Nu är jag taggad!

Detta blev en lång dag... eller förresten... ska nog börja berätta om gårdagskvällen! Jag tog läggproceduren i går kväll, det var längesen nu men mannen behövde vila. Han börjar känna sig sliten nu när jag har tagit en paus från kvällspassen med Turbo. Det sliter hårt att vara så pass alert och ligga steget före, det sista man gör innan man själv ska lägga sig. Så jag tog kvällspasset och vi hade ett helt underbart sådant! Jag fick en otroligt bra kontakt med Turbo och satt och pratade en bra stund i hans rum. Vi ritpratade lite. Detta gav mig lite mera hopp om att jag ska kunna nå honom när det gäller hans utbrott om man bara tar det på rätt sätt. Men det var ju där jag går bet! Hur gör man?? Återkommer om det...

Jag körde Turbo till korttids i morse och det var inga som helst problem. Mt jobbade idag och de hade också besök av den nya killen Ok. De hade nog haft en lyckad dag, vad jag kan förstå. Härligt när det verkar funka direkt! Bara att hoppas det fortsätter så.

Mannen och jag hade en tid på habiliteringen strax efter lunch - intressant möte! Vi skulle träffa psykologen där och se om vi kan komma nån vart med detta med KBT. Lite av syftet med mötet idag var också att psykologen skulle lämna över vårt ärende till en annan psykolog eftersom vår "gamla" ska sluta. Synd eftersom hon ändå verkar kunna det vi har efterlyst. Men, men... Vi fick alltså träffa en "ny" psykolog och vi vet inte så mycket om henne än, men första intrycket var bra iaf.

Den "gamla" psykologen redogjorde också för mötet hon hade på skolan i förra veckan där hon fick träffa Turbo för första gången och även personalen som var på skolan den dagen. Intressant att höra om hennes reflexioner där och hon kom också med teorier om varför Turbo gör vissa saker - mycket intressant! Hon är ändå psykolog så hon kan ju antagligen se lite djupare på detaljer än vad vi andra kan.

Hon spann också vidare på hur vi ska lösa detta med KBT. Det är tydligen inte många föräldrar som efterfrågar en sån specifik sak som vi gör, men de ville ändå försöka lösa detta. Men utbildade personer på autism verkar helt klart vara en stor brist överallt. Eftersom vi efterfrågat något speciellt och det inte finns inom habiliteringen så kunde de tänka sig köpa in den tjänsten - låter ju jättebra! Sen är det det att de vill se vad rektorn och skolan kommer fram till så det möjligtvis går att samordna. Psykologen fick mig att förstå hur svårt detta är med Turbo, att det behövs personal runt honom som verkligen kan läsa av honom blixtsnabbt om man ska kunna hjälpa honom med KBT.

Men jag är sååå taggad just nu och jag kommer att göra ett ordentligt försök att nå Turbo nu. Jag kommer att ritprata mycket med honom (om han är med på noterna). Försöka få fram ett budskap till honom, men jag vet faktiskt inte än vad jag ska börja med. Vi har nämligen två saker som måste tas itu med, det är inte bara detta med hans utbrott utan en sak till som är lika allvarlig. Å andra sidan tror jag faktiskt inte att det är lika svårt att åtgärda som hans utbrott är. Mmm, jag ska läsa på lite till i boken jag tog fram igår. Mannen kikar lite i den också och vi är båda övertygade om att den är väldigt bra och kanske det som vi behöver för att börja på lite med Turbo. Ja, ja, fortsättning följer....

Iaf, när vi var i väntrummet på habiliteringen så inledde mannen ett samtal med en annan pappa som satt där. Han hade fyra barn, varav tre med diagnoser. Det slutade med att vi utbytte våra namn och telefonnummer och där lär det bli en fortsättning... ett mycket intressant möte där också och det kan leda till en ny öppning för oss med vissa saker... återkommer säkert framöver....

Ha en trevlig och lugn helg nu alla läsare ♥