Det känns som vårt liv består av en massa frågor just nu. Hur blir det med sonens skolgång nästa läsår? Kommer specialskolan här i närheten att fungera? Kommer någon gå in och betala? Eller vad finns det för alternativ? Frågorna är många men det är bara att jobba på och försöka lösa det.
Sen finns det andra frågor som är lättare och roligare att besvara :-). En anonym kommentatör lämnade många frågor efter sig i kommentaren så jag tänkte ta upp dem i det här inlägget. Förstår att dessa frågor kommer upp hos många av er läsare. Jättebra att de ställs, så jag kan försöka besvara dem. Du som ställde frågorna verkar vara väldigt insatt i asperger/autism också (men det behöver man ju inte vara för att ställa frågor).
Första frågan gällde varför sonen fick Asperger-diagnos i stället för autism-diagnos eftersom det mera ser ut som att sonen har autism? En bra fråga i det här fallet....Jag har tagit fram och lusläst utredningen som gjordes på BNK på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Gbg. Den gjordes för ett antal år sen och han fick diagnosen när han precis fyllt 8 år. I utredningen framkommer att han ligger på autismdiagnos när det gäller kommunikation och social interaktion. Det som fattas för att få den diagnosen är stereotypa beteenden och begränsade intressen - därav asperger-diagnos.
Men mycket har förändrats sen utredningen gjordes. För att nämna några exempel: läkarbesök gick hyfsat då, nu kan han knappt komma innanför dörrarna innan utbrotten ligger på lur. Vi kan knappt ta hem folk när sonen är hemma för han blir så orolig, det gick någorlunda för några år sen. Vi kan heller knappast besöka andra i deras hem, men det gjorde vi också vid tiden för utredning. Mycket på skolplanet har också förändrats och skräddarsytts åt honom.
I december kommer vi att ha en träff på habiliteringen. Då tänkte jag ställa frågan om det är idé att göra ny utredning på sonen eftersom han är så nära autism och autismproblematiken blivit så mycket tydligare.
Andra frågan: Om sonen skulle kunna gå i särskola och ha kärnämnena ihop med vanlig klass? Flera faktorer gör nog att det inte skulle passa. En faktor är att han inte "platsar" i särskolan. Han har relativt högt IQ (har testats flera gånger på hab) och därför tror jag inte han skulle stimuleras tillräckligt på en särskola.
Tredje frågan: Om sonen skulle klara att gå i ett vanligt högstadium om han hade en assistent? Svaret där är tveklöst Nej! Han klarar inte att vara i en sån miljö med mycket folk och all röran som är där. Även om de skulle fixa att han hade lektioner i eget rum med en assistent med sig så skulle han inte kunna röra sig i korridorerna. Inte ens om han har en assistent med sig. Det räcker med att någon råkar komma åt honom eller knuffa till honom av misstag så kan han inte hantera det. Han skulle heller inte kunna klara av att varken gå till eller vistas i en sån rörig matsal som det är i ett högstadium.
Sista frågan: Om vi har testat KBT på sonen? Nej, det har vi inte gjort. KBT är något jag efterlyst i många år, men det verkar inte som hab har nån som helst erfarenhet att jobba med det. När jag förde det på tal igen för ca ett år sen så var det en som visade lite material som möjligtvis finns, men jag tror de kände sig så osäkra på hur man jobbar med det så det blev inget av med det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar