Sonens räddning.... **** AS/ADHD

.... i skolvärlden är att han har en assistent vid sin sida hela tiden. Han skulle inte fixa många minuter utan det stödet. Att ha någon hos sig som kan läsa av situationen och avstyra när det behövs, är guld värt.

Idag hade det varit extra rörigt kring sonen på lunchen. Detta blir han väldigt störd av och kommer i obalans. Assistenten märker naturligtvis detta och förstår att det inte är någon idé att han sitter med de andra i klassrummet under nästa lektion. Det skulle bara bli för mycket för honom. Så hon bestämmer att han ska ha nästa lektion ensam i sitt egna lilla rum. Vilken räddning det är att stoppa i tid och inte utsätta honom för ännu mer triggande situationer! Han lugnar ner sig under lektionen och resultatet ser jag när han kommit hem - en lugn och fin kille :-) Om ingen hade funnits vid hans sida och observerat hur han mådde så hade det kommit en massa utbrott istället, nu är vi besparade detta. Åh, vad jag önskar att alla barn med särskilda behov kunde få ha det så här bra anpassat.

Så blev det förstås en cykeltur i det vackra vädret i eftermiddag igen. Men visst är det härligt när solen skiner och det är lagom svalt ute!

Idag ville sonen cykla en annan väg, fortfarande en 20-minutersrunda, men en väg med mastiga uppförsbackar... Men, men, motion skadar inte. Och det är nästan så jag känner att jag börjar få lite bättre kondis. Idag har jag dessutom börjat med en strikt GI-diet så jag är lite lagom matt... Ska hålla på med den (kanske) i två veckor. Få se om jag klarar det. Behöver få bort ett par trivselkilon som sitter på magen. När sonen ändå drar ut mig på cykelturer var och varannan dag så tänkte jag att jag skulle anstränga mig med maten lite samtidigt.

Ikväll är det dax för det första föräldramötet för det här läsåret. Mannen går på det den här gången. Hade sonen kunnat vara ensam (som andra barn kan i 12-årsåldern) så hade vi gått båda två. Men nu blir det inte så.... Jag får höra med mannen sen vad de hade på agendan idag.