Jag läste på en annan mammas blogg idag om ett problem som kan uppstå i diagnoslandet. Då kom jag att tänka på hur vi löste problemet och tänkte dela med mig av ett litet tips som nån kanske kan ha nytta av.
Problemet uppstår när man får diagnos på sitt barn: hur ska man berätta för barnet och när ska man göra det? Inga lätta saker precis. När vi var i den situationen för ett antal år sen så ville vi ha hjälp av psykolog eller dyl. på hab. Men det rådet vi fick då var att upplysningen ska helst komma från föräldrarna och inte från någon utomstående.... För barnets del kan det bli psykologiskt rätt om det kommer från mamma och/eller pappa. De ansåg också att om man väntar till tonåren med att berätta så har man gjort större skada än nytta. Då kan det bli väldigt snett för barnet.
Vi hittade en bok/häfte som vi tog till hjälp. Den heter "Det är bra att fråga... Om Asperger syndrom och högfungerande autism". Gunilla Gerland har skrivit och gett ut den.
Den är riktad till barnet eller tonåringen så den är väldigt enkelt skriven, på ett sätt som de förstår. Den är heller inte långrandig utan kort och enkel. Den tar upp olika sidor av att ha Asperger. Dels svårigheterna:
Men boken poängterar också de positiva sidor man har när man har Asperger, så de är definitivt inte nedtryckande utan vill visa på fördelarna också.
Nu har vår son aldrig tyckt om djupa allvarliga samtal eller över huvud taget att man sitter ner så där strikt och samtalar. Jag lät helt enkelt boken ligga framme på bänken för att han skulle se den. Då frågade han vad det var för bok och då tog jag tillfället i akt att ge honom en liten lagom förklaring. Var och en känner ju sitt barn bäst och kan ge rätt mängd upplysningar vid ett tillfälle. Har man bara börjat så kommer det säkert frågor längre fram då barnet är redo för mera. Vi tyckte iaf att detta var ett bra sätt för vår son att få reda på vad det innebar, så han slapp grubbla på det. Lycka till, alla ni föräldrar som är i den situationen!F ö har eftermiddagarna varit väldigt lugna här hemma denna veckan. Tror det var i måndags det var lite stökigare, annars har sonen varit väldigt go´. Skönt så länge det varar så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar