"I rymden finns inga känslor" **** AS/ADHD

Ja, så var det ju det där med filmen "I rymden finns inga känslor", som jag tänkte skriva några personliga tankar om.

Egentligen hade jag behövt sitta där med anteckningsblock för att anteckna vissa detaljer som jag speciellt tänkte på. Men så gjorde jag ju inte... sen är det svårt att minnas exakt vad man tänkte... Men iaf - i stora drag tyckte jag att det är en sevärd och rolig film. Det är ju en komedi så den är rejält skruvad för att bli rolig. Och man skrattar ofta och mycket under filmens gång. Det finns många dråpliga och kul scener i filmen.

MEN! Jag tror att jag såg på filmen med andra ögon än vad jag hade gjort om jag inte varit insatt i vad det kan innebära att ha Asperger syndrom. Hade jag inte varit ett dugg insatt i problematiken så vet jag faktiskt inte vad jag tyckt om filmen. Undrar vad de i publiken tyckte som inte är "drabbad" av syndromet på något sätt!?

När man som vi upplevt så mycket som är likt det som händer i filmen, så ser man säkert mera under ytan på det som framförs på ett komiskt sätt. På vissa ställen hade jag t o m svårt för att skratta, därför att jag vet så väl hur det är, det kan vara både tragiskt och jobbigt. Jag vet hur svårt livet kan vara både för den som har diagnosen och för omgivningen.  Jag hade väldigt svårt för att skratta där man förstod hur dåligt huvudpersonen mådde när situationen inte var tillrättalagd för honom.

Vissa detaljer som framkommer är ju så sanna. T ex att aspergaren inte kan ändra sig - omgivningen MÅSTE ändra sig och ta full hänsyn om det ska fungera.

Huvudpersonens brors flickvän drog sin väg, hon orkade inte med det livet att hela tiden låta han som har asperger komma i första hand. Men det är något som vi föräldrar måste inse, annars blir livet inte bra. Sig själv får man sätta åt sidan, det är lugnast för husfridens skull även om det inte alltid är så skoj. Men det är bäst att göra det bästa av situationen....att alltid, alltid tänka på hur diagnoserna behöver ha det....

Det blev allvarligt detta.... samtidigt har mannen och jag den inställningen att försöka behålla humorn mitt i det jobbiga, och försöka se med humor på vår situation.