Utebliven medicin

Jag som tänkte jag skulle vara extra skötsam med sömnen denna veckan för att vara pigg till helgen. Men det lyckas inte alls! I natt var det Turbo som inte sov som han borde och då kan inte jag heller koppla bort ordentligt. Men felet var helt och hållet mitt. Igår kväll när det var dags att ge honom kvällsmedicinen (inkl sömnhjälpmedlet) så var jag ute och gick. Jag har larm på mobilen varje kväll för att komma ihåg att ge medicinen. Är jag inte hemma när larmet går så brukar jag sms:a till mannen och påminna honom. Igår kväll var jag ute på en promenad när larmet gick och slog av det och tänkte att jag skulle komma ihåg medicinen när jag kom hem. Tror ni jag gjorde det?? Nejdå!

Jag kom inte på det förrän mitt i natten när Turbo fortfarande inte hade somnat. Men då är det för sent. Han blir inte glad om han skulle behöva ta medicin när han väl har lagt sig och utbrott mitt i natten är ingen höjdare så det vill vi undvika. Man får helt enkelt välja mellan pest eller kolera här.
Mycket riktigt så var Turbo svårväckt i morse och jag undrade hur det skulle gå. Det kändes ju inget vidare att vi hade sabbat sömnen för honom. Men när han väl kom upp ur sängen var han på bra humör.

Det visade sig att han nog såg fram emot den här dagen. På schemat stod det att han skulle få träffa studievägledaren igen, de träffades lite snabbt förra veckan också. Nu berättar inte Turbo så mycket själv, men av de få meningarna han uttryckte så förstod jag att de nog har funnit varann. Meningen med träffarna är att det ska mynna ut i lite peppning från studievägledarens sida så Turbo förstår vikten av att plugga i år. Han måste inse vilka chanser som finns och inte finns, beroende på hur detta året går. Turbo behöver kämpa lite mer nu och inte backa från lektionerna alltför lätt. Förra läsåret blev ju en totalkatastrof, men jag tycker det ser bra mycket ljusare ut nu. Miljön runt honom är väl anpassad för honom och den personal som finns verkar vara kanonbra så här långt. Visserligen är två stycken (en lärare och en assistent) nya för nu, men indikationerna säger att det ska funka. Vi hoppas på det iaf!

Idag tänkte jag skriva att "vad skönt att vi inte har haft något utbrott på flera dygn".... Jag hinner inte mer än tänka tanken så kommer det ett utbrott här. Men det beror inte på att Turbo verkar vara i obalans utan det beror på att jag ställer ett krav på honom. Han är oerhört kravkänslig och det vet vi så väl. Det blev ett ganska långt utbrott, men inte så djupt. Svårt att förklara, men man märker på typen av utbrott om han är inne i en svacka eller inte. Just nu känns han ganska harmonisk igen och då blir det inga djupa utbrott, även om detta blev ovanligt långt.

Lite översvämning på orten

Nu är det hög tid att jag planerar lite inför kommande helgen. Jag blir nämligen gräsänka då och ska ha lite skoj. Men i stället för att planera idag, så har jag gjort annat - typiskt mig. Jag har pysslat lite med decoupage, har aldrig gjort nåt sånt innan men kul var det. Förvandlingen från furu till vitt här hemma fortsätter i sakta mak. Så här blev resultatet från idag:

Helgen ska nog klaras av ändå, trots att jag inte planerat idag, som jag borde :).
Nu ska jag ta hand om en Turbo som är lugnare nu än när han utbrottade här tidigare. Och ikväll har han fått sin medicin så jag hoppas han sover bättre inatt. Kramelikram på er ♥