Under hösten när jag jobbat på söndagar och sitter i min ensamhet så har jag ibland lyssnat på några av sommarpratarna som sändes i P1. Det finns ju på nätet så man kan lyssna i efterhand. Många har berört när de pratat, men en sommarpratare berörde mig lite extra. Jill Johnsson! Hon verkar vara en varm och omtänksam person. Hon tog upp några exempel ur livet, både tragiska livsöden och andra händelser som fått lyckligare utgång. Den berättelse som särskilt berörde mig är om en familj där pappan drabbades av ALS och som senare gick bort. Mamman i familjen blev änka och deras fyra barn blev utan sin far. Jill blev mycket god vän med familjen. Hon stöttade och uppmuntrade under den svåra sjukdomstiden och hon sjöng på begravningen sen. (Om ni vill lyssna på Jills program så kan ni klicka här.)
Anledningen till att just den berättelsen berörde mig lite extra, är att min äldste son gått i samma klass som ett av barnen i den familjen. De började i förskoleklass vid sex års ålder och gick sen i samma klass flera år framöver. Det var också mamman i familjen som gav oss rådet att söka så tidigt som möjligt för vår yngste sons problematik (hon hade själv genom livet fått erfarenhet av vissa diagnoser). Det resulterade så småningom i Asperger- och ADHD-diagnos för vår son. Hon visste betydelsen av att man söker och får hjälp på ett tidigt stadium.
Idag när lokaltidningen kom så är det ett reportage med mamman i familjen där. Ett år har snart gått sen pappan i familjen gick bort och livet har trots allt - som hon säger - inte gått vidare utan börjat om. Jag önskar naturligtvis all lycka till familjen i framtiden!
När man läser, ser och hör om sånt här så får man lite perspektiv på sin egen tillvaro. Det vi har att kämpa med i vår familj är förstås jobbigt, men man lever ändå inte med nån dödlig sjukdom, det är stor skillnad på det och det finns så mycket att glädjas åt och njuta av, trots allt. Och jag tror att vi blir lite av experter på att ta vara på små stunder av harmoni och lycka.
Det var lite av mina innersta tankar idag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar