torsdag 9 oktober 2014

Utbrott och utredning

Jag glömde ju visa i inlägget igår, hur "härligt" det kan se ut här efter utbrott ibland.... Det är förstås olika vad som är närmast Turbo när det hettar till och beroende på det så kan det se olika ut. Den här bilden tog jag efter första utbrottet igår. Kan ni gissa vad det är??




Utbrottet berodde på att jag råkade resa mig lite för häftigt och snabbt från soffan, där vi satt i var sin ände jag och Turbo. Hastiga rörelser är inget man tål när man är i obalans och heter Turbo. Det gäller att passa sig för vad man gör.... Så hela Pringles-röret hamnade i mattan. Ganska ofräscht! :( Sen skulle det smulas.... ja, ni förstår kanske...

Sen kom andra utbrott med andra grejer som behövde sopas upp.... Vi är ganska vana nu vid det här laget, men för det är det inget vidare med såna här dagar.
Trots allt fick jag tillfälle igår kväll att ritprata med Turbo när han lagt sig i sängen. Det är vid det tillfället jag känner att det är lättast att nå honom, men han måste vara hyfsat lugn, annars går det inte alls. Och man måste veta ungefär vad man letar efter.




Och visst kom det fram några grejer som tynger honom och oroar honom kopiöst. Springet i lokalen i skolan blir han uppjagad av och det visste vi sen innan. Jag kommer så väl ihåg en sån period från förra året också. Det slutade med att det rann över och att han inte ville gå till skolan för att det blev för jobbigt. Tänk så lite som gör det stora! En bagatellsak, kan man tycka, men inte om man har autism. Och det är inget han kan vänja sig vid utan det är "bara" att åtgärda springet för att kunna få bukt med oron.

Sen var det förstås detta med internetstrul också, men det visste vi också innan att det kan smälla av en sån sak. Assistent Timmy fixade till det provisoriskt idag, så Turbo märkte inte av något strul under dagen. Något spring var det inte alls idag, så där hade vi tur.

Av min lilla utredning igår med Turbo, kom det också fram en till sak som stressar och oroar Turbo i skolan. Jag hade ett litet snack med Timmy ikväll om det och han är också helt på det klara med att det måste åtgärdas innan det går för långt. Så skönt det är med personer runt Turbo nu, som förstår hans behov. Känns så gott att ha dessa två duktiga assistenter och kunna dra fördel av de bådas vinklingar och synsätt på arbetet med Turbo.




I morse fick jag lägga på ett extra kol för att få iväg Turbo till skolan. Jag märkte direkt när jag väckte honom att han var lite sur - han är ALDRIG sur på morgonen när han är i harmoni utan har alltid ett leende på läpparna. Men återigen har jag Patrick (i Svampbobserien) att tacka för att det gick vägen. Jag spelade teater genom honom så det stod härliga till. Hade nästan huvudvärk efteråt, för att jag legat i alldeles för mycket, men vad gör man inte?? Det är värt det när man lyckas få iväg Turbo till skolan. Och nej, det är inte en standard-16-årings nivå, men det funkar på Turbo just nu och då är jag nöjd.




Lite labilt har det varit i skolan, även om lektionerna gått bra idag. Jag kände det när Turbo kom hem att han var dallrig, men det är bättre nu ikväll. Timmy har varit här några timmar i eftermiddag och kanske var det bra med en landning här på hemmaplan efter skolan. Jag hoppas det bättrar sig nu och att det vänder till det bättre.

Snart dags för Turbo att landa i sängen. Hej å hå å kram, kram ♥

5 kommentarer:

Unknown sa...

Hej! Jag känner så väl igen det där med att resa sig för snabbt. Vår son reagerar oxå väldigt starkt på det. Han får inga raseriutbrott men han kan tappa fokus på det han håller på med. Om han leker med något o man reser sig för snabbt ur soffan så är det som om man skrämmer honom o han hoppar till o så har han tappat fokus på det han leker med. Jättesynd. Så kan det vara i andra situationer oxå. Vår son är bara 2,5 år men fick diagnosen autism i våras.

Unknown sa...

Hej! Jag känner så väl igen det där med att resa sig för snabbt. Vår son reagerar oxå väldigt starkt på det. Han får inga raseriutbrott men han kan tappa fokus på det han håller på med. Om han leker med något o man reser sig för snabbt ur soffan så är det som om man skrämmer honom o han hoppar till o så har han tappat fokus på det han leker med. Jättesynd. Så kan det vara i andra situationer oxå. Vår son är bara 2,5 år men fick diagnosen autism i våras.

Anonym sa...

Jag hade nog gissat på tacocips om du inte skvallrat men nu slapp jag ju gissa fel ;)

Jaa du, det är inte lätt att alltid tänka sig för. det behövs ju så lite ibland. Tur inte jag är mamma till Turbo som alltid skriker till om jag råkar tappa nåt eller blir skrämd, det vore nog inte så bra va?

Hoppas att det blir en bättre dag imorgon och att de hinner fixa till det ni vet oroar.
Kram och godnatt <3

Nina sa...

Men vad är det för människa som inte fattar att h*n ska låta bli att springa där när Turbo behöver arbetsro? Hur svårt kan det vara?? >:(

Bra att ni är på gång att hitta vad som oroar iaf, för innan dess är det ju svårt att åtgärda nåt. Går det att få Turbo att göra "tvärtom" när ni ritpratar? Alltså få fram det han känner själv, om du förstår vad jag menar? För det sätt ni gör kräver ju att ni har ett hum redan. Antar att han inte riktigt klarar att få fram det utan att ni redan har ett hum?! Det där detektivarbetet är ju inte det lättaste. Ni är otroligt duktiga, måste jag säga!

Saknarkramar!

Anonym sa...

Inte för att det är nån tröst kanske men jag känner igen det där med att resa sig upp för snabbt. Och ibland när jag läser som här så minns jag såna där saker och inser att det är så mycket som faktiskt blivit bättre, det trodde jag inte när jag var där mitt i alltihopa.
Stora stora kramar från Marielle.