Fem härliga dygn utan utbrott - det är nog rekord för sonen. Vad skönt det har varit. Men så i morse... kände när han vaknade att han var lite dallrig. Frukosten gich hyfsat bra, sen plötsligt så spricker det och utbrotten kommer... hur kan det bara bli så här plötsligt?! Man undrar vad som händer i hans kropp som gör att han reagerar som han gör.
På väg till "fritids" försöker jag avleda sonen och få honom på bättre humör. Det lyckas väl så där... Det gick att skoja emellanåt men väl framme så mulnar han igen.
Vi möter assistenten på morgonen samma tid och plats som vanligt. Sonen hälsar så här genom bilrutan:
. Idag fick hon ett dåligt bemötande - sparkar och slag var det som startade hennes jobbardag :-(. Jag åker direkt till mitt jobb och försöker skaka av mig det negativa efter vägen dit och hoppas att sonen och hans assistent ska få en hyfsad dag trots allt. När jag hämtar sonen efter arbetsdagen så var han på bra humör. Direkt efter att vi kommit hem så vill han ut och cykla. Det gör vi. Vi är borta nästan en timme (stannar på en lekpark också) och sonen tittar på en film när vi kommit hem. Där i soffan sitter han en bra stund och ser tröttare och tröttare ut. Det blir tidigt sänggående ikväll...
Sen upptäcker sonen medicinen som står kvar på bordet sen i morse!
Jag brukar ge det till honom i en äggkopp, sen tar han tabletterna ihop med juice. Han är jätteduktig på att ta dem, men i morse mitt i allt ståhej så glömde han dem. 1/3 av dosen hade han tagit, men det är ju inte tillräckligt. Läser i kontaktboken att han varit ovanligt orolig idag... här har vi största orsaken till det! Samtidigt hade det varit mycket spring runt omkring dem, ingen bra kombination precis. Men morgonens utbrott berodde inte på att han glömt medicinen eftersom utbrotten kom innan medicindax. Så nu får vi se om den lugna, sköna perioden är slut för den här gången. Bara att invänta nästa lugna period - för visst kommer det väl såna perioder igen?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar