NU har jag tröttnat, NU är det dax! **** AS/ADHD

Efter alla dessa år med ett barn med både AS och ADHD så är vårt hus väääldigt nerslitet. På senare tid har varken ork eller tid funnits att åtgärda det. Man har också tyckt att det kommer ju att slitas snart igen och bli fult... Men nu har jag tröttnat på att bo i ett skamfilat hem - skäms för att visa upp det.... Nu tycker jag att det är dax att ta tag i det, vi börjar nånstans och fortsätter på andra ställen succesivt.

Det som är mest akut är HALLEN. Oj, vad slitet. Golvet ser ut så här

Tapeterna hänger och slänger

Men om vi nu ska renovera upp det, så vill man ju att det ska hålla ett tag. Gäller alltså att välja rätt material som tål tuffa tag.

Om jag först tänker på golvet så skulle jag vilja ha klinkersgolv med golvvärme. Men håller det, eller blir det lätt flisor som går ur klinkersen när sonen kastar grejer i golvet?? Ska man istället välja klick-golv eller plastmatta?? Å andra sidan så går det ju "flisor" ur ett klick-golv också, det finns det bevis på här hemma. Så vad är bäst? Jag vet inte alls!

Och väggarna, vad ska man ha där för att inte sonen ska kunna ta tag i en tapetflik och bara dra loss stora bitar. Det måste också vara lätt att måla över eller fixa till på annat sätt om han ritar eller kanske rispar eller trycker in nåt kantigt i väggen. (Här kan ALLT hända.) Vad ska man ha då?? Jag vet inte här heller vad som är bäst! 

Som ni förstår så tar jag mer än gärna emot tips. Jag vet att det är många av er bloggläsare som är duktiga på inredning. Men det ska inte bara vara snyggt - det ska tåla tuffa tag också. Så snälla ni - hjälp mig nu! Skulle bli jätteglad om ni skrev ner några tankar i en kommentar, så nu vill jag ha många kommentarer .

Lite historia **** AS/ADHD

Morgonen var toppen idag. Ett glatt humör igen - skönt. Det är så jobbigt om det är surt på morgonen och man har taxitiden att passa.

När jag hämtat sonen efter skoldagen så var han "sådär"... Men vi har tagit det lugnt nu i eftermiddag och på kvällen och det har gått bra utan större utbrott, bara lite allmänt labil. När han varvat ner lite här hemma så satte han igång med att leka med nån gammal bilbana - nu gjorde han kulbana av den. Och katten ville vara med och inspektera så allt gick rätt till.

Fick lite frågor ang. korttids. Jag har kanske nämnt en del av det tidigare, men jag förstår att jag den senaste tiden fått många nya läsare - jättekul. Därför skriver jag lite om det i det här inlägget. 

En fråga var om det gick bra att lämna från början? Nej, det gjorde det inte. Sonen ville absolut inte sova kvar där. Vi hade fått beviljat en helg i månaden fred - sönd. Han fick vara där dagtid lördag och söndag till en början och det var ok för hans del. Men sen var det en sommar som de skulle på läger och vara borta ett par dygn så då berättade vi vilka roliga saker de skulle göra. Då följde han med dit. Efter det sa vi till honom att personalen tyckte det var så roligt att han sov över att de ville att han skulle fortsätta med det. :-) Och så fortsatte det.

När man tillhör LSS så har man rätt till den här typen av avlastning. För det är ju till för att vi föräldrar ska få avlastning för att orka. Det är bara att vända sig till LSS-handläggaren och prata igenom sin situation, kommer knappt ihåg hur det gick till men det var inga problem. När tiden går så kan man ansöka om utökning om det skulle behövas. Vi hade avlastning en helg i månaden först och efter några år så blev det varannan helg. Det är guld värt!

Men visst sved det i mammahjärtat när vi tog detta beslut att lämna bort sonen nån helg emellanåt. Men det är nödvändigt för att man ska palla med att vara en hyfsat bra mamma (och pappa) mellan avlastningshelgerna. Har förstått det nu att det är inget att skämmas över att man behöver den här hjälpen. Det är nog bra att man tar emot sån här hjälp i tid, innan man själv dukar under, för det hade vi gjort om vi inte fått avlastning.

Dålig pedagog **** AS/ADHD

Idag kände jag mig som den sämsta pedagogen i världen. När sonen kom hem med taxi från skolan så stod jag och pratade i telefonen. Vanligtvis brukar jag avbryta när jag ser att taxin kommer, men idag chansade jag på att vi skulle klara det ändå. Men jag borde vetat bättre... för här i diagnoslandet pratar man inte i telefonen.

Väl innanför dörren tar han av sig jackan och sen får han världens utbrott och avreagerar sig på nåt som han absolut inte får... och så nämner vi inte mer om det...

När han sen såg att jag reagerade starkt på det så lugnade han sig och blev jättelugn och artig och trevlig efter en stund. Vid utbrottet kunde han inte svara på vad som var orsaken till ilskan. Det enda han sa var att han var arg... och det märkte jag ju .

Denna lilla episod visar ändå tydligt att han behöver ha "assistans" hela tiden, någon som vägleder och styr upp för honom.

Nu på kvällen vid tillfälle då han var lite mer avslappnad så spaltade jag upp dagen på ett papper och han fick kryssa glad, likgiltig eller ledsen mun. Allt blev med glada munnar! Då kryssade jag i ledsen mun på en tom rad eftersom jag är övertygad om att något gjort att han fick utbrott. Sen bad jag honom att fylla i vad det skulle stå för orsak. (En vild chansning av mig i ett försök att lirka fram det ur honom.) Men det öppnade honom lite iaf, och han sa att han inte visste orsaken. Stackarn! Men det kan ju vara en sån "enkel" sak som att morgondagen inte kommer att se ut som den brukar.

Det är kommunmästerskap då, men sonen kommer inte att vara med på det (han har t o m velat ha det så själv). Det är för stort och rörigt och ostrukturerat för att han ska klara av en sån dag. Därför har han ett eget schema ihop med assistenten hela dan. Han har själv varit med och bestämt aktiviteter och han säger att han är nöjd med hur det blev. Hoppas han kommer att må bättre i morgon när dagen är över, måste vara frustrerande för honom att känna sån oro och ilska i kroppen!

Nåja, i morse var han iaf på ett strålande humör. Han hann t o m spela lite piano för mig mitt i frukostbestyren innan det var dax för taxi till skolan. 

En av de som jobbat på korttids i helgen är verkligen duktig på att spela och han har nog spelat en del för sonen. Då smittar det av sig på honom och han fortsätter en period med det. Just nu är det ledmotivet från "Pirates of the Caribbean" han spelar på. O på korttids kunde visst den, så nu tränar sonen och klinkar på den så gott det går....

Bollen är i rullning **** AS/ADHD

Veckan är igång och idag (månd) hade jag faktiskt besök från ett assistansbolag! Jag har beslutat att göra slag i saken och ansöka om att få assistans till sonen. Det är en tanke jag ältat och funderat på under en längre tid. Jag VET att det är jättesvårt att få igenom med dagens regler hos försäkringskassan, men jag har ju inget att förlora.

Om det är någon läsare som undrar varför jag skulle söka assistans till sonen, så kan jag bara förklara att min situation ser ut ungefär så här: Jag jobbar varje stund som sonen är i skolan och kommer hem strax innan han kommer med taxin. Då övergår jag till att vara "assistent" till sonen som inte klarar sig utan vuxen en enda minut. Han behöver hela tiden ha en vuxen hos sig som kan rycka in när det behövs. Vill han ut och cykla så är det bara att följa med. Han har inga kompisar som han är med och som därmed hade varit en form av "avlastning" för mig och mannen. Att jag skulle få något gjort i hushållet (städning, disk, tvätt m m eller bara läsa en tidning) kan jag aldrig räkna med så länge sonen är vaken. Först när han somnat kan jag ägna mig åt såna saker, men då är jag oftast för trött. Ohållbart i längden! Så därför har jag dragit igång detta.

Under samtalets gång så blev det aktuellt med att ta fram utlåtandet som vi fick efter utredningen som är gjord på BNK i Gbg (Sahlgrenska). Jag vet att jag tänkte tanken när jag läste det då när vi fick det, att vad nära han var att få autism som diagnos i stället för Asperger. Innan jag visade papperet så tyckte hon från ass.bolaget att det lät som sonen hade grav asperger. När man tittar på vad de kommit fram till på utredningen så ligger han på autismdiagnos på alla områden utom på stereotypa beteenden och begränsade intressen.... Därav Asperger-diagnos istf autism.

Under de fyra år som gått sen diagnosen blev satt så har det autistiska blivit mer och mer tydligt och framträdande. Hon frågade om vi funderat på att få en ny utredning på sonen, men den tanken har aldrig slagit mig... så det var nåt helt nytt. Vet inte vad jag ska tänka om det... Mig spelar det ingen roll vad sonen har för diagnos, det som är viktigast är ju att han får rätt hjälp och kan må så bra som möjligt.

Nu ska det fyllas i en del papper och sen är det att invänta en träff med försäkringskassan, så får vi se vad som händer.

Korttidshelgen avklarad **** AS/ADHD

De barnlediga helgerna har en förmåga att gå alldeles för fort - det är ju så mycket man behöver och vill få uträttat. Lite myskväll i fredags - härligt! Lördagen bestod av att uträtta lite nyttiga saker. En hel del fick jag gjort, men inte så mycket som jag skulle vilja. Det är alltid så....

På eftermiddagen igår (lörd) var jag och mannen till jobbet och tog ikapp lite som låg efter även där. Jag på kontoret

och mannen i produktionen

Vi fick iaf umgås med varann lite grann under de timmarna, vilket vi uppskattar. Vi behövde ju inte vara helt på olika håll. Det är vi så mycket i vår vardag så det räcker.

Vi hämtade sonen på korttids i eftermiddags, jag tyckte han kändes lite labil så vi får se hur det blir framöver. Jag åkte och jobbade sen så han fick landa lite, ensam med sin pappa. Vi har det som rutin att jag åker och jobbar efter hämtningen. Tror det är bäst för honom att vara ensam med någon av oss så han får varva ner efter korttidshelgen. Det är alltid rörigare för honom när vi är hemma alla tre.

Nu ligger en ny vecka framför oss, med allt vad det innebär....

Trendbreak?? **** AS/ADHD

Den här helgen är det skönt med ett litet avbrott för både oss och sonen. Nu är han alltså på korttids sen igår eftermiddag (fredag). I och med det så hoppas jag att den nedåtgående trenden bryts - vi får se efter helgen. Jag tror att sonen är lite extra trött av olika anledningar, vi har en grej vi måste ta itu med när det gäller nätterna - mer om det en annan gång.

Igår slutade jag lite tidigare på jobbet än jag brukar göra på fredagar. Vi skulle njuta av att vara tillsammans med lite vänner.

Trots att jag var jättetrött och kanske helst hade velat slänga mig i soffan, så är det så trevligt att kunna umgås med andra när sonen är på korttids. Vi har ju lite svårt för såna saker annars. Mysigt hade vi iaf!

Så nu på morgonen har vi varit lite mer trötta, men det gör ju inget eftersom vi fått sova ut lite - bäst att passa på.

Eftersom jag halkat efter med en hel del i veckan så innebär den här lördagen ingen ro och ingen vila.... jo, jag ska försöka ta mig nån liten paus ibland. Annars har jag en sån här lång lista som jag måste genomföra under dan.

Det är alltså bara att sätta fart så man får in nån andningspaus också. Hade varit trevligt med en skogspromenad med mannen också, men det får vi se om det hinns med - tvivlar skarpt på det. Dessutom regnar det rätt häftigt ute nu.

Ha en bra lördag, alla!

Å så går det ner.... **** AS/ADHD

Idag har jag en sån där dag då jag är så trött på väldigt mycket. Retar mig på att man inte hinner med det man ska, samtidigt händer det så mycket tragiska saker runt oss som vi indirekt berörs av. Man blir verkligen påmind om hur skört livet är...

Sonen då, jo han har hamnat i en svacka. När vi nu lever med AS och ADHD så har vi fått lära oss att livet är en berg-och-dal-bana. Just nu går det nerför. Fram tills i tisdags hade sonen haft en lite lugnare period, men det vände då. Vet inte om skolmästerskapet var den utlösande faktorn eller om det hade blivit så ändå. Nu får man gå på tå igen och vakta vad man säger eller gör. Men vi har ju lärt oss att så småningom vänder det nog uppåt igen (försöker tänka positivt).

I ett utbrott nyss så gick glosboken i småbitar.... det var det som låg närmast. Dessutom blev han arg för att glosorna var så svåra.

Lite får jag ta på mig eftersom jag låtit honom slippa läsa på under veckan och han hade allt kvar till sista dan - inte bra. Men ibland är man för trött för att ligga på honom med att läsa på och då blir det så här. Jag får skärpa mig till nästa vecka.

Att köpa skor.... **** AS/ADHD

Oj, så trött min grabb är, vet inte om skolmästerskapet sög musten ur honom totalt eller om det är nåt annat. Han ber om att få lägga sig tidigt... inte mig emot, eftersom han har lätt till utbrott när han är så här slut.

Måste bara berätta hur det gick till när jag skulle köpa nya idrottsskor till sonen igår.... ytterligare ett bevis för att vi måste ordna saker på ett annorlunda sätt.

Jag har hittills inte tagit med mig sonen när jag köpt kläder eller skor, utan jag har gått efter ögonmått när det gäller kläder och mätt fötterna när det gäller skor. Nu har han precis vuxit förbi mig i skostorlek, så jag provar och kollar så skorna är 1-2 nummer för stora för mig. Sen kan man alltid byta, dessutom får man dem på öppet köp ganska länge. Så för mig är detta inget problem.

MEN, för expediten jag fick så blev det ett stort problem när grabben inte var med i affären. Skor kan man inte köpa utan att prova, fick jag höra! Det var visst noga med längden och vikten på killen och även hans sätt att röra sig, för att få några som passade. Men hallå, jag ville ha en allroundsko till inomhusidrotten i skolan - han skulle inte ha skorna till att gå omkring flera mil i veckan i!

Till slut "fick" jag iaf köpa ett par som han trodde skulle bli bra - och det tror jag också.

När man blir mamma till ett barn med AS och ADHD så måste man förenkla för sig så mycket som det bara går. Detta var en sak som jag ville få genomfört på ett enkelt sätt. Det har funkat hittills och jag hoppas det ska funka ett bra tag till....

För att det skulle fungera för sonen på bästa möjliga sätt att följa med till affären och prova, så skulle jag behöva förbereda detta noga. Jag skulle behöva gå till affären först, se ut 3-4 skor som vi tror skulle passa och lägga undan dem till ett tillfälle då sonen är med. Sonen skulle i förväg behöva veta att vi ska gå in i affären, prova 3-4 skor och sen gå ut. Detta är ju ett lite omständigare sätt, så jag kör på min linje ett tag till....

Skolmästerskap **** AS/ADHD

Skoldagen idag har varit helt annorlunda än vanliga skoldagar eftersom de haft skolmästerskap. Det är inte varje år som sonen varit med på det, men de senaste åren har han velat vara med. Men även såna här dagar måste ju anpassas efter hans behov så gott det nu går. Han var med i tre grenar och tävlade. Övrig tid tillbringade han tillsammans med sin assistent i klassrummet och gjorde nån rolig aktivitet. De passade också på att läsa på till ett prov som kommer senare i veckan.

Så här såg delar av schemat ut för dagen:

Röda lappar visar att han är tillsammans med de övriga eleverna. Gröna lappar betyder att han är på sidan om med assistenten. På det sättet får han lugn och ro mellan sina tävlingsgrenar.

Nu på eftermiddagen hemma så märks det att han är trött och lite lättretlig. Hur det än är så är en sån här dag jobbig för honom eftersom dagen inte är som han är van vid. Men skolan har verkligen gjort så att han ska må så bra som möjligt även i den här situationen.

Medicinering **** AS/ADHD

Fick en fråga igår i en av kommentarerna vad sonen äter för medicin. Tänkte ta upp lite om det i det här inlägget.

Jag är en sån där person som själv knappt tar en alvedon ens. Att jag då skulle ge min son såna där starka saker som en del kallar för ...knark...eller nåt.... fanns inte på min karta när sonen föddes. Men livet blev inte riktigt som vi tänkte oss. Vår älskade nyfödde son visade sig med åren bli mycket livlig m m.... När sonen strax skulle bli fyra år så sökte vi första gången, för vi var helt övertygade att sonen hade "nåt". Den psykologen som kom på första hembesöket för att träffa sonen blev nog väldigt chockad - det var bland det värsta hon sett, sa hon om det hyperaktiva... Lite klumpigt uttryckt kan man tycka, jag glömmer aldrig de orden, de var ju inte allför uppmuntrande!

Och på den vägen fortsatte det. Han blev inte bättre, så till slut fick även vi fatta det beslutet att ge honom medicin för att både han och vi skulle fungera. Hela familjen hade snart gått under om inte medicinen hade fått komma in i vårt liv. Det skulle bli för långt inlägg om jag skulle beskriva hur vi alla mådde när det var som mest hyperaktivt...

Att hitta rätt medicin är heller inte lätt. Vi har förstått av läkare att sonen är väldigt svårmedicinerad. Den första medicinen som provades ut, var Concerta. Den hade en fantastisk bra effekt, men efter ett tag så behövdes en höjning för att den skulle ge positiv effekt. Till slut var han uppe på ganska hög dos - och sonen var väldigt lugn och kunde koncentrera sig bra i skolan bl a. MEN, då kom också de svåra biverkningarna. Han slutade äta nästan helt, och han sov nästan inte alls. Ohållbart! Han fick då sluta med medicinen helt.

Sen provade vi Strattera. Inga biverkningar märktes, men han blev inte lika lugn och koncentrerad av den tyvärr.

Senare fick vi en mera specialiserad läkare på habiliteringen som vågade blanda lite. Hennes förslag var att vi skulle testa Concerta (i låg dos) tillsammans med Strattera (också i lite lägre dos). Detta var faktiskt en höjdare. Biverkningarna kom inte tillbaka.

För ett tag sen var det nödvändigt med höjning av vissa doser (sonen växer ju) och då börjar man fundera igen över hur nyttigt det är... Men läkaren menade på att han kommer att få ett bättre liv om han har rätt medicin inställd. Och det har hon ju  så rätt i! Vad skulle han få för liv om han hamnade snett pga att han inte kan hantera eller styra sig själv. För det kan han inte utan medicin. Jag tyckte att de orden hjälpte mig att förstå att vi ändå gör rätt.

Vill poängtera att detta gäller MIN son och inte alla andras barn som har någon bokstavskombination. En del klarar sig utan medicin, andra gör det inte.

Min erfarenhet säger att de läkare som är mera insatta i NPF kan detta med medicinering bättre än andra läkare. Så jag tror nog att det gäller att hamna rätt även där. Läkaren har t o m räknat ut när han ska ta viss medicin för att sömnen inte ska störas.

Någon dosangivelse har jag inte skrivit ut här. Dessutom äter han en medicin mot sina utbrott. Av hänsyn till sonen har jag inte lämnat ut de detaljerna här, men om någon vill veta mera så får ni gärna maila mig. (Mailadressen finns i vänsterspalten.)

Vilken dum (rolig) en.... **** AS/ADHD

Eftermiddagen och kvällen fortsatte lika bra som dagen börjat. Jag och sonen hade det riktigt mysigt hela dan. Varvade städning och roligare saker om vartannat allt efter sonens energi. Vi spelade bl a Back Packer på datorn tillsammans, ett spel som vi båda tycker är kul.

     

Vi hade redan på fredagskvällen satt in i schemat för lördagen att vi planerade med att basta på kvällen. Satte alltså in en bild för bastningen och en bild för att duscha efteråt. Allt gick som en dans. Vi laddade upp med lite gott att plocka med utanför bastun - vissa saker hade sonen valt.

   

Men rubriken då, vad syftar den på.... Jo, våran sibiriska katt Oswald. Han är inte som alla andra.... När jag, mannen och sonen satte oss i bastun så satte katten sig utanför bastudörren och jamade tills vi släppte in honom.

Har någon någonsin hört talas om en bastande katt?!? Nåja, han var inte kvar därinne hela tiden, utan gick utanför och var med oss när vi plockade i oss av det goda. Sen är inte golvet i bastun så väldigt varmt så det var helt ok att vara katt och gå därinne. Men här snackar vi verkligen om en social katt - mysigt! Den senaste tiden har sonen varit väldigt omtänksam och go´ mot katten och börjat tänka lite mer på hur han vill ha det. Han märker också att Oswald gärna lägger sig bredvid honom ibland och vill mysa - härligt att se!

Gårdagen var så lugn, mysig och trevlig så jag glömde helt bort att jag hade tagit hem en tjock packe med papperjobb från kontoret. Den blev kvar tills idag så det känns lite surt, men skönt att man ändå fick en avkopplande dag med sonen hemma igår.

Schemalagd lördag **** AS/ADHD

Den här hemmalördagen har haft en mycket bra start. Jag började redan igår att förbereda sonen för hur dagen skulle se ut. Kände mig taggad att försöka få dan så bra som möjligt, så jag gjorde iordning ett litet schema som visade i stora drag vad vi behövde få gjort. Däremellan var det fritt att göra nåt roligt oxå.

Mannen skulle jobba några timmar så jag och sonen skulle genomföra vissa saker ensamma här hemma. Städning av sonens rum stod på tur.

Jag hade också gjort en förbättring av städschemat som han ska kunna checka av vad han ska göra för att få ordning på rummet sitt. Det satte jag upp på väggen i hans rum.

Vi hjälptes åt och tog en sak i taget. Det gick väl hyfsat får jag säga. Jag pressade inte på utan tog det i hans takt. Ville han läsa Kalle Anka en stund så tog vi en paus i städandet. Dammningen blev inte gjord med hans hjälp, men jag är ändå nöjd. Det blev inget utbrott iaf. Med tiden kanske det blir bättre och bättre.

Igår kväll gav jag som förslag att sonen kunde ta sin medicin så fort han vaknade idag på morgonen (han går alltid upp före oss). Då kanske chansen ökade att frukosten skulle bli lugnare. Vad förvånad jag blev när jag kom ner i köket och såg att han tagit medicinen själv! Duktiga kille!! Och frukosten då - jo, den blev lugnare.

Nu har jag förhoppningar om att kvällen ska fortsätta lika lugnt som dagen avlöpt.

Nu börjar helgen **** AS/ADHD

Jag får spinna vidare lite på det jag skrev på slutet i gårdagens inlägg. I morse när jag skulle packa ner glosboken och sonen fick syn på den, så sprang han iväg till sin dator och loggade in på glosprogrammet på nätet. Glad i hågen satte han sig där, tio minuter innan taxin skulle komma. Pluggade snabbt på sina glosor och var nöjd över resultatet. Samtidigt borstade jag tänderna på honom (knappt att han märkte det), det var ingen idé att försöka få honom att göra det själv i det läget - han var så djupt inne i glosförhöret. :-)

Håller det här i sig kommer glosläsning att gå som en dans... bara det inte är nyhetens behag som gör det roligt, man vet aldrig. Man vi är glada så länge det varar.

Nu ska jag ta mig hem efter min långa arbetsfredag. Spännande att se vad helgen kommer att föra med sig nu när sonen har hemmahelg.... kan bli hur som helst.

Trevlig helg på er alla!

Glosor, glosor **** AS/ADHD

Det verkar som att grabben är inne i en lite lugnare period nu. Vilken skillnad det blir på honom när allt är tillrättalagt efter hans behov. Ett litet utbrott max en gång om dan har det varit de senaste dagarna - härligt att slippa de stora smällarna. Vi får väl se om det håller i sig.

Idag var jag på städhumör så när jag hämtat hem sonen från "fritids" så tänkte jag städa om han var på bra humör. Och det var han. (Det regnade ute så det blev ändå ingen cykeltur.) Jag slog på dammsugaren, men det tog bara ca 1 minut innan han ropade på mig och ville ha min hjälp.... Svårt att försöka städa samtidigt som man ska vara assistent till diagnoserna. Det tar lång tid innan man får nånting gjort. Men jag hade bestämt mig för att städa samtidigt som jag assisterade - det tar sin lilla tid, men jag kände att jag hade kraft att stå ut med detta idag.

Sonen loggade in på ett mycket bra glosprogram på nätet. Glosor.eu hette det. Superbra upplagt. Man kunde skriva in glosorna och ha ett vanligt förhör. Sen kunde man också leka med glosorna - spela memory, MahJong, hänga gubbe m m. Då blir det genast roligare att läsa på. Han satt en bra stund med det och kände sig motiverad. Bra att det finns hjälpmedel som underlättar när det annars kan vara svårt att få det gjort.

Vårt liv är som i filmen **** AS/ADHD

I filmen "I rymden finns inga känslor" påpekar man att den som har asperger inte kan ändra sig, utan omgivningen måste ändra sig. Så sant detta är! Och man underlättar både för den som har asperger och för omgivningen om man lär sig att inse detta och helt och hållet styra allt efter det.

Vi är så lyckligt lottade att t o m skolan har insett detta. Och de förändrar saker och ting runt sonen så att allt ska bli så bra som möjligt. Just nu flyter allt på väldigt bra, vilket har minimerat antalet utbrott. Det enda som inte fungerat är lunchperioden mitt på dan. Det har väl blivit lite förändringar med tider och även med vilka klassen äter lunch nu när de börjat 6:an. Någonting är det som inte stämt för sonen. Assistenten har funderat och forskat i vad det kan vara och kommit fram till att det är en elev där samtidigt som sonens klass, som inte sonen går så bra ihop med, deras kemier stämmer nog inte. I stället för att tjata på sonen att lugna ner sig ideligen, så pratar man med den andra pojken. Han ska helst försöka undvika att få ögonkontakt med min son. Han blir också tillsagd att sätta sig på en plats som är längre bort ifrån sonen. Och nu är han lugnare under lunchen! Tidigare var det spänt och väldigt laddat.

Så bra det blir när omgivningen anpassas istället för att försöka få diagnoserna att anpassa sig - för det kommer de aldrig att göra.

Sonens klasskamrater har varit väldigt duktiga genom åren på att ta hänsyn till diagnoserna. De har verkligen lärt sig vad som gäller och hur man ska bete sig mot grabben speciellt när han har nära till utbrott. Hoppas de kan bära med sig det i livet och kanske har de nytta av det längre fram.

"I rymden finns inga känslor" **** AS/ADHD

Ja, så var det ju det där med filmen "I rymden finns inga känslor", som jag tänkte skriva några personliga tankar om.

Egentligen hade jag behövt sitta där med anteckningsblock för att anteckna vissa detaljer som jag speciellt tänkte på. Men så gjorde jag ju inte... sen är det svårt att minnas exakt vad man tänkte... Men iaf - i stora drag tyckte jag att det är en sevärd och rolig film. Det är ju en komedi så den är rejält skruvad för att bli rolig. Och man skrattar ofta och mycket under filmens gång. Det finns många dråpliga och kul scener i filmen.

MEN! Jag tror att jag såg på filmen med andra ögon än vad jag hade gjort om jag inte varit insatt i vad det kan innebära att ha Asperger syndrom. Hade jag inte varit ett dugg insatt i problematiken så vet jag faktiskt inte vad jag tyckt om filmen. Undrar vad de i publiken tyckte som inte är "drabbad" av syndromet på något sätt!?

När man som vi upplevt så mycket som är likt det som händer i filmen, så ser man säkert mera under ytan på det som framförs på ett komiskt sätt. På vissa ställen hade jag t o m svårt för att skratta, därför att jag vet så väl hur det är, det kan vara både tragiskt och jobbigt. Jag vet hur svårt livet kan vara både för den som har diagnosen och för omgivningen.  Jag hade väldigt svårt för att skratta där man förstod hur dåligt huvudpersonen mådde när situationen inte var tillrättalagd för honom.

Vissa detaljer som framkommer är ju så sanna. T ex att aspergaren inte kan ändra sig - omgivningen MÅSTE ändra sig och ta full hänsyn om det ska fungera.

Huvudpersonens brors flickvän drog sin väg, hon orkade inte med det livet att hela tiden låta han som har asperger komma i första hand. Men det är något som vi föräldrar måste inse, annars blir livet inte bra. Sig själv får man sätta åt sidan, det är lugnast för husfridens skull även om det inte alltid är så skoj. Men det är bäst att göra det bästa av situationen....att alltid, alltid tänka på hur diagnoserna behöver ha det....

Det blev allvarligt detta.... samtidigt har mannen och jag den inställningen att försöka behålla humorn mitt i det jobbiga, och försöka se med humor på vår situation.

Vi hade iaf tur med vädret **** AS/ADHD

Vad fort den här helgen gick! Och inte har man varit hemma många minuter under den tiden sonen varit på korttids, pust.

Igår var ju jag och mannen med på fotomaraton i stan. Vi åkte dit efter att vi ätit frukost. Fick starttid 10:35. Sen hade vi fem timmar på oss att hitta fyndiga och bra bilder till tio olika teman. Dessa teman var det: vissen, färgglad, husdjur, vattenlek, kluven, kurvig, viktig, rasande, väljare och grönsak.... Ni förstår säkert att det inte var så lätt. De talade om vad de skulle komma att gå efter när de valde vinnande bilder. Det skulle vara ett motiv som stack ut lite, som visade att man verkligen hade tänkt till.... När det gällde vattenlek så vimlade det av folk som fotade fontänen på torget. Det tror inte jag kommer att bli nån vinnande bild av det för det var så många som tänkte lika där.

När timmarna hade gått så var vi rätt möra och trötta, men vi hade iaf fått ihop bilder till alla teman. Vi gick inte tillsammans, jag och mannen, för då hade vi säkert fått slåss om samma motiv vid flera tillfällen och det ville vi inte. Men vi träffades efter ett par timmar och lunchade ihop. 

Nu är det gjort och kul var det. Hur det än går så hade vi iaf tur med vädret. Det regnade när vi åkte in till stan, höll uppe under våra fem timmar, och sen började det regna igen när vi var inne och lämnade in våra foton. Snacka om timing!

Här kommer några axplock av vad jag hittade under dagen, lite blandad konfekt. Två av dessa bilder har jag använt till tävlingen..... Observera att hunden är klädd i frack för att gå på bröllop!!

När vi ändå var inne i stan så passade vi på att gå på bio på kvällen. Vi såg då "I rymden finns inga känslor". Eftersom vi var barnlediga så måste vi ju passa på. Vad jag fick för intryck och tankar av den filmen tänker jag spara till ett annat inlägg, det här blir alldeles för långt annars...

Korttids igen **** AS/ADHD

Sonen var trött i morse, seg men på hyfsat bra humör. Han kom i säng en halvtimme försent. En halvtimme är kanske inte så mycket men han är extremt känslig och behöver verkligen sin normala sömn. Annars blir det jobbigt på morgonen efter. Han hittade nåt på datorn i går precis innan läggdax som han ville att jag också skulle göra, därför blev vi försenade. Man skulle skriva alfabetet så snabbt som möjligt.

Och sånt gillar jag! Annars är jag inte så förtjust i dataspel och sånt. Jag har berättat för sonen innan, att när jag gick på gymnasiet för hundra år sen så tränade jag på detta och slog skolrekordet. Jag skrev alfabetet på 3,5 sek. Han ville nog testa och se om jag kunde komma i närheten av det nu. Kul om han tycker om att träna på det, för det är nog bra träning för motoriken.

Nu har vi en korttidshelg framför oss. Mannen lämnade sonen direkt när han slutat skolan. I början på veckan så sa han att han längtade till korttids - så skönt att veta för oss att han trivs där. Lite rörigt med personal igen, men jag tror det löste sig rätt bra ändå.

Jag och mannen ska delta i en tävling i morgon i stan - fotomaraton. Ska bli jättekul. Kommer nog att vara avkopplande men samtidigt stressande att försöka hitta så bra motiv som möjligt på de fem timmar man har på sig. Det får bli som det blir, kul att vara med iaf.

  

Städschema **** AS/ADHD

Dagarna går och jag tror att sonen har landat i det nya med att ha två assistenter istället för en. Det gick ju smidigt och det är ju tack vare att han inte behövt få nåt nytt ansikte. Jag tycker att han fixat denna veckan förvånansvärt bra trots att det varit lite annorlunda saker på schemat. Igår hade de åkt buss till centralortens skola och fått prova på att ha en lektion i spanska. De ska tydligen testa lite olika saker till högstadietiden. (Oj, oj, det närmar sig!)

Idag var det fotografering och det brukar vara en rörig situation, men det hade också gått bra. Däremot verkar det som att han har blivit störd av lunchperioden ett par gånger denna veckan. Det är ju så lite som behövs för att han ska gå igång och bli stirrig.

Nu har jag börjat göra i ordning en liten hjälpreda till sonen när han ska städa sitt rum. Sonen är väldigt kravkänslig så det här med att hjälpa till och städa sitt rum är det lite si och så med. Nu tänkte jag ändra på det.... Min idé går ut på att han ska ha en liten lista med bilder vad han ska göra för att få rummet städat. 

Då kan han göra efter listan i tur och ordning uppifrån och ner. (Lite otydlig bild, kanske. Men det är Kalle Ankor, legoräls och vanligt lego som ska plockas i sina respektive lådor.) Får prova listan först, funkar det inte får jag göra på ett annat sätt. Vi måste börja nånstans och få struktur på det hela. Det är tyvärr inte bara att säga åt honom att gå och städa sitt rum som man gör med andra barn, man måste spalta ner städningen steg för steg. Annars vet han inte vad man menar riktigt. Vi gör ett försök så här...

Sonen passar inte in **** AS/ADHD

Ju äldre sonen blir desto mer känner man hur lite han passar in bland de andra barnen i klassen. Mannen var ju på föräldramöte igår kväll. Det kommer att ställas högre krav på eleverna under kommande året mot förra året. Och det är krav som inte sonen klarar av. Nu ska de tränas inför 7:an och där ska de ju vara ganska självgående. Självgående hör inte ihop med sonens diagnoser, alltså funkar inte kraven på honom.

De ska lära sig att ta ansvar för sitt eget arbete. De kommer inte att få skrivna lappar på allt som ska ske utan vissa läxor el. dyl. får de kanske bara reda på muntligt. Sånt gillas inte av diagnoserna.... Återigen är jag sååå tacksam över att sonen har sin assistent hela tiden. Ser inte assistenten till så att han får hem det han behöver (t ex glosor) så får han inte det med sig i väskan hem. En gång i veckan skriver de i en planeringsbok vad som är viktigt att komma ihåg inför veckan. Den får han inte heller alltid med sig om inte assistenten hjälper honom. Utan hjälp och stöd skulle han halka onödigt mycket efter.

Sonen har varit lugn och go´ på eftermiddagen idag, skönt. Vi cyklade samma runda som igår, härligt väder i dag också. Sen på eftermiddagen blev det en hel del lek med katten. 

Han har börjat leka mer och mer med Oswald faktiskt. Hoppas att de blir ordentliga kompisar genom åren framåt.

Sonens räddning.... **** AS/ADHD

.... i skolvärlden är att han har en assistent vid sin sida hela tiden. Han skulle inte fixa många minuter utan det stödet. Att ha någon hos sig som kan läsa av situationen och avstyra när det behövs, är guld värt.

Idag hade det varit extra rörigt kring sonen på lunchen. Detta blir han väldigt störd av och kommer i obalans. Assistenten märker naturligtvis detta och förstår att det inte är någon idé att han sitter med de andra i klassrummet under nästa lektion. Det skulle bara bli för mycket för honom. Så hon bestämmer att han ska ha nästa lektion ensam i sitt egna lilla rum. Vilken räddning det är att stoppa i tid och inte utsätta honom för ännu mer triggande situationer! Han lugnar ner sig under lektionen och resultatet ser jag när han kommit hem - en lugn och fin kille :-) Om ingen hade funnits vid hans sida och observerat hur han mådde så hade det kommit en massa utbrott istället, nu är vi besparade detta. Åh, vad jag önskar att alla barn med särskilda behov kunde få ha det så här bra anpassat.

Så blev det förstås en cykeltur i det vackra vädret i eftermiddag igen. Men visst är det härligt när solen skiner och det är lagom svalt ute!

Idag ville sonen cykla en annan väg, fortfarande en 20-minutersrunda, men en väg med mastiga uppförsbackar... Men, men, motion skadar inte. Och det är nästan så jag känner att jag börjar få lite bättre kondis. Idag har jag dessutom börjat med en strikt GI-diet så jag är lite lagom matt... Ska hålla på med den (kanske) i två veckor. Få se om jag klarar det. Behöver få bort ett par trivselkilon som sitter på magen. När sonen ändå drar ut mig på cykelturer var och varannan dag så tänkte jag att jag skulle anstränga mig med maten lite samtidigt.

Ikväll är det dax för det första föräldramötet för det här läsåret. Mannen går på det den här gången. Hade sonen kunnat vara ensam (som andra barn kan i 12-årsåldern) så hade vi gått båda två. Men nu blir det inte så.... Jag får höra med mannen sen vad de hade på agendan idag.

Glad och tacksam, trots allt **** AS/ADHD

Det finns mycket man skulle kunna klaga på, jag skulle kunna rada upp en lång lista, men idag har jag varit positiv så jag tänker inte klaga. Dagens tankar har gått till hur bra vi ändå har det i vår familj... hur man nu kan tänka så när man lever med asperger och adhd och allt vad det för med sig...

Men jag är så glad över att vi är två vuxna som delar på allt, att vi ändå kan turas om att försöka leva någorlunda normalt efter våra förutsättningar. Jag kanske känner så här just nu eftersom det har varit min tur denna helgen att umgås med vänner utan att behöva ta hänsyn till diagnoserna. Därmed har mannen haft mera med diagnoserna att göra under helgen, och därmed känner han sig ganska trött nu....

Vi har beslutat oss för att dela på oss när det är dax att göra sånt som vi normalt skulle gjort hela familjen, att en av oss ändå fullföljer det. Vi vill ju inte bli helt isolerade och avskärmade från våra vänner.

Så idag har jag umgåtts och haft det skönt på förmiddagen. Mannen var iväg och jobbade ett par timmar på eftermiddagen och jag jobbade sen på kvällen. Ett annorlunda liv eftersom vi får dela på oss i stort sett hela tiden. Vi möts ofta i dörren, jag och mannen. Men vi sliter inte ut varann iaf...

Ännu mera pappa idag **** AS/ADHD

Sonen och mannen var ute med ett gäng idag och trampade dressin. De var totalt 11 stycken som var iväg.

Det hade visst gått jättebra. De som var med var i rätt ålder för sonens skull. Bra om det inte är för unga personer med, annars blir det inte alltid så bra.

Från början när detta planerades så var det meningen att jag skulle varit bortrest denna helgen. Så sonen var införstådd med att jag inte skulle vara med. Nu blev min resa inställd, men jag passade på att umgås med andra vänner i stället som vi inte brukar kunna göra när sonen är hemma....

När de kom hem var de trötta och möra så resten av dagen har det inte hänt så mycket. Jag har fått plocka och städa lite här hemma som jag inte hunnit med tidigare i veckan och det är ju skönt. Sonen har mest suttit och byggt lego eller sett på film. Naturligtvis får man vara beredd att rycka in när diagnoserna gör mig uppmärksam, men i det stora hela har det varit lugnt.

Lite film och myskväll väntar här när sonen har lagt sig. Innan han har somnat är det inte att tänka på att slappna av i soffan framför TV:n.

Son- och pappautflykt **** AS/ADHD

Efter en lite trött morgon så fick jag iväg sonen till skolan i dag också. :-) Han verkar fortfarande lätt uppspelt - om det är för att det är lite förändring när det gäller assistenterna i skolan, är svårt att säga. Men han vänjer sig nog snart isf.
Fredagar är ju min lååånga arbetsdag (har nästan alltid varit så). Sonen och mannen (pappan) har som tradition att göra nåt extra trevligt tillsammans då. Idag hade sonen på önskelistan att åka in till stan och åka gocart! Han gjorde det förra helgen med korttids och fick tydligen blodad tand. När han nu fått det i huvudet och ingen har sagt nej på ett tidigt stadium så var det bara för mannen att acceptera önskemålet. Han var lite skeptisk på fm till att åka men jag tror han tyckte det var roligt när de hade gjort det. Ett dyrt nöje så vi får göra nåt schema till sonen så han förstår att man kan inte åka gocart varje vecka...

Idag hade jag velat gå på bio tillsammans med mannen. "I rymden finns inga känslor" har premiär idag. Hörde en recenscent på radion idag som gav den en 4:a av 5 möjliga. Låter ju lovande. Det är lite ofattbart att de gjort en film där huvudpersonen har asperger. Om det inte är för snedvridet så är det ju också ett sätt att öka kunskapen om funktionshindret. Får hoppas att vi hinner gå och se den nästa helg kanske, när sonen är på korttids. Han är hemma denna helgen så då får jag och mannen hålla oss på hemmaplan.
Nu ska jag ta en promenad hem från jobbet. Har i stort sett suttit på min stol sen kl 9 i morse...

Drömmen om ett nytt liv har börjat... **** AS/ADHD

Grabben åkte iväg till skolan i morse och var på bra humör men lite uppspelt kanske. Varit lite orolig på förmiddagen där men lugnare från lunch och framåt. Idag var det vikarie 2 som skulle ha honom hela dagen. När jag hämtade honom på eftermiddagen var han också glad och lite uppspelt.

Naturligtvis ville han ut och cykla efter att vi ätit middag. Vi tog 20-minutersrundan i dag också. Högt tempo bitvis, och det är nästan så jag börjar gilla det :-). Tyvärr blev det en vurpa som avslut på cykelturen.

Motoriken funkar väl inte riktigt som den ska.... han drog i handbromsen lite för hårt så han stod på öronen. Han fick ett märke i magen där han fått in styret. Det är ju lite otäckt så jag höll lite extra koll på honom på kvällen. Men det gick över ganska snabbt och han klagade inte mer sen. Han blev nog mest chockad först och då är det svårt att trösta honom. Det gick ändå bättre än det brukar... han brukar slåss och sparkas rätt mycket när han slagit sig, men han slutade direkt när jag sa till honom. Bara det gör ju att jag undrade hur han mådde...

Under dagen tycker jag att jag fick en hel del gjort. Bestämde mig för att ringa en del telefonsamtal. Så jag varvade jobb och privata samtal idag. Började med att ringa taxichauffören om det jag skrev om igår. Han hade inte märkt av att det skulle vara nåt speciellt. Lite tykna mot varann brukar de ju vara, sa han... Men det är ju inte lätt för en taxichaufför att vara så insatt i autismen så att han förstår att en enda liten mening från någon kan ställa till med utbrott när sonen kommer hem... Han lovade iaf att hålla extra koll framöver och avbryta direkt om de börjar tjafsa. Hoppas det blir bra.

Sen gjorde jag också slag i saken och ringde LSS-handläggaren. Ärendet gällde ansökan om personlig assistent till sonen. Jag vet att det är svårt att få, men jag vill ändå göra ett försök. Emellanåt är jag så trött på min situation och känner att det är ohållbart så länge till. Jag jobbar borta när sonen är i skolan och en liten stund på fritids. Sen när jag kommer hem måste jag vara "assistent" till sonen fram tills han somnar på kvällen. Jag kan inte räkna med att hinna med något av det som finns att göra i ett hem t ex städ, tvätt, plock, umgås med andra eller bara sätta sig och läsa en tidning m m. Han behöver alltid ha en vuxen  i sin närhet som hela tiden kan rycka in om det behövs. Efter en stressig arbetsdag vill man hem och ta det lite lugnt... men ordet lugnt existerar inte i vår familj. Tillvaron skulle se helt annorlunda ut om sonen fick beviljat personlig assistans, men vägen dit är lång - om vi nån gång kommer dit. Men jag är beredd att stångas lite med försäkringskassan iaf, så får vi se.

Nån ny personal har jag inte tänkt till sonen i det här ärendet. Tycker det räcker med nytt folk runt honom i nuläget och jag har tankar och planer hur det ska lösas om det blir aktuellt. Och jag hinner säkert tänka fram ännu mer lösning på det hela innan det är klart i så fall.

Osämja?! **** AS/ADHD

En glad och alert son åkte iväg till skolan på morgonen. Ordinarie assistent och vikarie 2 skulle dela på den här dagen och ta halva dan var (se bild i inlägget för två dagar sen). Jag var i spänd förväntan över vilken typ av ansikte min son skulle möta mig med efter skola och "fritids".... men han var lugn och samlad. En bra dag i skolan hade det varit.

Jag tror nog att sonen kommer att landa ganska snart i att det blir två assistenter som turas om, istället för att ha en hela tiden. Det som känts väldigt tryggt med ordinarie assistenen är att hon är väldigt duktig på att läsa av sonen innan det går för långt för honom. Så hon har kunnat avbryta i tid om det behövts. Vikarie 2 kanske också har den egenskapen och då är ju allt frid och fröjd, hoppas på det.

Cykelturen idag blev framflyttad till lite för sent pga regnväder. Men vi kom iväg till slut på en kort men intensiv runda.

20 minuter tog det, men ganska jobbigt ändå. Sonen cyklar emellanåt som om det vore en racertävling - och efter kommer jag. Jag kommer nog snart i tidningen som ett roligt inslag här i byn...          

Nämnde igår om alla tankar som jag tror rör till det i sonens huvud. Dels är det detta med assistenterna, men tror inte det blir nåt problem framöver. Sen verkar det som att han inte drar jämnt med en av eleverna som åker i samma taxi hem. Tror faktiskt att de munhugger med varandra en hel del. Både igår och i förrgår när sonen kommit hem, så tror jag att det är detta som gjort att han haft nära till utbrott. Något har uppkommit i taxin och sonen vet själv inga gränser utan behöver ju vägledning i såna här situationer. Och den andre känner nog inte till vilka regler som måste gälla runt sonen. Dessa incidenter är nog tillräckligt för att det ska oroa sonen några timmar sen. Ska prata med taxichaffisen om hur vi åtgärdar det. Måste hitta en lösning för det är synd att en taxiresa på 10 minuter ska förstöra för hela familjen i flera timmar sen. Idag var han på bättre humör när han kom hem, men då hade han inte åkt taxi hem utan jag hämtade honom.

Sen tror jag att det finns en sak till som sonen funderar på, men som kanske inte oroar honom i nuläget. Tar upp det i ett kommande inlägg annars blir det här för långt och ingen orkar läsa till sista punkten.

Oron fortsätter **** AS/ADHD

Det är fortsatt ostabilt här. Sonen är väl inte riktigt i balans. Men det är ju inte så konstigt egentligen. Jag är själv för trött idag för att orka gå in djupare på detaljer, men jag uppfattar som att det är mycket som rör sig i huvudet på min son just nu. Ska försöka förklara mer i ett inlägg förhoppningsvis i morgon vad jag tror det är som rör till det för honom.

Så idag har vi fortsatt att gå på tå här hemma för att eliminera riskerna för rejäla utbrott. På eftermiddagen var det nära, men utbrottet uteblev. Vi cyklade en sväng trots att jag var hängig och trött, men kanske behövde han få ut energi ur kroppen. Han blev lite lugnare framåt kvällen och det var likadant i går kväll. Nu sover vi en stund och hoppas sen att det kommer en dag med mera harmoni...