Skrynklig hjärna

Min lilla hjärna börjar kännas som att den är extra skrynklig vid det här laget. Det har varit och är en psykisk utmaning att försöka nå Turbo och leta efter möjligheter att göra det. Så det är mycket som har med det pedagogiska och psykologiska och allt vad det heter, som jag har i huvet nu och fortsättning lär följa. När den här kommande veckan är slut, så kommer nog jag också att vara psykiskt slut. Men nu kämpar vi på och lägger i en högre växel.

Jag har iaf fått mer kött på benen om vart skon klämmer hos Turbo och vi får gå efter de få meningar han yttrat. Men för mig talar det sitt tydliga språk. Så en del jobbiga saker har vi att ta oss igenom på skolfronten för Turbos bästa, men det är bara för oss att göra det vi måste.
Klarspråk kommer inom kort!

Det känns iaf skönt att det som tyngde mig i början på veckan nu är utrett, så det släpper jag. Tur man kan reda ut saker som gnager i en. Jag tog tag i det med personen i fråga även om jag tyckte det var svårt och jag får säga: Tack för att du är den du är, tusen tack för att du tog dig tid och lyssnade och tog till dig! Är tacksam för att du finns där för oss! Nu går vi vidare och ser framåt.
Tur man kan släppa vissa saker nu när det är så mycket annat som pockar på lösningar som vi inte vet något om än.

Som sagt jobba vidare.... I morgon börjar en ny vecka - spännande, jobbig, intressant och med en del utmaningar att ta tag i.

Kram och gonattens på er alla därute ♥