Medicinering **** AS/ADHD

Fick en fråga igår i en av kommentarerna vad sonen äter för medicin. Tänkte ta upp lite om det i det här inlägget.

Jag är en sån där person som själv knappt tar en alvedon ens. Att jag då skulle ge min son såna där starka saker som en del kallar för ...knark...eller nåt.... fanns inte på min karta när sonen föddes. Men livet blev inte riktigt som vi tänkte oss. Vår älskade nyfödde son visade sig med åren bli mycket livlig m m.... När sonen strax skulle bli fyra år så sökte vi första gången, för vi var helt övertygade att sonen hade "nåt". Den psykologen som kom på första hembesöket för att träffa sonen blev nog väldigt chockad - det var bland det värsta hon sett, sa hon om det hyperaktiva... Lite klumpigt uttryckt kan man tycka, jag glömmer aldrig de orden, de var ju inte allför uppmuntrande!

Och på den vägen fortsatte det. Han blev inte bättre, så till slut fick även vi fatta det beslutet att ge honom medicin för att både han och vi skulle fungera. Hela familjen hade snart gått under om inte medicinen hade fått komma in i vårt liv. Det skulle bli för långt inlägg om jag skulle beskriva hur vi alla mådde när det var som mest hyperaktivt...

Att hitta rätt medicin är heller inte lätt. Vi har förstått av läkare att sonen är väldigt svårmedicinerad. Den första medicinen som provades ut, var Concerta. Den hade en fantastisk bra effekt, men efter ett tag så behövdes en höjning för att den skulle ge positiv effekt. Till slut var han uppe på ganska hög dos - och sonen var väldigt lugn och kunde koncentrera sig bra i skolan bl a. MEN, då kom också de svåra biverkningarna. Han slutade äta nästan helt, och han sov nästan inte alls. Ohållbart! Han fick då sluta med medicinen helt.

Sen provade vi Strattera. Inga biverkningar märktes, men han blev inte lika lugn och koncentrerad av den tyvärr.

Senare fick vi en mera specialiserad läkare på habiliteringen som vågade blanda lite. Hennes förslag var att vi skulle testa Concerta (i låg dos) tillsammans med Strattera (också i lite lägre dos). Detta var faktiskt en höjdare. Biverkningarna kom inte tillbaka.

För ett tag sen var det nödvändigt med höjning av vissa doser (sonen växer ju) och då börjar man fundera igen över hur nyttigt det är... Men läkaren menade på att han kommer att få ett bättre liv om han har rätt medicin inställd. Och det har hon ju  så rätt i! Vad skulle han få för liv om han hamnade snett pga att han inte kan hantera eller styra sig själv. För det kan han inte utan medicin. Jag tyckte att de orden hjälpte mig att förstå att vi ändå gör rätt.

Vill poängtera att detta gäller MIN son och inte alla andras barn som har någon bokstavskombination. En del klarar sig utan medicin, andra gör det inte.

Min erfarenhet säger att de läkare som är mera insatta i NPF kan detta med medicinering bättre än andra läkare. Så jag tror nog att det gäller att hamna rätt även där. Läkaren har t o m räknat ut när han ska ta viss medicin för att sömnen inte ska störas.

Någon dosangivelse har jag inte skrivit ut här. Dessutom äter han en medicin mot sina utbrott. Av hänsyn till sonen har jag inte lämnat ut de detaljerna här, men om någon vill veta mera så får ni gärna maila mig. (Mailadressen finns i vänsterspalten.)