Ibland måste man backa

När jag avslutade gårdagens inlägg så var det några timmar kvar av dagen. I det stora hela var det väl hyfsat lugnt här, men oron stegrade sig stundtals igen. Det kröp fram att Turbo inte fixade allt annorlunda denna veckan så vi var tvungna att försöka göra det vi kunde för att lindra lite.

Vi kom överens om att jag skulle kontakta matteläraren och höra om det gick att flytta fram matteprovet en vecka. Det gjorde jag och matteläraren är förstående och tillmötesgående så det var inga problem att ändra i planeringen där.

De andra nya sakerna måste få ha sin gång - det tillfälliga bytet av assistent Timmy mot Nisse i skolan idag och korttids mitt i veckan. Bytet av assistenter kom bara 1,5 dag innan det skulle verkställas och det blev lite kort för att Turbo skulle vara med på noterna, men ibland blir det akut och då är det inte mycket att göra. Korttids mitt i veckan måste Turbo vänja sig vid för det kommer att bli så mer och mer nu framöver i o m att man gått ifrån varannan helg till att ha var tredje helg. Då måste det in dygn i veckorna för att vi ska få ihop de dygn vi fått beviljat. Bara att vänja sig alltså.

Här ser man tydligt hur lite det behövs för att ställa till med rejäl oro och medföljande utbrott för Turbo! Långt ifrån hur det är i en standardfamilj. Men det är tur att vi har accepterat läget annars hade man nog blivit mer tokig än vad vi är vid det här laget ;)

Idag hade vi det sedvanliga onsdagsmötet på skolan där vi stämmer av hur den senaste veckan flutit på. Lärarna Ulla och Paula är mycket entusiastiska och tycker det är så roligt att få jobba med Turbo. De ser det som en utmaning (för de får engagera sig och tänka ut lösningar på ett sätt som de inte stött på innan) och de är så glada när de ser framstegen hos honom. Det är så härligt att se att de inte är "vanliga" lärare som går i gamla invanda hjulspår. De försöker hitta infallsvinklar och ibland får de vända och vrida på sig så de nästan slår knut på sig själva - för lyckas vill de verkligen!

Med på mötet var också skolans studievägledare som under ett par tillfällen har träffat Turbo för att försöka nå honom så småningom med lite allvarsprat om framtiden. Just nu spånar han mycket och letar fakta om var vi ska kunna hitta ett gymnasium till Turbo till hösten. Och det viktigaste av allt - vad Turbo behöver i betygsväg för att öht kunna söka. Han gick ju ut 9:an med enbart ETT betyg och det räcker inte långt. Nu när han går om 9:an för att få en ärlig chans, så hoppas vi att han ska kunna beta ikapp lite så han kan bli behörig. Med dessa duktiga lärare och våra fina assistenter så tror vi på det, men framtiden får utvisa hur det går. Jag skulle kunna orda mycket om det här, men nöjer mig så här just nu. Det finns så mycket frågetecken och så många farhågor så det blir alldeles för långt om jag utvecklar mera idag.

Som sagt, Turbo åkte till korttids direkt efter skolan idag. Valle och Tom har var sitt dygn där nu och det känns som att Turbo känner sig trygg med det iaf. Hade det varit personal som han inte känner trygghet med så hade det nog blivit svårt den här gången. Nu hoppas vi att allt flyter på som det ska och att Turbo kommer iväg smärtfritt till skolan torsdag och fredag.

Ikväll slappnar jag av, det känns att det sliter på en, att alltid ta hänsyn till diagnoser och de behov som finns runt Turbo. Samtidigt känner jag så här mitt i veckan - vad gör en standardfamilj en kväll efter jobbet mitt i veckan när man lever utan diagnoser?? Vi har ju liksom kommit en bra bit ifrån ett sånt liv.....

Snart är det sovadags och det vet jag hur man gör då iaf ;) Kram och gonatten ♥