I filmen "I rymden finns inga känslor" påpekar man att den som har asperger inte kan ändra sig, utan omgivningen måste ändra sig. Så sant detta är! Och man underlättar både för den som har asperger och för omgivningen om man lär sig att inse detta och helt och hållet styra allt efter det.
Vi är så lyckligt lottade att t o m skolan har insett detta. Och de förändrar saker och ting runt sonen så att allt ska bli så bra som möjligt. Just nu flyter allt på väldigt bra, vilket har minimerat antalet utbrott. Det enda som inte fungerat är lunchperioden mitt på dan. Det har väl blivit lite förändringar med tider och även med vilka klassen äter lunch nu när de börjat 6:an. Någonting är det som inte stämt för sonen. Assistenten har funderat och forskat i vad det kan vara och kommit fram till att det är en elev där samtidigt som sonens klass, som inte sonen går så bra ihop med, deras kemier stämmer nog inte. I stället för att tjata på sonen att lugna ner sig ideligen, så pratar man med den andra pojken. Han ska helst försöka undvika att få ögonkontakt med min son. Han blir också tillsagd att sätta sig på en plats som är längre bort ifrån sonen. Och nu är han lugnare under lunchen! Tidigare var det spänt och väldigt laddat.
Så bra det blir när omgivningen anpassas istället för att försöka få diagnoserna att anpassa sig - för det kommer de aldrig att göra.
Sonens klasskamrater har varit väldigt duktiga genom åren på att ta hänsyn till diagnoserna. De har verkligen lärt sig vad som gäller och hur man ska bete sig mot grabben speciellt när han har nära till utbrott. Hoppas de kan bära med sig det i livet och kanske har de nytta av det längre fram.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar