idag också ;).

Vi hann till och med jobba ett par timmar mitt i allt stök också. Senare på eftermiddagen var vi hem till en familj och såg en film och fikade lite. Trevligt och mysigt.

I eftermiddags så hämtade vi hem sonen från korttids. Igår hade de varit och åkt snowracer, vilket han gillar skarpt. När vi hämtade idag så möttes vi av ett avslappnat ansikte och han sken som en sol och var på skojhumör. Fattar ni hur skönt det känns att slippa mötas av utbrott när man får hem honom efter en helg på korttids?! Tänk att det kunde bli så bra, jag njuter i massor!  

Jag måste återigen få tacka för era underbara kommentarer här på bloggen! Just nu betyder de mer än nånsin och ger kraft för oss att fortsätta stångas och kämpa när det gäller skolgången för nästa årskurs för sonen. TACK, de hjälper oss att förstå att vi ändå är inne på rätt spår. Flera av er har gett lite nya uppslag som jag tänker spinna vidare på. Måste nämna dig anonym som tydligen känner till våra trakter; du gav mig lite idéer som jag ska ta tag i i morgon. Återkommer med rapporter om hur det fortlöper. Så det blir alltså ett par telefonsamtal i morgon också! Ja, man blir inte sysslolös iaf....

Hann inte igår **** AS/ADHD

Det blev inte nåt inlägg från mig här igår, hann inte. Hade en mycket stressig dag. På fredagar brukar jag jobba från 9:00 - 20:00, en riktig långdag. Igår var jag tvungen att sluta redan 14:30. Vi skulle iväg på firmafest på kvällen och hade lite att förbereda. Mannen körde iväg sonen till korttids direkt efter skolan vid 14. Sen hade mannen tagit åt sig att laga middag till kvällen, stressigt för honom också, men gott blev det.

Vi träffades på sena eftermiddagen, hade lite tävligar först. Ska inte tala om resultatet på tävlingarna *hostar*, men här är ett av priserna jag kom hem med. 

En hel målarfärgshink full med chokladgott!! Sen njöt vi av mat och dryck. Och sen blev det till att tjôta resten av sena kvällen. Vi är bara sju stycken så vi är ett härligt gäng med god sammanhållning.

Idag skulle man ju behöva uträtta en massa saker. Röja och städa här hemma som inte blev gjort i veckan som gick. Veckan har varit lite stressig så nu ligger jag långt efter med allt. Jag och mannen skulle också behöva åka och jobba en sväng. Det var ju många timmar som försvann för mig igår så jag måste försöka ta igen det också.

Sonen åkte som vanligt glatt till korttids igår. Inga problem längre när de unga killarna jobbar med honom. Nu är han vän med en av dem på facebook så han kan lätt ta reda på vem som jobbar när på helgen då han är där. Jättebra, för då behöver jag inte jaga nån av dem eller chefen för att få reda på deras schema. Märks att sonen börjar bli äldre....

På tal om att bli äldre så köpte jag en ny jacka till sonen för nån vecka sen. Den har legat i påsen utan att provas, men igår morse var jag bara tvungen att prova den på honom. Måste kunna byta den i tid om den inte passar. Men jag drar på det i det längsta, det är ju nåt nytt och ovant för sonen. Han vill ju alltid ha det han är van med.... Men vad förvånad jag blev igår, han vägrade ta av den och ville genast ha den på sig till skolan.

Ibland lyckas man köpa nåt som han blir jätteförtjust i direkt. Jag provade den också och den var väldigt skön. Förra året köpte jag kängor till sonen som han aldrig använde, han gick i sina gamla invanda stövlar i stället. Svårt med att ändra på inkörda saker.

Nej, nu har halva dan gått så det är väl dax att sätta fart!

Tips i diagnoslandet **** AS/ADHD

Jag läste på en annan mammas blogg idag om ett problem som kan uppstå i diagnoslandet. Då kom jag att tänka på hur vi löste problemet och tänkte dela med mig av ett litet tips som nån kanske kan ha nytta av.

Problemet uppstår när man får diagnos på sitt barn: hur ska man berätta för barnet och när ska man göra det? Inga lätta saker precis. När vi var i den situationen för ett antal år sen så ville vi ha hjälp av psykolog eller dyl. på hab. Men det rådet vi fick då var att upplysningen ska helst komma från föräldrarna och inte från någon utomstående.... För barnets del kan det bli psykologiskt rätt om det kommer från mamma och/eller pappa. De ansåg också att om man väntar till tonåren med att berätta så har man gjort större skada än nytta. Då kan det bli väldigt snett för barnet.

Vi hittade en bok/häfte som vi tog till hjälp. Den heter "Det är bra att fråga... Om Asperger syndrom och högfungerande autism". Gunilla Gerland har skrivit och gett ut den.

Den är riktad till barnet eller tonåringen så den är väldigt enkelt skriven, på ett sätt som de förstår. Den är heller inte långrandig utan kort och enkel. Den tar upp olika sidor av att ha Asperger. Dels svårigheterna:

Men boken poängterar också de positiva sidor man har när man har Asperger, så de är definitivt inte nedtryckande utan vill visa på fördelarna också.

Nu har vår son aldrig tyckt om djupa allvarliga samtal eller över huvud taget att man sitter ner så där strikt och samtalar. Jag lät helt enkelt boken ligga framme på bänken för att han skulle se den. Då frågade han vad det var för bok och då tog jag tillfället i akt att ge honom en liten lagom förklaring. Var och en känner ju sitt barn bäst och kan ge rätt mängd upplysningar vid ett tillfälle. Har man bara börjat så kommer det säkert frågor längre fram då barnet är redo för mera. Vi tyckte iaf att detta var ett bra sätt för vår son att få reda på vad det innebar, så han slapp grubbla på det. Lycka till, alla ni föräldrar som är i den situationen!

F ö har eftermiddagarna varit väldigt lugna här hemma denna veckan. Tror det var i måndags det var lite stökigare, annars har sonen varit väldigt go´. Skönt så länge det varar så!

Vill inte... ****AS/ADHD

Jag har inte lyckats komma tillbaka helt och hållet än efter gårdagen, men det kommer. Känner mig fortfarande lite nertryckt men rycker upp mig snart så jag kan kämpa vidare - för det tänker jag göra. Har skrivit ett långt mail till chefen för korttids som gärna vill hänga med i vad som händer. Känns tryggt att kunna vända sig till nån som har mycket kunskap i diagnoserna och vad som är det bästa. Jag vet ju att hon tyvärr har alldeles för mycket jobb så man vill inte lasta henne för mycket med våra bekymmer, men vi är oerhört glada över att få hennes stöd. Rektorn bestämde att vi ska träffas igen i december. Under tiden ska vi föräldrar och assistenten skriva ner en lista på vilka krav vi har... listan lär bli lååång.

Här hemma har vi haft det väldigt bra nu ett par dar. Mornarna är lugna tills påklädningen ska börja. Då brukar det komma ett eller ett par utbrott, men sen kommer ju taxin och bryter av. Både igår och idag har sonen varit väldigt harmonisk på eftermiddagarna. Sååå skönt det är när han kommer hem efter en lång skoldag och är harmonisk!! Man VILL ju verkligen INTE byta ut det mot en massa utbrott efter skoldagarna sen. Han har varit riktigt go´ och vi kunde t o m ha lite långmys vid läggdax. Det är så härligt när han kan skoja och leka lite det sista på dan. 

Snart dax för sängen för mig med, en ny dag imorgon med nya friska tag!

Saknar ord **** AS/ADHD

Vilken dag det här blev! Vi började morgonen med ett utbrott. Fjärrkontrollen till TV:n fungerade inte som den skulle, gissa om den for i golvet m m, m m... Ingen bra start på dagen precis.

Jag, mannen och sonens assistent var sen på möte med högstadiets rektor kl 9:00. Nu skulle vi glömma allt som tidigare sagts - nollställa oss - och börja om från början. Orsaken är avslaget från specialskolan eftersom inte socialtjänsten går in och betalar en viss del. Nu visade rektorn runt oss på skolan i lugn och ro och berättade hur det fungerar i olika ämnen. Även om klassrumssituationen skulle kunna gå att ordna så är det ju själva miljön som inte kommer att funka för sonen.

Jag känner mig ganska tom och uppgiven just nu, samtidigt som jag skulle kunna skriva jättemycket om det.... Vad gör man? Sonen platsar inte i särskola och vanligt högstadium är bara för mycket för honom. Nån liten grupp skulle behövas, men var? I den vanliga skolan är det ju fortfarande rörigt. I matsalen är det en bra bit över 100 brötiga tonåringar som äter samtidigt - bara en sån sak...Han kanske kan äta på en egen tid men han ska ändå förflytta sig i korridorerna bland en massa elever som inte längre tar den hänsyn man varit van vid på den lilla skolan han går på idag. Och sen alla dessa olika lärare är inte heller bra. Även om det skulle gå att minska ner antalet lärare för sonen så gäller det att alla har kunskap och utbildning och förståelse ang. autism.

På eftermiddagen kontaktade jag en rektor på en skola i Borås som är den närmaste staden för oss (nu är det snart avslöjat var jag bor....). Hon var jättegullig och förstående och brann för de här eleverna som oftast hamnar mellan två stolar. Men tyvärr fanns det inget bra alternativ där heller - SUCK!!

Jag hade inte lång tid på mig efter jobbet tills sonen skulle komma hem men jag var bara tvungen att ta en rask, men kort promenad. Behövde avreagera mig... Tyvärr tog jag ingen kamera med mig, naturligtvis hittade jag en del vackert så det fick bli mobilen då. Här är det en å som svämmat över av allt regnande förra veckan.

Äntligen lugnare **** AS/ADHD

Äntligen en bättre dag idag, det är tur att de kommer emellanåt annars skulle man nog inte orka med. Sonen kom hem och var på ett underbart humör, lugn och harmonisk. Sen har jag varit ensam med honom och det underlättar tyvärr också. Vi har suttit vid köksbordet med var sin dator - jag har jobbat och han har spelat spel. Det verkar som han blir lugn av att man är i samma rum som honom. Och man är ju nära och kan snabbt rycka in när det behövs. Nu väntar jag på att mannen ska avlösa mig, jag ska på en Tupperware-visning. Vi brukar vilja gå båda, men eftersom det inte går att varken lämna diagnoserna ensamma hemma eller ta med dem så går jag själv. Jag handlar väl inte så mycket, det är mest för att träffa andra och få ta en fika tillsammans med både kända och okända. :-)

I morron ska det komma flourtanter till sonens klass. Förra gången blev det katastrof trots att han var noga förberedd. Vi får se hur det går den här gången. Dessutom är det lite byten med assistenterna i morron. Den ordinarie som han har ska vara med oss på ett möte med högstadiets rektor direkt på morgonen. Jag har väl inga större förväntningar på att det ska ha kommit närmare nån lösning - fick ett mail från henne som antydde det motsatta.... Vi får se vad som händer där.

Söndag **** AS/ADHD

En go´och mysig morgon blev det iaf..... Sonen var på gott humör och relativt lugn när han kom in till oss på morgonen när han tyckte det var dax för oss att vakna :). Det blev lite frågelek i sängen. Han hade med sig ett exemplar av "Hjärngymnastik", en tidning vi prenumererade på för nåt år sen tills de la ner den p g a för lågt intresse. Vår son älskade den tidningen så han blev mäkta besviken och är det fortfarande.

Sen vid frukost så vände humöret väldigt snabbt. Stort utbrott med ilska, gråt och bombnedslag! Var väl inte riktigt upplagd för en sån start på dagen så jag var lite kokande sen, försökte hålla det inom mig men sonen lugnade sig så fort mannen åkt iväg. Men jag markerade tydligt för sonen att jag inte var så glad på det han ställt till med. Han blev rätt artig ett tag... Jag avreagerade min upprördhet på att i en rasande fart plocka och städa lite. Oj vad det gick undan! Sonens utbrott gjorde att jag fick en hel del gjort på ganska kort tid - gäller att försöka se positivt på eländet ;)

Lite daller i luften när vi var alla tre ett par timmar vid middagstid. Men det glimmade till en stund då sonen fick för sig att vi skulle ha förrätt och fin dukning. (Mannen fick använda sin fantasi och fixa nåt från kylskåpet.) Sonen dukade fram och la besticken efter konstens alla regler.

Då får man lägga bort sin egen frustration från det som hänt tidigare och försöka uppmuntra och berömma honom.

Nu sitter jag på jobbet men ska åka hem om ett tag. Jag hoppas sonen sover när jag kommer hem så man kan slappa i soffan innan man själv stupar i säng.

Blandad lördag **** AS/ADHD

Hela förmiddagen var jag ute på eget håll. Så skönt när man har goa vänner som tar hand om en när man kommer ensam utan resten av familjen. Denna orkester var något av det vi stötte på när vi var ute och for. 

Vi var också och tog en liten fika på ett mysigt ställe.

När jag kom hem sen så tog det ett tag för sonen att landa i att vi var tre som var hemma. Det går alltid bäst när man är ensam med honom. Han hade varit lugn hela fm när jag var borta och så fort jag kommer hem så varvar han upp. Det brukar lägga sig efter ett tag. Det gick en lång stund faktiskt, middagen hann bli färdig och vi åt. Men sen lugnade han sig och vi hade en mysig stund vid köksbordet tillsammans allihop. Vi satt med var sin dator och höll på... 

Ser kanske lite knasigt ut, men jag kände att lunget lägrade sig och man kunde få bättre kontakt med sonen. Han kände sig nog lite stolt också, för han fick undervisa sin pappa i en grej på datorn som han lärt sig.

Sen fick han lust att gå till curlinghallen och det var väl bara att haka på när äntligen lusten kom. Vi tog med kameror och sonen ville också fota lite.

Nu är det ganska lugnt här och vi hoppas förstås att det ska fortsätta så under kvällen.

Ha nu en skön och mysig lördagskväll alla därute!

Mötena avlöser varann **** AS/ADHD

Jaha, så var det fredag igen då. Skönt att jobba idag och mannen får ta hand om sonen efter skolan. Det har varit en tuff vecka där sonen varit lite labil och fått en del utbrott, nu får vi se hur helgen blir.

Skolhistorien ang. nästa år då det blir högstadiet för sonen går vidare. Nuvarande rektorn meddelade att hon dragit ihop till ett möte med högstadierektorn och sonens assistent som vi ska på i nästa vecka.

Direkt när jag kom till jobbet i morse så ringde enhetschefen för korttids och ville att jag skulle träffa henne på stört. Jag släppte jobbet och gick till henne. Hon blev ganska upprörd igår när jag berättade på telefon hur låst det blivit så hon tar till storsläggan nu. Därför sammankallar hon till ett "Västbusmöte" - som jag aldrig hört talas om. Men det är tydligen ganska ovanligt, de har hittills aldrig haft nåt sånt i kommunen. Syftet är att förtydliga ansvarsroller och förbättra samverkan mellan berörda parter. Mötet ska också leda till att ärendet inte kan hamna "mellan stolarna". Enligt lag ska uppföljning alltid ske, ingen kan slingra sig undan. Högsta cheferna på flera plan ska närvara + två från habiliteringen och även de som jobbar med sonen i skolan idag. Spännande! Men tyvärr ligger mötet ganska långt fram i tiden - i januari, så det blir en lång väntan.

Nu ligger en hemmahelg framför oss och jag och mannen kommer att dela på oss en hel del. Vi har lite grejer som vi skulle gjort som familj om det hade gått. Nu gör det inte det så då får det bli 1/3 av familjen som gör det i stället. Bättre än ingen iaf.

Ha en trevlig helg alla!

Pustar efter dagen **** AS/ADHD

Vad skönt att den här dagen börjar närma sig sitt slut. Det har varit en ansträngande dag men vi har tagit oss igenom den.

Mornarna den här veckan har gått bra - utom den sista kvarten när kraven kommer att klä på sig. För han måste ju få på sig kläderna... även om jag hjälper honom så måste han ju hjälpa till själv också. Men det är ju tur att inte hela morgonen är en enda lång cirkus!

Idag var det också dax för ett tandläkarbesök för sonen. Jag hämtade lite tidigare än vanligt på torsdagar och åkte de fyra milen. Har ju valt att inte fortsätta på folktandvården i kommunen utan åker till grannkommunen där vi blivit rekommenderat en tandläkare som är bättre lämpad för diagnoserna.

Usch, vad nervös jag var innan. Vet ju aldrig vilket humör sonen är på eller vad han får för ryck. Men det gick över förväntan bra, men vad trött jag blir av sånt här. Man är på helspänn och försöker lotsa och ligga steget före hela tiden. Planerade med sonen innan också, men det är inte lätt att få det att gå in hos honom. Får väl också erkänna att jag fuskade lite i morse och gav lite högre dos av medicinen (inom den gräns vi får ge).

Jag pratade med enhetschefen för korttids i ett ärende idag. Då tog vi upp skolsituationen inför nästa år. Berättade vilket låst läge vi hamnat i. Hon blev uppriven över detta och vill få till ett möte i det snaraste. Med på mötet vill hon ha båda rektorerna, sonens assistent, skolchefen och dessutom socialchefen. Det får inte hänga på pengar när det gäller att hjälpa de här barnen, är hennes inställning. Så nu går det ett steg högre upp både när det gäller skolan och socialtjänsten. Nu försöker alltså både nuvarande rektorn och chefen för korttids att få till ett möte. Det måste väl bara resultera i att det går framåt, eller hur!? Vi har verkligen en stor styrka bakom oss som backar upp oss, det måste ju ta bättre än om vi står ensamma som föräldrar i kampen!

Nu ska jag strax åka hemifrån, väntar bara på att mannen ska komma hem. Ska bli så skönt att slippa läggbestyren efter den här ansträngande dagen. Men det känns som jag kommer att somna på bortaplan ;) Ja, ja, det är väl alltid nån som väcker mig när det är dax att åka hem.

Många frågor ?? ? ??? AS/ADHD

Det känns som vårt liv består av en massa frågor just nu. Hur blir det med sonens skolgång nästa läsår? Kommer specialskolan här i närheten att fungera? Kommer någon gå in och betala? Eller vad finns det för alternativ? Frågorna är många men det är bara att jobba på och försöka lösa det.

Sen finns det andra frågor som är lättare och roligare att besvara :-). En anonym kommentatör lämnade många frågor efter sig i kommentaren så jag tänkte ta upp dem i det här inlägget. Förstår att dessa frågor kommer upp hos många av er läsare. Jättebra att de ställs, så jag kan försöka besvara dem. Du som ställde frågorna verkar vara väldigt insatt i asperger/autism också (men det behöver man ju inte vara för att ställa frågor).

Första frågan gällde varför sonen fick Asperger-diagnos i stället för autism-diagnos eftersom det mera ser ut som att sonen har autism? En bra fråga i det här fallet....Jag har tagit fram och lusläst utredningen som gjordes på BNK på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Gbg. Den gjordes för ett antal år sen och han fick diagnosen när han precis fyllt 8 år. I utredningen framkommer att han ligger på autismdiagnos när det gäller kommunikation och social interaktion. Det som fattas för att få den diagnosen är stereotypa beteenden och begränsade intressen - därav asperger-diagnos.

Men mycket har förändrats sen utredningen gjordes. För att nämna några exempel: läkarbesök gick hyfsat då, nu kan han knappt komma innanför dörrarna innan utbrotten ligger på lur. Vi kan knappt ta hem folk när sonen är hemma för han blir så orolig, det gick någorlunda för några år sen. Vi kan heller knappast besöka andra i deras hem, men det gjorde vi också vid tiden för utredning. Mycket på skolplanet har också förändrats och skräddarsytts åt honom.

I december kommer vi att ha en träff på habiliteringen. Då tänkte jag ställa frågan om det är idé att göra ny utredning på sonen eftersom han är så nära autism och autismproblematiken blivit så mycket tydligare.

Andra frågan: Om sonen skulle kunna gå i särskola och ha kärnämnena ihop med vanlig klass? Flera faktorer gör nog att det inte skulle passa. En faktor är att han inte "platsar" i särskolan. Han har relativt högt IQ (har testats flera gånger på hab) och därför tror jag inte han skulle stimuleras tillräckligt på en särskola.

Tredje frågan: Om sonen skulle klara att gå i ett vanligt högstadium om han hade en assistent? Svaret där är tveklöst Nej! Han klarar inte att vara i en sån miljö med mycket folk och all röran som är där. Även om de skulle fixa att han hade lektioner i eget rum med en assistent med sig så skulle han inte kunna röra sig i korridorerna. Inte ens om han har en assistent med sig. Det räcker med att någon råkar komma åt honom eller knuffa till honom av misstag så kan han inte hantera det. Han skulle heller inte kunna klara av att varken gå till eller vistas i en sån rörig matsal som det är i ett högstadium.

Sista frågan: Om vi har testat KBT på sonen? Nej, det har vi inte gjort. KBT är något jag efterlyst i många år, men det verkar inte som hab har nån som helst erfarenhet att jobba med det. När jag förde det på tal igen för ca ett år sen så var det en som visade lite material som möjligtvis finns, men jag tror de kände sig så osäkra på hur man jobbar med det så det blev inget av med det....

Kampen fortsätter... **** AS/ADHD

Idag var det dax för utvecklingssamtal på skolan. Assistenten bedömde det så att vi skulle ta det utan att sonen var med. Han har vid ett flertal tillfällen visat att han inte klarar den situationen så bra. Därför tyckte vi det var bäst att inte utsätta honom för det denna gången. Så jag och mannen åkte till skolan och träffade läraren och assistenten medan sonen hade syslöjd (den andra klassläraren var hans assistent den stunden som ordinarie ass. var på u-samtal med oss).

Allt var väl som förväntat, inga större problem i de vanliga ämnena. Det som inte hänger med som det ska är ju det sociala - föga förvånande med de diagnoser han har. Men alla är så väl införstådda i att det är så med honom. De jobbar på så gott det går och sätter upp mål som han har möjlighet att nå efter sin förmåga.

Efter skolan så blev det lite utepyssel i nysnön. Vi gjorde varsin figur (sköldpadda), men som vanligt slutar det med att något går snett och sonen förstör både sitt eget och mitt. Men man är så van vid det så man räknar nästan med att det ska bli förstört...

Fick faktiskt äntligen tag på rektorn på specialskolan idag. Han förklarade hur det fungerar hos dem. Och de har svårt att sälja enbart skoldelen till sonen. De behöver också sälja behandlingsdelen - och den går inte ordinarie skolan in och betalar, det blir alldeles för dyrt. Socialen är de som brukar betala, men eftersom vi inte hamnat hos dem än så betalar de inte. Känns som ett låst läge.

Om sonen skulle hamna snett - vilket han skulle göra ganska snabbt om han inte får en tillrättalagd skolgång framöver - så blir det ju socialen iaf. Varför ska det behöva gå illa innan man får hjälp? Varför inte ge hjälpen i förebyggande syfte? Det behövs inte många dagar för sonen i en vanlig klass på ett vanligt högstadium förrän han inte går att hantera! Vad snedvridet det ska behöva vara.... I morgon ska jag ringa socialtjänsten igen, för jag vill inte ge mig, så kampen går vidare....

Sonens lärare berättade idag att t o m eleverna i klassen funderar över hur sonen ska klara av högstadiet... Tänkvärt, gulligt och rörande. De är så förstående, men de ser ju mycket väl hur han fungerar, vad han klarar och inte klarar. T o m dessa 12-åringar förstår att grabben inte kommer att fixa skolgången på vanligt sätt! Ska inte de som ställer och styr också kunna göra det då?!

Det händer saker! **** AS/ADHD

Skola igen efter lovet, skönt med de gamla vanliga rutinerna. Men tyvärr kände jag mig stressad redan på jobbet på förmiddagen - tänkte väl på hur mycket jag hade att göra här hemma och vet hur svårt det är att få mycket gjort samtidigt som jag assisterar den lille herr´n i huset :-)  Det blev t o m så illa att jag var tvungen att lägga mig en timme, efter att sonen kommit hem. Men han höll på med datorn i ena änden av soffan och jag låg i den andra änden, så jag kunde iaf svara honom när han pratade med mig. Det var värre att gå eller stå, när jag blir så där så kan jag inte vara uppe. Men som tur är går det ju över, jag vet ju vad det beror på - stress och att jag fick vänta för länge med att äta lunch.

Till på köpet så ringde en hantverkare och ville komma och titta på en grej som ska åtgärdas snart (så fort de har tid). Bara att fixa i ordning så det såg hyfsat ut där han skulle dra fram... vi har som sagt var lite rörigt efter hallrenoveringen.... jag tänkte inte lägga in alla grejerna igen, utan passa på att rensa och slänga när man ändå dragit fram det. Vad det är som ska fixas berättar jag senare - och det är inte hallgolvet. Vissa delar har faktiskt med diagnosernas framfart att göra , men förresten, säg vad som inte har det i vårt hus :-). Fast det här är så gammalt så det är preskriberat för länge sen... 

Som jag skrev igår så tänkte jag försöka få prata med rektorn på specialskolan idag. Hur gick det tror ni? Jo, han var upptagen så kvinnan skulle be honom ringa upp mig sen! Han ringde inte idag, får väl se om han ringer i morgon...

MEN, däremot ringde sonens nuvarande rektor. Hon hade hört från sonens assistent att ärendet inte går framåt alls. Så hon tänker agera! Underbart, då kanske det händer nåt! Hon tänker sammankalla till ett möte där vi föräldrar, nuvarande rektorn, högstadierektorn och sonens assistent ska vara närvarande. Dessutom ska rektorernas chef (skolchefen) vara med! Det tror jag kan bli jättebra. Det känns så otroligt skönt att vi har både nuvarande rektor, lärare och assistent på vår sida och att de hugger i och hjälper till när det behövs! En massa Guldstjärnor till dem .

Hemkomst från korttids **** AS/ADHD

Den här dagen blev inte som vi tänkt oss - men den blev trevlig iaf! Jag och mannen var borta en sväng på förmiddagen och sen blev vi helt plötsligt bortbjudna på middag. Härligt! God mat och trevligt sällskap, kan ju knappast bli bättre! Vi kom hem med andan i halsen, slängde om kläder och plockade undan sånt som inte får stå framme när sonen kommer hem. Hämtade sen grabben från korttids. Det här myset plockade jag undan.

Ja, inte möbeln då utan ljuslyktorna som är i glas. De står på ett utsatt ställe ifall sonen skulle få utbrott så jag tänkte det var lika bra att inte ha dem framme när han är hemma eller vaken. Inga kristallgrejer men ändå. Jag satte fram nåt som håller för att åka i golvet i stället....

Ja kära nån vad rörigt vi har det här hemma nu. Ommålningen av hallen har ställt till det mer än man trodde innan. Vi hade tidigare ett piano som stod i vår trånga hall, men när vi flyttade undan det inför målningen så såg man hur luftigt det blev när det kom bort. Så det får stå i vardagsrummet i stället. Det resulterar i att vi måste flytta akvariet med sköldpaddorna i, till ett annat ställe.... Vi är lite trångbodda och skulle helst av allt vilja göra oss av med dem.

Men det är inte så enkelt som det låter. Vi skaffade sköldpaddorna (2 st) för 11 år sen - sonen var ett år då - så han kommer inte ihåg annat än att vi haft dem. När vi för på tal att vi vill göra oss av med dem så protesterar han vilt. Inte lätt med hans diagnoser och göra en sån radikal förändring som det skulle bli om vi sålde eller gav bort dem. Han bryr sig inte så mycket om dem, men de finns ju där och har alltid gjort det....

I morgon blir det en "ringa"-dag igen. Ska försöka få tag i rektorn på specialskolan (till högstadiet) och höra hur tankebanorna går hos dem. Måste pejla lite för jag tycker det är dags att det händer nåt omgående på den fronten nu. Vill veta lite hur de tänker för att jag ska kunna avgöra hur jag ska gå vidare.

Nej, nu är det dax att sova lite... gonatt!

PS. TACK för era underbara kommentarer (svar kommer), jag blir så glad över dem!

Händelserik dag! **** AS/ADHD

Visserligen sov vi länge idag - det behövdes verkligen - men sen har vi fått jättemycket gjort. (Vi får aldrig sova ut när sonen är hemma så det gäller att passa på.)

Mannen satte upp räcket i halltrappan igen efter att det fått sig en omgång av målaren. Så nu är räcket fräscht och snyggt igen. Sen fick han borra hål och skruva i nya beslag i skänken som jag målat. Här ser ni både före och efterbilder på den. Blev riktigt nöjd faktiskt!

Sen åkte vi iväg och åt på restaurang för att spara lite tid. Gott var det och mätta blev vi... Sen var det dax för en fotorunda och vi hade sån tur så det blev lite solsken också.

Vi hamnade t o m på playan  :-)

Där höll solen på att gå ner över sjön.

Sen var vi bortbjudna på lite fika hos en kille. Han hade nyligen flyttat och därmed fått fin utsikt över byn.

Nu blir det lite slappakväll bara mannen och jag. Nån film blir det nog, kanske nåt litet att äta och ett glas rött. Må så gott alla därute!