Lugnt dataintresse

Som jag skrev igår så var gårdagen intensiv för mig. Trodde inte jag skulle må så dåligt av att det blev så hektiskt som det blev. Men idag har jag suttit och mått tjyvens på jobbet. Lite bättre blev det på eftermiddagen. Nattsömnen blev inte heller som den skulle, har sovit väldigt dåligt inatt så det spär väl på det dåliga måendet.... Men, men, det finns de som mår värre så det är bara att komma igen. Nu ligger assistanstimmeuppdelningen på bordet ikväll igen och måste bara bli färdigt så jag kan posta det i morgon. Men sen är det gjort och det är bara att fylla i månad för månad sen, så det blir ju betydligt lättare.

Sötnosen Oswald

Nina antydde att vi har planerat för mycket eftersom det är nåt varenda dag under april.... och visst håller jag med! Men det är inte bara pliktsaker och sånt utan det finns roliga grejer inplanerade också. Jag och mannen har långledigt över påsk, och då menar jag verkligen LEDIGT - det ska bli otroligt skönt! Där har vi förstås planlagt dagarna - för ni trodde väl inte nåt annat?! Mer om det när det blir dags. (Läge för en time-out-helg i maj kanske....)

Som tur är så har sonen denna veckan haft stort intresse av en lugn aktivitet för en gångs skull. Han gör en del program på datorn (spel m m) och installerar och har sig. Jag begriper inte bråkdelen av vad han gör, men är inte särskilt intresserad av programmering heller. När han håller på med detta så räcker det att man finns i närheten och är beredd att rycka in om det skulle vara nåt. Ibland vill han också visa vad han åstadkommit och då tittar jag ju gärna. Just nu chattar han med sin storebror (gulligt att se!) och berättar vad han gjort. De kan säkert utbyta lite tankar om programmering - storebror pluggar datavetenskap på högskolan och är snart färdig. Han kan säkert lära sin lillebror en del... ;) och lillebror suger åt sig som en svamp är jag säker på!

Dataprogrammering

Men lite frustrerande blev det i morse innan taxin kom. Han var så uppslukad av programmeringen att han glömde att äta. Jag fick försiktigt påminna honom om att stoppa frukosten i munnen.... tiden gick och taxin närmade sig.... jag sa lite försiktigt: Glöm inte att äta. Vips, så satt äggmackan i väggen! Svårt läge - det går inte att stressa på, men man har ju faktiskt en tid att passa.... ändå försökte jag säga det så försiktigt som möjligt.... jaja, han överlevde denna förmiddagen också, även om det blev lite mindre frukost i magen. Själv är jag så van vid detta så en macka i väggen är inte hela världen längre.

Snart kommer mannen hem från jobbet och avlöser mig med assistansen. Då ska jag nog sätta mig nere i källaren med mina siffror så jag är ur vägen. Enda sättet att få vara ifred på.....  

Ha en skön kväll, vänner och övriga läsare ;)!