Skulle jag gå efter min magkänsla som jag har efter den här dagen, så behövs en radikal förändring på ett plan i skolan. Sätter jag ner foten och vi beslutar efter den magkänslan - då har vi sannerligen ingen lätt skolsituation. Just nu är jag nära till tårar, skulle vilja sätta mig på en stubbe i skogen och stortjuta, (men det hjälper antagligen inte), eftersom jag är rädd för vad denna situation kommer att leda till i förlängningen.... Jag vänder och vrider på allt jag kan komma på för att försöka komma fram till ett för Turbo bra beslut.
Det är inte lätt att tänka klart och veta vad som blir bäst. Jag och mannen har ju ingen erfarenhet av att ha en 16-åring med dessa diagnoser och de problem som uppstår när han blir äldre. men jag är glad över att jag fick prata en stund i telefon med mitt ett bollplank när det gäller skolfrågor och jag fick lite råd. Tack för det, samtalet var värdefullt även om det blev kort! Tack också till din snälla och förstående chef som lät dig gå ifrån jobbet en stund för att ringa mig!
Råden jag fick är jag tacksam för och tar till mig. Men nu har det framkommit ytterligare någon mening från Turbo och känslan är att vi kanske måste vara ännu mer drastiska..... Det som känns hyfsat rätt ena stunden, kanske inte gör det nästa dag.
Ja, hur ska man veta vad som är rätt att göra?? Kan jag få facit av någon - NUU?? Nä, jag vet.... det finns inget facit!
Ikväll måste jag försöka spåna vidare med ritprat med Turbo, för att om möjligt få ur honom någon liten mening till som vi kan spinna vidare på. Detta är inget lätt läge för i den här vägkorsningen är det nu superviktigt att vi tar rätt väg. Även om jag tog ett beslut i morse och sa till lärarna att skala av allt idag, så verkar det ändå inte bra för Turbo. Tänk om han kunde sätta ord i massor på det som uppkommit nu, så mycket lättare det vore!
Kram på er fina läsare som finns där och stöttar på olika sätt ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar