Veckan är igång och idag (månd) hade jag faktiskt besök från ett assistansbolag! Jag har beslutat att göra slag i saken och ansöka om att få assistans till sonen. Det är en tanke jag ältat och funderat på under en längre tid. Jag VET att det är jättesvårt att få igenom med dagens regler hos försäkringskassan, men jag har ju inget att förlora.
Om det är någon läsare som undrar varför jag skulle söka assistans till sonen, så kan jag bara förklara att min situation ser ut ungefär så här: Jag jobbar varje stund som sonen är i skolan och kommer hem strax innan han kommer med taxin. Då övergår jag till att vara "assistent" till sonen som inte klarar sig utan vuxen en enda minut. Han behöver hela tiden ha en vuxen hos sig som kan rycka in när det behövs. Vill han ut och cykla så är det bara att följa med. Han har inga kompisar som han är med och som därmed hade varit en form av "avlastning" för mig och mannen. Att jag skulle få något gjort i hushållet (städning, disk, tvätt m m eller bara läsa en tidning) kan jag aldrig räkna med så länge sonen är vaken. Först när han somnat kan jag ägna mig åt såna saker, men då är jag oftast för trött. Ohållbart i längden! Så därför har jag dragit igång detta.
Under samtalets gång så blev det aktuellt med att ta fram utlåtandet som vi fick efter utredningen som är gjord på BNK i Gbg (Sahlgrenska). Jag vet att jag tänkte tanken när jag läste det då när vi fick det, att vad nära han var att få autism som diagnos i stället för Asperger. Innan jag visade papperet så tyckte hon från ass.bolaget att det lät som sonen hade grav asperger. När man tittar på vad de kommit fram till på utredningen så ligger han på autismdiagnos på alla områden utom på stereotypa beteenden och begränsade intressen.... Därav Asperger-diagnos istf autism.
Under de fyra år som gått sen diagnosen blev satt så har det autistiska blivit mer och mer tydligt och framträdande. Hon frågade om vi funderat på att få en ny utredning på sonen, men den tanken har aldrig slagit mig... så det var nåt helt nytt. Vet inte vad jag ska tänka om det... Mig spelar det ingen roll vad sonen har för diagnos, det som är viktigast är ju att han får rätt hjälp och kan må så bra som möjligt.
Nu ska det fyllas i en del papper och sen är det att invänta en träff med försäkringskassan, så får vi se vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar