Rörande och mysigt ♥

Nu ska jag passa på att skriva den där "rörande" berättelsen, nu när Turbo ändå inte är hemma. Han har varit på korttids ett dygn och ett dygn återstår. Hur det varit både där och i skolan vet jag inte, så jag hoppas att allt gått/går bra. Jag fick bara ett kort sms från honom i förmiddags, men det var om något helt annat så det var lugna puckar :)

Berättelsen börjar för ca fem år sen. Turbo var ensam och helt utan kompisar. Det var innan assistansen börjat. Jag kände att vi behövde göra något för att fylla ut tomrummet efter kompisar som lyste med sin frånvaro. En hund?? Nej, det passade inte oss och vår livsstil riktigt och att gå ut och rasta en hund och Turbo inte vill följa med, då blir det problem. En katt?? Tyvärr, Turbo är allergisk mot katter! Men av en händelse fick jag reda på att Sibiriska katter är lite mer allergivänliga. Vi pratade igenom saken, jag och mannen, och vi kom fram till att en katt för Turbos skull hade inte varit fel.

Oswalds första dag hemma hos oss

Jag började ringa runt till uppfödare för att se om det fanns någon kattunge ledig nånstans. Vilken jakt det blev! Har jag bestämt mig för något så vill jag att det ska ske direkt och inte sen! Fanns dåligt med kattungar av den sibiriska rasen just när jag ringde. Men till slut fick jag napp! En uppfödare hade en kull på fem kattungar varav den ena ungen inte var tingad. Hon hade haft många intressenter på den, men hon hade inte godkänt någon av dem. Och så ringer jag.....

Jag la alla korten på bordet och förklarade helt och hållet vår sits. Det visade sig att uppfödaren var lite insatt och kände att den här kattungen kunde få en viktig uppgift. Men hur skulle vi kunna kolla om Turbo hörde till den massan som tål den här rasen? Att åka och hälsa på kändes övermäktigt eftersom det inte gick att vara bland folk med Turbo alls på den tiden. Uppfödaren kammade ur päls ur både ungen och mamman och skickade till oss i ett brev. Turbo fick sova med det i örngottet utan att han visste om det. Och det gick bra!

Men uppfödaren ville ändå att vi skulle göra ett försök och komma hem till henne och testa. Vi gjorde ett försök och åkte den dryga timmen till henne. Turbo blev ganska uppslukad av alla kattungar som krälade runt på golvet när han satte sig där så besöket gick rätt bra. Vi anpassade förstås längden på besöket och åkte innan det blev för mycket för Turbo. Allergin verkade hålla sig borta så vi bestämde att vi skulle köpa Oswald.

Vi hämtade hem honom för snart fem år sen, en dag då Turbo var på korttids. Vi ville att Oswald skulle få bekanta sig i vårt hem utan att det var extra stirrigt här. Allt gick bra, men när Turbo kom hem så blev det inte som vi tänkt oss! Han var mycket rädd för att vistas ihop med kattungen! Han skrek så fort kattungen var i samma rum som honom och det tog en vändning som gjorde att vi undrade vad vi gett oss in på. Under en hel månad fick vi sära på dem och ha en dörr stängd mellan dem.

Men till slut vande han sig och började bli mer och mer vän med katten. Här kommer det rörande. Turbo är den i familjen som Oswald oftast går till och vill mysa. Det är inte alltid det passar Turbo, men det löser han på ett fint sätt. Oswald möter Turbo vid dörren när han kommer hem från skolan på dagarna, han är med vid väckning ibland, men så gott som alltid vid läggning på kvällarna. När han ser att det är läggningsdags så kilar han snabbt upp i Turbos säng och väntar på honom. Sen blir det mys på hög nivå. Oftast ligger Oswald i Turbos rum hela natten.

Till slut blev det alltså som vi tänkte med att ha katt. Det är en fröjd att se hur deras förhållande till varann stärks hela tiden. Så även om vi i början funderade på hur det skulle gå, så blev det ett bra beslut vi tog när vi bestämde oss för att skaffa katt. För er som följt bloggen, vet att vi sen ca tre år tillbaka har två sibbar i hemmet. Många skratt har det blivit och mycket mys. Jag tror att de har berikat Turbos liv!

Det var den storyn!
Sov gott när det blir så dags! Kram, kram ♥