När jag hämtade Turbo efter fritids så inträffade en sak som belyser hur känsligt det kan vara i vardagen. Saker som andra rycker på axlarna åt, kan bli problematisk för Turbo beroende på vilken dagsform han har. Jag sitter alltid i bilen vid hämtning och Turbo kommer ut med sin personal till bilen. (Ifall någon undrar så har vi kommit fram till att detta sätt lämpar sig bäst efter Turbos behov.) Men när jag parkerar och väntar så ser jag hur trångt det är vid ingången - som bäddat för flera krockar!
En äldre farbror som har mycket svårt för att gå, tar sig sakta, sakta in genom entrén. Samtidigt hämtar likbilen någon ifrån äldreboendet som finns i samma byggnad som korttids. Detta är ingen bra situation för Turbo att ta sig ut genom om han inte är på allra bästa humör. Jag sitter som på nålar i bilen och hoppas att alla ska hinna därifrån innan Turbo är på gång. Allt gick bra och det visade sig att någon vänlig person hade förvarnat korttidspersonalen så de kunde fördröja sig lite innan de gick ut till mig. Det tackar jag för och jag pustade ut!
Eftermiddagen tillbringade Turbo här hemma med assistent Timmy. Det är så härligt att se hur bra de går ihop, dessa två, trots att de egentligen inte har känt varann mer än ett par månader! Underbar feeling där!
Innan Timmy lämnade vårt hem så lektes det lite i köket och jag var väl inte överförtjust, kanske....
Mannen hade fått med sig lite kolsyreis hem och visade hur häftigt det är. Killarna var överförtjusta! Jo, jag tackar jag... Trodde inte det skulle vara så mycket kvar av det nya köket efter det, men det står intakt fortfarande. ;)
Kvällen avslutades med ett litet utbrott här. Jag anar att det är oro över morgondagen som visade sig hos Turbo. Den innehåller nämligen ett par saker som säkert satt sina spår hos honom. Bara att ta sats inför morgonen, tror jag.....
Kram på er och sov gott <3
Skickat via Blogsy
3 kommentarer:
Guuu så roligt med kolsyreis. Jag vet minst en person till som hade hoppat av förtjusning, ja och så Troll förstås ;)
Så himla skönt att situationen vid dörren löste dig. Jag kan verkligen förstå att du satt dom på nålar. Måste nog hålla med Talfrida, jag gillar verkligen kolsyreisens verkan ;) Men jag kan förstå dun känsla när du står och ser detta i ditt nya fina kök.
Hoppas allt går bra idag.
Kram på dig ❤️
Tror jag det, att det där experimentet var lyckat :)
Pjhu, skönt att det gick vägen i dörren där.. Förstår precis din känsla. En av orsakerna till att det inte funkade på det första dv-stället för Sandra.
Lycka till idag, hoppas det går bra, vad ni nu ska göra..
Kramar om!
Skicka en kommentar