Fel, fel, fel och ännu mera fel

Jahapp, detta blev en morgon som hette duga! Nu har vi haft lugnt för länge så nu drar vi igång igen.... ;) Till frukost brukar vi titta på nyhetsmorgon och kommentera och ha oss :) Men i morse funkade inte TV-sändningen som den skulle - vi hade ingen bild. Lite småutbrott kom förstås och sen var det fel på allt. Frukosten dög inte, trots att den såg ut som den brukar göra... Sen gick det snett under en lång stund. Men det glada humöret kom tillbaka innan vi åkte till korttids så det var ju frid och fröjd.

Sen kom nästa motgång. Vi rullade in på parkeringen vid korttids... personalens bil stod inte där som den brukar. Ser hur oron kommer smygande hos Turbo. "Han kanske har lånat någons bil" försökte jag bortförklara. Vi ringde på korttidsdörren och Turbo försöker öppna - låst. Någonting är helt fel! Personalen som skulle jobba idag är en ansvarskännande kille, han vet hur känslig Turbo är och han vet hur viktigt det är att passa tiderna för Turbos skull. Under dessa snart två år som han jobbat med Turbo så har det aldrig hänt att han varit borta eller kommit för sent, han är inte ens sjuk och borta för det. Det sista vi sa igår när vi skildes åt var "Vi ses i morgon", så nåt missförstånd med jobbpass kunde det inte bero på....

Jag sa till Turbo att sätta sig i bilen eftersom jag anade att ett utbrott låg på lur. Vi satte oss i bilen och jag ringde personalens mobil ett par gånger - inget svar. Här börjar mina tankar snurra ordentligt - vad har hänt?? Om han hade fått fel på bilen eller blivit sinkad av nån annan anledning så skulle han ha ringt mig, det vet jag! Bilolycka, kört av vägen, ja, vad kan ha hänt? Mina tankar var jag tvungen att hålla för mig själv. Hade jag knystat det minsta lilla inför Turbo så vet jag hur det slutat - med katastrofutbrott.

Efter 25 minuter så ringer äntligen personalen upp mig - han har försovit sig! Sånt som inte får hända när man jobbar med personer med autism, men att det händer nån gång ändå är oundvikligt. Det händer alla nån gång i livet. Personalen har fyra mil att köra så det tar en stund innan han är på plats. Jag får försöka få Turbo på bättre humör under den tiden. Han har vid det här laget fått en del utbrott i bilen och han tänker minsann INTE vara på korttids idag, vid såna här oförutsedda händelse så låser det sig totalt för honom! Men jag vill nåt helt annat. Vi kör en sväng och jag försöker avleda och visa honom lite grejer. Jag försöker peppa honom så mycket som det bara går och lägger på all min humor som jag kan fiska fram i det läget.  

Jag kör ut i skogen så vi kan köra en runda i sakta mak. Där leker vi M-leken, en lek som Turbo hittade på när han var liten. Vi ska säga M när vi ser en mötesskylt och den som säger det först får en poäng. Ja... det är lite som roar, men tur är ju det många gånger. Sen är han på lite bättre humör även om han är lite sprittig och oron finns kvar i kroppen.

Nu är vi i det läget att oron kan komma ut mot personalen eftersom det är han som "ställt till det" - i Turbos huvud är det så det fungerar och jag vet det så väl. Jag köper en muta som han får för att han ska fixa mötet med personalen på ett bra sätt. Jag ger honom också ett förslag på vad han kan säga till honom så blir det lättare för Turbo att komma över det jobbiga. Och det går faktiskt bra, även om det varit lite oro i kroppen under dagen där.

Lite oro kände jag av när jag hämtat Turbo, men nu är det ganska lugnt här hemma. Nu hoppas jag att det inte ska komma ut nåt frampå kvällen här utan att vi får en läggning i någorlunda lugn och ro.

Ja, så kan det bli ibland. Och detta av en bagatellsak egentligen. Sånt här händer vem som helst och när som helst och det är bara att ta, men för Turbo rasar hela hans värld när det inte är som det brukar.

Alltså, detta inlägg ser inte ut att vara mitt inlägg - INGA BILDER!! Nä, jag fick ett larm om att bildminnet på bloggen är fullt! Hur i all världens dar fixar man till det då?? Ja, inte vet jag! Men en sak som är säker är att det måste fixas. Jag kan inte trivas med en blogg utan bilder, då blir jag deprimerad! Jag sliter mitt hår ett tag här... jag som inte har nåt att göra....

Kram på er iaf  ♥