Bildtorka

Gårdagen var minst sagt krävande psykiskt sett. Är helt slut idag. Inte så att jag är ledsen och nedstämd - kände mig extra glad igår kväll av en anledning som jag kommer till sen - utan jag är så där hjärntrött och nära-väggen-trött idag, där hjärnan verkar ha tagit semester eller också har någon fyllt min hjärna med en massa sömnmedel under natten. Kroppen hänger inte heller med utan den är lite vimmelkantig.... Men återhämtning ska väl komma så småningom.
Det här inlägget får bli nästan helt utan bilder, inte vanligt för att vara mig, men jag är liiiiite (läs: mycket) trött nu.

Gårdagen ja, den krävde sin kvinna. Först hade jag en svår grej på jobbet med en massa hjärngympa, men löste den relativt snabbt och det var skönt att slippa ha det liggande över mig nån längre tid. Under tiden jag jobbade så hade jag huvudet fullt av funderingar om hur jag skulle lägga upp någon typ av ritprat med Turbo. Jag var bara tvungen att försöka utröna lite hur läget kändes för honom och vilken syn han hade på problematiken i skolan. Sånt grubbleri tar hårt, och jag kände att igår var enda chansen att lyckas, sen finns inte tiden.

Olyckligt nog hade Turbo ett tandläkarbesök på eftermiddagen efter skolan. Inte riktigt något bra läge just nu, men vi kunde inte avboka den tiden eftersom tandläkaren har mycket ont om tider och vi redan fått den ombokad en gång pga tandläkarens sjukdom. Så det var bara att köra på. Att åka till tandläkaren med Turbo är mycket tröttande eftersom jag hela tiden måste ligga steget före och vara extra lyhörd på hur han känner sig. Men med en fantastisk tandläkare så gick det suveränt bra! Vi har fått denna tandläkare rekommenderad från specialisttandvården och absolut att han har erfarenhet av autism. Han är klockren för min son!!

Tyvärr börjar vi närma oss den punkt då en operation är nödvändig. Vi kommer att bli kallade efter nyår för en specialistbedömning, men det där tänker jag INTE grubbla på nu. Det lägger jag definitivt åt sidan och lägger ingen energi på det nu.
Men som sagt: en duktig tandläkare och en lika duktig Turbo så löste sig det besöket galant! Vad glad man blir!

På hemvägen (åker fyra mil enkel resa) så hade jag lite tid att förbereda Turbo på att vi måste prata lite under kvällen. Skönt att kunna förbereda honom så han visste vad som gällde. Egentligen skulle jag inte varit hemma igår kväll, men jag skickade iväg gubben i stället. Jag behövde verkligen varenda sekund med Turbo för att kunna ritprata med honom vid bästa möjliga läge.

Och vet ni?? Dagen slutade med att jag var superslut i huvudet, MEN väldigt glad trots allt! Vi hade ett otroligt bra ritsamtal, jag och Turbo!! Jag lyckades nå honom och han öppnade sig och kunde förklara en del för mig. Vilken underbar lyckokänsla när man når in!! Finns inte ord för att beskriva känslan! Wow!!
(Sen kommer det ju inte fram en hel uppsats, men ändå så pass så vi kan gå vidare - frågan är bara hur.)

Det får bli allt för idag, hörrni! Kram på er ♥