Jag går i ide.....

..... och återkommer med ett inlägg här i morgon, hoppas jag.

Önskar er alla en mysig fredagskväll! Kram, kram ♥

Valet föll på.....

Gårdagskvällen gick rätt bra, trots allt. Det var ju lite oroligt i Turbos kropp så vi sänkte kraven. Det var liksom ingen idé att försöka driva igenom något när han och mannen kom hem från stan på kvällen. När de ändå var inne i stan och hade lite väntetid (bilen skulle fixas med däckbyte) så passade de på att köpa en annan variant av kuben.

Denna har han pysslat med nu och han kommer inte att ge sig förrän han kan lösa den utan fusklapp. Och det kommer han att fixa! Kul att han har ett sånt intresse, tycker jag!

Annars har det varit rätt så lugnt idag. Den nya personalen Tobias jobbade med Turbo idag på fritids/korttids. Jag hoppas de lär känna varann så det ska flyta på framöver även när det blir dygnspass för de två tillsammans.

På eftermiddagen var assistent Nisse här en stund. Det blev lite kort pga en miss från mig, men bättre än inget och Turbo var förberedd på att det skulle bli kort. En nöjd Turbo fick jag ta över sen.

Han har varit nöjd och glad hela kvällen så jag hoppas att oron har lagt sig. Han frågade också om vissa grejer i skolan och som säkert oroat honom. Jag fick svara det jag visste om saken så det kanske blev lite lugnande för honom.

För er som undrar - Turbos val är avgjort! Det föll slutligen på honom! Mer om det i helgen....

Kram och go'nattens <3

 

Skickat via Blogsy

Osäkert

Nu måste jag passa på att skriva ett tidigt inlägg här. Helt plötsligt blev jag ensam ett par timmar på kvällen. Tyvärr känns Turbo aningen dallrig. Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske är det en kombination av att det är lov och att han nu har en ny personal på fritids/korttids. I morse hann vi t o m med ett utbrott innan vi kom iväg. Det var något i veckoschemat som inte var till belåtenhet men som inte går att göra något åt.

Efter fritids/korttids så tog jag och Turbo vår sedvanliga omväg hem. Han gillar att åka bil och jag gillar att köra bil, så det passar ju oss båda bra :)

När vi kom hem började han och mannen att diskutera det val som Turbo ska göra - valet som står mellan honom eller mig. I morse nämnde han att valet skulle falla på mig, men i diskussionen med mannen nu, så ändrar han sig. Mannen hade ett ärende in till stan nu ikväll och Turbo följde med. Undrar vad de diskuterar?? Och jag undrar vad de kommer fram till? Jag hade gärna sett att det blir bestämt ikväll vem valet hamnar på.

Vi får helt enkelt vänta och se vad som händer. Nu hoppas jag att Turbo inte är för dallrig ikväll, utan att kvällspasset går utan utbrott. Men det lär ju visa sig när de kommer hem.

Kramen till er alla

 

Skickat via Blogsy

Årlig koll

Denna morgonen gick också bra, trots att det stod lite annorlunda saker på schemat för dagen. Vi kom iväg som vi skulle till fritids/korttids och där väntade den nya personalen Tobias. För första gången skulle han ha hand om Turbo under en dag. Han har tidigare endast haft ett kort eftermiddagspass ensam med Turbo. Alltid lika spännande med lämningen och hämtningen, för där kan det bli detaljmissar som betyder mycket för Turbo. Då gäller det att jag är med på noterna och säger de rätta sakerna så han inte blir alltför orolig och får utbrott.

Jag och Turbo tog en sen kvällstur igår!

Mycket riktigt blev det en liten miss. Tobias trodde Turbo skulle komma i skoltaxin, men eftersom det är lov så är det jag som kör honom i vår bil. Därför såg han inte att vi kommit och kom inte heller ut och mötte upp oss. Men till slut såg han när Turbo vinkade ut honom. :) Några lagoma skämt under tiden med Turbo så gick det bra.

Dagen för dem hade nog avlöpt rätt bra, tror jag. Det var svårt att läsa av Turbo efteråt eftersom det fanns flera faktorer som kunde påverka honom till oro. Vi hade nämligen tid för den årliga kollen hos optikern under sena eftermiddagen också, så det var ingen rast och ingen ro idag. Lite spänt var det nog ett tag, men det gick lysande bra där. Vi har en mycket bra optiker och vi begär att få honom varje gång det är dags att åka dit för koll. Han verkar förstå vad som gäller med Turbo och allt flyter på smidigt. Härligt!

Nu är det bara resten av dagen kvar och jag hoppas förstås att den ska fortsätta att avlöpa lugnt och bra. Och Turbo har fått lite att fundera på - vi har gett honom en valmöjlighet. Valet står mellan honom eller mig och det får han bestämma.... klura på den ni!!

Kram för kvällen ♥

Krock och kolsyreis

Första höstlovsdagen är till ända. Den har gått hyfsat bra, får jag säga. Morgonen gick galant och det märks att Turbo känner sig van vid Valle i det här laget nu.

När jag hämtade Turbo efter fritids så inträffade en sak som belyser hur känsligt det kan vara i vardagen. Saker som andra rycker på axlarna åt, kan bli problematisk för Turbo beroende på vilken dagsform han har. Jag sitter alltid i bilen vid hämtning och Turbo kommer ut med sin personal till bilen. (Ifall någon undrar så har vi kommit fram till att detta sätt lämpar sig bäst efter Turbos behov.) Men när jag parkerar och väntar så ser jag hur trångt det är vid ingången - som bäddat för flera krockar!

En äldre farbror som har mycket svårt för att gå, tar sig sakta, sakta in genom entrén. Samtidigt hämtar likbilen någon ifrån äldreboendet som finns i samma byggnad som korttids. Detta är ingen bra situation för Turbo att ta sig ut genom om han inte är på allra bästa humör. Jag sitter som på nålar i bilen och hoppas att alla ska hinna därifrån innan Turbo är på gång. Allt gick bra och det visade sig att någon vänlig person hade förvarnat korttidspersonalen så de kunde fördröja sig lite innan de gick ut till mig. Det tackar jag för och jag pustade ut!

Eftermiddagen tillbringade Turbo här hemma med assistent Timmy. Det är så härligt att se hur bra de går ihop, dessa två, trots att de egentligen inte har känt varann mer än ett par månader! Underbar feeling där!

Innan Timmy lämnade vårt hem så lektes det lite i köket och jag var väl inte överförtjust, kanske....

Mannen hade fått med sig lite kolsyreis hem och visade hur häftigt det är. Killarna var överförtjusta! Jo, jag tackar jag... Trodde inte det skulle vara så mycket kvar av det nya köket efter det, men det står intakt fortfarande. ;)

Kvällen avslutades med ett litet utbrott här. Jag anar att det är oro över morgondagen som visade sig hos Turbo. Den innehåller nämligen ett par saker som säkert satt sina spår hos honom. Bara att ta sats inför morgonen, tror jag.....

Kram på er och sov gott <3

Skickat via Blogsy

Lägesrapport

När jag läser tillbaka i bloggen här så ser jag att två veckor nu har gått med en massa psykiskt tunga saker. Bitvis har det varit så tungt så jag knappt vetat hur jag ska orka med nästa dag pga hjärnstress. I torsdags kväll kände jag bara för att dra iväg nånstans ensam. Skärma av allt vad omvärlden heter och bara vila min stackars trötta hjärna. Mannen hade tagit markplanet så det hade väl funkat så sett, men för Turbos del kändes det inte som rätt timing. Han var på korttids och kom hem i fredags och då behövde jag vara hemma. Jag kunde inte vara borta när han kom hem eftersom han inte var förberedd på det sen innan. Så återigen fick jag lägga mig själv åt sidan, men det var på gränsen att det gick. Jag har sen förrförra måndagen då allt började, tagit itu med den ena jobbiga saken efter den andra och nu sitter jag här och tänker försöka skriva igen. Ingen av dessa tunga saker hade inträffat om vi inte levt i bokstavslandet så allt är relaterat dit....

Som sagt, Turbo var på korttids onsdag till fredag och det hade väl varit ok. Onsdagsdygnet, som var Valles, gick väldigt bra, men Tom hade haft det lite svettigare. Varför vet vi inte riktigt, men det kan i o f s berott på att Turbo inte visste exakt hur en av lektionerna skulle se ut på fredagen. Det behövs ju så lite för att ställa till det. Sen drog det ju ihop sig till lov också och det var sista skoldagen på fredagen, det kan ju också ha spelat en viss roll. Men Tom har rutin vid det här laget - han har jobbat i många år med Turbo nu - så han vet hur man ska agera och vad man kan säga och inte säga när Turbo är i farten. Skönt det och det känns tryggt!

Helgen hemma har funkat bra. Jag och mannen har gått lite i skift, men också varit hemma en hel del tillsammans. Igår hade jag förmånen att få åka iväg och träffa lite vänner en stund och det var välbehövligt. Just nu sitter jag på jobbet som jag brukar på söndagseftermiddagar och kvällar, men ska väl snart packa ihop och åka hem.
Nu väntar en lovvecka och då är det fritids med korttidspersonal som gäller för Turbo när jag jobbar. Lite nytt inslag där under veckan så det är spännande att se hur det går. Även en liten kontroll ska jag ta iväg Turbo på, men mer om det när det blir aktuellt. Ingen ro och ingen vila här inte.....

Kram på er därute ♥

Helgkram!

Jag återkommer med skrivandet, men kikar in och önskar er en fortsatt trevlig helg så länge!

Kram, kram <3

Skickat via Blogsy

Ledsen och......

Vad jag än skriver här idag så känns det som det blir fel, så jag ska nog inte skriva något här ikväll. Jag har både hjärnsläpp, är trött, slut, ledsen, besviken och allt vad det heter i hela registret. En tuff dag idag på olika sätt.

Jo, en sak ska jag skriva om som kändes riktigt gott idag! Fick sms från assistent Timmy vid lunchtid på skolan. Turbo har varit på korttids ett dygn där Valle jobbat. En strålande glad Turbo kom till skolan i morse och förmiddagen hade flutit på kanonbra. Det visar hur bra det blivit mellan Turbo och Valle nu och jag är sååå glad över det. Men det tar vanligtvis minst ett år att jobba sig in hos Turbo så det blir 100% bra. Efter mer eller mindre finslipning med hjälp av annan van personal och oss föräldrar så har det tydligen blivit kanon för Turbo. Här har Tom varit och är en klippa som skött upplärningen galant!

Punkt för idag! Nu tänker jag försöka koppla av i soffan en stund.

Kram på er alla därute

Skickat via Blogsy

Bildtorka

Gårdagen var minst sagt krävande psykiskt sett. Är helt slut idag. Inte så att jag är ledsen och nedstämd - kände mig extra glad igår kväll av en anledning som jag kommer till sen - utan jag är så där hjärntrött och nära-väggen-trött idag, där hjärnan verkar ha tagit semester eller också har någon fyllt min hjärna med en massa sömnmedel under natten. Kroppen hänger inte heller med utan den är lite vimmelkantig.... Men återhämtning ska väl komma så småningom.
Det här inlägget får bli nästan helt utan bilder, inte vanligt för att vara mig, men jag är liiiiite (läs: mycket) trött nu.

Gårdagen ja, den krävde sin kvinna. Först hade jag en svår grej på jobbet med en massa hjärngympa, men löste den relativt snabbt och det var skönt att slippa ha det liggande över mig nån längre tid. Under tiden jag jobbade så hade jag huvudet fullt av funderingar om hur jag skulle lägga upp någon typ av ritprat med Turbo. Jag var bara tvungen att försöka utröna lite hur läget kändes för honom och vilken syn han hade på problematiken i skolan. Sånt grubbleri tar hårt, och jag kände att igår var enda chansen att lyckas, sen finns inte tiden.

Olyckligt nog hade Turbo ett tandläkarbesök på eftermiddagen efter skolan. Inte riktigt något bra läge just nu, men vi kunde inte avboka den tiden eftersom tandläkaren har mycket ont om tider och vi redan fått den ombokad en gång pga tandläkarens sjukdom. Så det var bara att köra på. Att åka till tandläkaren med Turbo är mycket tröttande eftersom jag hela tiden måste ligga steget före och vara extra lyhörd på hur han känner sig. Men med en fantastisk tandläkare så gick det suveränt bra! Vi har fått denna tandläkare rekommenderad från specialisttandvården och absolut att han har erfarenhet av autism. Han är klockren för min son!!

Tyvärr börjar vi närma oss den punkt då en operation är nödvändig. Vi kommer att bli kallade efter nyår för en specialistbedömning, men det där tänker jag INTE grubbla på nu. Det lägger jag definitivt åt sidan och lägger ingen energi på det nu.
Men som sagt: en duktig tandläkare och en lika duktig Turbo så löste sig det besöket galant! Vad glad man blir!

På hemvägen (åker fyra mil enkel resa) så hade jag lite tid att förbereda Turbo på att vi måste prata lite under kvällen. Skönt att kunna förbereda honom så han visste vad som gällde. Egentligen skulle jag inte varit hemma igår kväll, men jag skickade iväg gubben i stället. Jag behövde verkligen varenda sekund med Turbo för att kunna ritprata med honom vid bästa möjliga läge.

Och vet ni?? Dagen slutade med att jag var superslut i huvudet, MEN väldigt glad trots allt! Vi hade ett otroligt bra ritsamtal, jag och Turbo!! Jag lyckades nå honom och han öppnade sig och kunde förklara en del för mig. Vilken underbar lyckokänsla när man når in!! Finns inte ord för att beskriva känslan! Wow!!
(Sen kommer det ju inte fram en hel uppsats, men ändå så pass så vi kan gå vidare - frågan är bara hur.)

Det får bli allt för idag, hörrni! Kram på er ♥

Lååååång förklaring

Nu, kära läsare, ska jag försöka ge er en förklaring till vad som är problem här just nu och lite av vad som skett sen i onsdags. Efter onsdagen har jag inte kunnat skriva vad som rört sig i mitt huvud, eftersom de inblandade inte heller visste mina tankar. Men nu träffades vi igår så nu kan jag skriva lite utförligare här.

Men igår hade jag gärna sagt upp mig, kastat in handduken, gett upp eller nåt liknande. Min hjärna och mitt psyke går på högvarv just nu och så krisade Turbo ännu mer igår eftermiddag, det blev liksom lite för mycket. Men det går ju inte för sig att ge upp, utan jag fick vackert välja att trycka undan mina egna känslor och bita ihop, koppla på värsta psykologen och vara mjuk och fin. Japp, livet på en pinne.

Men iaf.... det som hänt är att Turbo inte verkar gå så bra ihop med en av lärarna i skolan. Det small i onsdags och sen får man inte mycket mer till förklaring från honom. Men jag har fått några enstaka meningar som för mig talar sitt tydliga språk - det är någonting i lärarens sätt eller bemötande som krockar med Turbos sätt och behov. Efter incidenten i onsdags, stoppade jag alla lektioner med läraren eftersom situationen bara skulle förvärras om vi kör på utan att reda ut vad som felar.

Just nu har jag lite tidspress på mig, jag måste nå Turbo ännu mera ikväll för att det ska bli bäst för alla parter. Detta är oerhört svårt - jag måste gå till väga på exakt rätt sätt för Turbo, annars får det motsatt verkan. Så lite grubblerier är det innan jag kan sätta igång. Samtidigt vet jag att det inte går att stressa fram, men jag måste verkligen göra allt som står i min makt för att få fram liiiite till så vi vet hur vi ska attackera problemet.

Vi har alltså väldigt lite att gå på, bara några lösryckta meningar från Turbo här och där och även hans sätt att agera. Och min magkänsla! För oss som känner Turbo väl, är det så tydligt och solklart att problemet är kemin eller sättet som inte passar Turbo.
Här måste jag flika in och poängtera att detta är inte personligt! Det är en mycket trevlig lärare som verkligen vill att det ska funka, men jag/vi måste få henne att förstå exakt vad vi menar. Om hon inte förstår exakt, så kan hon ju heller inte ändra på det som måste ändras. Och hur förklarar man vad man menar när det är något visst i personligheten man tänker på... ? Inte det lättaste.

Som sagt, läraren vill verkligen Turbos bästa och hon ändrar sitt sätt bara hon vet VAD som ska ändras. Sen måste jag också låsa upp Turbo så han är villig att ge henne en chans, bara vi löser förhållningssättet från lärarens sida.
Senare i veckan kommer vi att ha ett möte där assistenterna är med och berättar sin syn på det hela. Vi måste ha deras hjälp, eftersom jag inte ser eller hör lärarna under lektionen och tillsammans med Turbo, men det gör Nisse och Timmy.

Jag måste säga att det är otroligt skönt att man inte står ensam med allt det här. Det känns så tryggt att t ex ha Timmy som har stor erfarenhet av att jobba med killar som min son och som inte räds sin uppgift. Även Kent som också har stor erfarenhet, finns i bakgrunden och stöttar med råd när jag behöver ha ett bollplank. Nisse lär sig av vår son och får en stor erfarenhet av att jobba med Turbo. Så tänk vilka fantastiska killar vi har runt Turbo.

Men, tänker ni, ska han inte bara acceptera att alla är olika? Ja, om det vore så lätt. Här ser vi återigen hur svår han är när det gäller det sociala och kommunikation. Det allra viktigaste är att alla runt honom bemöter honom efter de behov han har. Man behöver alltså ha ordentlig individkännedom för att det ska fungera, samtidigt som man har en del på köpet med en  personlighet som klickar med honom. Vi kan inte låta en sån här grej bara passera utan åtgärd, för då blir situationen ohanterlig och för farlig. Där vill vi inte hamna igen för där var vi förra året den här tiden! För det är så med min son att han inte kommunicerar med ord i såna här lägen, utan det är hans utåtagerande som blir hans sätt att förmedla att något inte är bra. Tyvärr!

Extra problematiskt är det också när vi så väl vet att det inte är så lätt att få tag på lärare som kan hantera Turbo. Finns det inga lärare, blir det ingen undervisning och därmed inga betyg. Ett stort dilemma!! Vi hoppas naturligtvis att vi ska lösa det som uppstått, men mycket finns att klura på innan vi är i hamn.

Det var en del om detta. Mer lär säkert pluppa ur mig här, och än är vi långt ifrån någon lösning. Nu är det nog dags för mig att jobba lite med Turbo, papper och penna igen. So long!

Kram, kram ♥

Trötthjärna

Nu har jag träffat berörd skolpersonal idag och pratat igenom problemet som uppstått. Det känns som vi har en lång väg att gå och fortsättning följer. Jag skulle kunna skriva en förklaring här ikväll, men min hjärna är ur funktion så det får vara. Jag ska se om jag kan väcka den i morgon så jag kan skriva lite längre. Ikväll skulle jag behöva gräva lite mer i Turbo också för att hinna låta allt gå framåt, men det känns lite hopplöst. Ännu mera rasade för honom i em, så det känns lite tungjobbat just nu.

Vi tar nya tag i morgon även om jag gruvar mig för den dagen.... Kan man spola fram dygnen lite??

Massvis med tankar går också till min fina vän Å här i bokstavslandet, som i morgon läggs på operationsbordet efter lång kamp. Hjälpen kommer, men att inte veta hur många organ man har kvar i kroppen när man vaknar måste kännas väääääldigt nervöst. En massa lycka till-önskningar härifrån ♥

Kramar till alla fina därute ♥ Ni är många som stöttar och peppar just nu och jag är glad och tacksam över det! Bara så ni vet ♥ ♥ ♥ Bl a ett telefonsamtal ikväll med en av personalkillarna runt Turbo, värmde gott!!

Skrynklig hjärna

Min lilla hjärna börjar kännas som att den är extra skrynklig vid det här laget. Det har varit och är en psykisk utmaning att försöka nå Turbo och leta efter möjligheter att göra det. Så det är mycket som har med det pedagogiska och psykologiska och allt vad det heter, som jag har i huvet nu och fortsättning lär följa. När den här kommande veckan är slut, så kommer nog jag också att vara psykiskt slut. Men nu kämpar vi på och lägger i en högre växel.

Jag har iaf fått mer kött på benen om vart skon klämmer hos Turbo och vi får gå efter de få meningar han yttrat. Men för mig talar det sitt tydliga språk. Så en del jobbiga saker har vi att ta oss igenom på skolfronten för Turbos bästa, men det är bara för oss att göra det vi måste.
Klarspråk kommer inom kort!

Det känns iaf skönt att det som tyngde mig i början på veckan nu är utrett, så det släpper jag. Tur man kan reda ut saker som gnager i en. Jag tog tag i det med personen i fråga även om jag tyckte det var svårt och jag får säga: Tack för att du är den du är, tusen tack för att du tog dig tid och lyssnade och tog till dig! Är tacksam för att du finns där för oss! Nu går vi vidare och ser framåt.
Tur man kan släppa vissa saker nu när det är så mycket annat som pockar på lösningar som vi inte vet något om än.

Som sagt jobba vidare.... I morgon börjar en ny vecka - spännande, jobbig, intressant och med en del utmaningar att ta tag i.

Kram och gonattens på er alla därute ♥

Trevar mig fram

En snabb titt in här idag för att berätta att jag gör små trevande försök med att nå Turbo. Försiktigt pejlar jag läget i små, små steg och små, små doser. Mina misstankar verkar helt rätt, men den stora frågan är vilka förändringar vi måste ta till. Som det är nu, kan det helt klart inte fortsätta.

När vi alla berörda har snackat ihop oss och kommit fram till något så kommer det en utförligare förklaring här på bloggen. Tills dess får ni tyvärr nöja er med att veta att det är ett skolproblem, och det är inget enkelt problem. När förklaringen kommer så kommer ni också ännu tydligare förstå hur komplicerat det är att leva med autism och att få vardagen att fungera. När det gäller min son så finns det inga gråzoner utan antingen funkar det eller också funkar det inte alls och då kraschar det totalt eftersom han är utåtagerande - det finns ingen möjlighet att låta det fortsätta även om vi andra tycker det ser bra ut.

Vad vi ska hitta för lösningar på det hela, lär vi få bolla fram och tillbaka ett tag. Men jag kan iaf lugna er med att det jag nämnde igår i inlägget om en grej som gjorde mig arg, har jag fått förklaring till idag. Så vi gör ingen åtgärd med det just nu, utan låter det bero och hoppas att det var en engångsföreteelse.

Nu åter till vardagen trots att det är helg. Kram på er alla fina och goa ♥

Dilemmat fortsätter

Den här helgen får jag ägna åt att försöka ta varje litet tillfälle, och i lagom dos försöka nå Turbo. Försöka få honom att yppa något litet som gör att jag vet vilket beslut vi måste ta. Vi måste utröna hur djupt eller allvarligt problemet sitter hos honom och utifrån detta avgöra hur vi ska gå vidare med skolsituationen som uppstått.

Hur djupt sitter det? Hur drastiska måste vi vara? Vad behövs? Hur mycket måste vi backa? På vilket eller vilka plan ska vi backa? Vad ska vi ändra på? Något måste göras, men vad? Nej, hörrni, jag tror jag drar till Bahamas i stället! Det låter faktiskt mer lockande och lindrigare för min lilla hjärna just nu ;) Skämt åsido, det är bara för mig att inrikta mig och fokusera på det jag måste göra. Använda alla millisekunder jag kan få för att nysta lite i Turbo, läsa av honom och använda min fingertoppskänsla. Som sagt - viktigt läge nu!

Alldeles nyss fick jag veta en sak som gjorde mig arg.... men innan jag visar att jag är arg ska jag ta reda på lite fakta lugnt och stilla, sen får vi se! Det är visst mycket jag ska rota i och reda ut under helgen... pust!

Och vad ska ni andra ägna er åt?? Hoppas ni kan slappna av och må gott i helgen!
Förresten måste jag rikta ett stort tack till er som stöttar på olika sätt, känns gott att ni varma människor finns där! Och bara så ni vet, det behövs inte så mycket för att man ska bli peppad att orka kämpa lite till, bara några ord, nån liten rad eller nån bokstav eller nåt! Det betyder så mycket!

Kram på er i fredagsmyset ♥

SVÅRT dilemma!!

Det är inte lätt att skriva av sig härinne just nu, även om jag skulle vilja skrika rakt ut hur läget är.... Men tyvärr måste vi alla berörda parter prata igenom detta först eftersom jag inte längre vet vilka som läser härinne. Känns inte bra att andra får läsa sig till hur jag tänker, känner och resonerar i mitt inre - vi måste prata om det först. Och än har jag långt ifrån funderat klart.

Skulle jag gå efter min magkänsla som jag har efter den här dagen, så behövs en radikal förändring på ett plan i skolan. Sätter jag ner foten och vi beslutar efter den magkänslan - då har vi sannerligen ingen lätt skolsituation. Just nu är jag nära till tårar, skulle vilja sätta mig på en stubbe i skogen och stortjuta, (men det hjälper antagligen inte), eftersom jag är rädd för vad denna situation kommer att leda till i förlängningen.... Jag vänder och vrider på allt jag kan komma på för att försöka komma fram till ett för Turbo bra beslut.

Det är inte lätt att tänka klart och veta vad som blir bäst. Jag och mannen har ju ingen erfarenhet av att ha en 16-åring med dessa diagnoser och de problem som uppstår när han blir äldre. men jag är glad över att jag fick prata en stund i telefon med mitt ett bollplank när det gäller skolfrågor och jag fick lite råd. Tack för det, samtalet var värdefullt även om det blev kort! Tack också till din snälla och förstående chef som lät dig gå ifrån jobbet en stund för att ringa mig!

Råden jag fick är jag tacksam för och tar till mig. Men nu har det framkommit ytterligare någon mening från Turbo och känslan är att vi kanske måste vara ännu mer drastiska..... Det som känns hyfsat rätt ena stunden, kanske inte gör det nästa dag.
Ja, hur ska man veta vad som är rätt att göra?? Kan jag få facit av någon - NUU?? Nä, jag vet.... det finns inget facit!

Ikväll måste jag försöka spåna vidare med ritprat med Turbo, för att om möjligt få ur honom någon liten mening till som vi kan spinna vidare på. Detta är inget lätt läge för i den här vägkorsningen är det nu superviktigt att vi tar rätt väg. Även om jag tog ett beslut i morse och sa till lärarna att skala av allt idag, så verkar det ändå inte bra för Turbo. Tänk om han kunde sätta ord i massor på det som uppkommit nu, så mycket lättare det vore!

Kram på er fina läsare som finns där och stöttar på olika sätt ♥

Långt ifrån lugnt

Att få ihop ett inlägg här idag tänker jag inte ens försöka med. Jag hade ju redan något i huvet som gnagde i mig i början av veckan och det hela har spätts på med andra saker idag. Nu känns det inte bra, kan jag säga. På nåt sätt får vi försöka lösa det som uppstod idag och jag är smått irriterad på mig själv att jag inte sätter ner foten i tid och går efter min magkänsla. Jag måste helt enkelt lära mig att göra det i tid och inte lite för sent. Just nu står vi i ett mycket viktigt vägskäl och vi måste välja rätt väg. För att hitta rätt väg så måste nog magkänslan styra.... även om det känns väldigt surt och jobbigt. Det gäller för mig att förmedla magkänslan på bästa sätt till berörda.....
Ni ska få förklaring sen, men jag nöjer mig så här för idag. Känns inte lugnt och gott i kroppen alls :(

Kram, kram ♥

De glömda

Nä, gott folk! Nu måste jag lägga mina gnagande känslor bakom mig. Jag har inte ens haft nån musik på idag och då är jag rejält tillplattad kan jag säga. Men nu så, nu måste jag släppa det där och gå vidare om jag inte reder ut det på annat sätt. Ska åka iväg lite på egen hand ikväll och då får jag väl skaka på mig igen, sätta på lite bra musik i bilen och sen njuta av resten av kvällen. Blir bäst så!

Idag med posten fick jag en bok som en av mannens kusiner skickat till mig. Tack! Hon var en av de som var med på kusinträffen på mannens sida för några veckor sen när vi var i Stockholm. Första gången jag träffade henne. Det är hon som skrivit boken - De glömda. Det ska bli mycket intressant att läsa den (ska verkligen försöka hinna med det).

Det är en bok som handlar om fångars anhöriga. När hon själv hamnade i den situationen att en av hennes söner hamnade i fängelse, så fick hon inget stöd i sin situation. Som anhörig kastas man in i något som man inte har någon erfarenhet av. Hon kände ingen i samma sits och hon hittade ingen litteratur som kunde ge henne den hjälp hon kände att hon behövde. Det är därför denna bok blev skriven - för att hon ville dela med sig till andra som också behöver stödet.

Jag drar kopplingar och paralleller till vårt liv och mångas liv med oss. När vi kastades in i bokstavslandet så letade jag litteratur och läste väldigt mycket. Det finns säkert mer att läsa när det gäller vår sits än som det var i hennes fall, men kanske tyvärr mest faktaböcker om diagnoser. Något jag och mannen saknade i början, var andra föräldrar i liknande situation som oss. Hittade ingen trots att vi frågade på habiliteringen efter föräldragrupper, vi sökte i kommunen men inget napp någonstans. Kommunen har ju dessutom tystnadsplikten att tänka på, så det var svårt att föra oss samman även om det hade funnits fler familjer som vår. Vi fick känslan av att vi hade ett unikt barn (vilket vi har förstås), men också av att vi var ensamma med just de svårigheter vår son har. Nu är det naturligtvis inte riktigt så, men så kändes det iaf.

Sen har det rullat på och idag har vi kontakt med andra som lever ett liknande liv med diagnoser. Och det mesta tack vare bloggen, faktiskt! Senare gick jag med i facebook eftersom jag ville har mer kontakt med dessa familjer. Idag har vi ett nätverk runt oss som vi är oerhört glada för. Vi stöttar varann och delar både glädje och sorg med varann. Helt fantastiskt vad en blogg kan göra! Jag och mannen är så tacksamma för att ni finns (ni vet vilka ni är) och utan er hade vi känt oss.... ja.... ganska ensamma med vår erfarenhet.
Från habiliteringen och föräldragrupper där, har jag kontakt med en enda mamma fortfarande och detta är nog också tack vare min blogg som hon läser. Hon ligger dessutom steget före oss i ålder på barnet så hon har delat med sig av en del erfarenheter de haft genom åren. Tacksam för det stödet!

För att återkoppla till boken "De glömda - en bok om fångars anhöriga" så ska jag läsa den och se vad den ger. Själv bär jag på en hemlig dröm - att skriva en bok om vårt liv i bokstavslandet, landet det annorlunda! Men hur jag ska få tid med det har jag ingen aning om... inte heller hur det skulle gå till....så det ligger i mitt huvud som en dröm!

Idag har jag också fått telefonsamtal från Berget på assistansbolaget, som var här med Kent igår, och han rätade ut lite frågetecken åt mig. Det gör att det lättar lite för mig även om det inte var exakt det som min olustkänsla handlar om, men ändå närliggande. Mer om vad Berget hade att komma med, berättar jag i ett annat inlägg. Det får räcka så här för idag.

Kram på er ♥
PS. En del av er läsare kanske undrar varför jag skriver öht om mina känslor eftersom jag inte berättar vad det rör sig om. Ja, bloggen är för mig som en dagbok och jag har svårt för att ibland utelämna såna känslor som nästan dominerar mig för dagen.... Sen vill jag absolut aldrig hänga ut någon här på bloggen om jag slipper.... skulle de dessutom inte vara medvetna om problemet så blir det ännu värre.... Men jag försöker in i det längsta att vara snäll här på bloggen.... Så ni får tyvärr stå ut med lite kryptiska saker när det svämmar över för mig ibland. DS.

Besök och tillplattad känsla

Nu skulle jag egentligen ha skrivit en glad och lättsam berättelse om hur Turbo haft det på korttids i helgen och även hur mötet här hemma gick idag.... men i stället har jag en vidrig olustkänsla i kroppen som plattar till mig en stor aning. Egentligen skulle jag vilja hiva ur mig en massa här, men ska bespara er det. I stället ska jag försöka skaka av mig olustkänslan så jag kan skriva det jag egentligen ville. Vänta lite................................................................................................skak.................................................skak...........................................................skak...................................skak, skak, skak!! Så där, nu försöker jag skriva!

Turbo åkte alltså till korttids efter skolan i fredags och det var Valle och Tom som jobbade. Lugnt och tryggt! Några små dippar märkte killarna av hos Turbo emellanåt, men inget som blev något utbrott. Det blev några förändringar i schemat där, lite ändring av avlösningstid och att Tobias var sjuk. Tobias är den nye som skulle kommit på besök igen. Tror nog att Turbo blev lite besviken eftersom han var inställd på det mötet. Men som sagt, vistelsen gick bra, trots allt. Vi hörde ifrån honom en period under lördagskvällen för att lösa ett problem som Turbo hade. Men det var på det privata planet så det var inget som hade med korttids att göra. Efter diverse sms så lyckades vi lösa det. Sen var det lugnt och vi hörde inget mer.

Hur dagen i skolan gått, vet vi inte eftersom vi inte hört något. Och eftersom vi inte hört något så antar vi att det varit bra.
Turbo kom iaf hem och kändes hyfsat lugn och han verkade redo för att träffa Berget från det nya assistansbolaget tillsammans med Kent. Efter en stund dök de upp och Turbo var noga förberedd - iaf så gott det gick med hjälp av bilder när en ny person ska in i Turbos liv.

Berget och Kent var här några timmar och jag tror alla var nöjda efteråt (hoppas jag). Berget är alltså den som är vår verksamhetschef på assistansbolaget som vi bytte till för ett par veckor sen. Han vill lära känna Turbo lite för att se vilken typ av assistent som passar för Turbo när behov uppstår. Så nu har han sett Turbo "in action" och det är nog alltid bra att se individen man har att göra med.

Efter att de åkt så var Turbo lite uppvarvad, men han lugnade sig ganska snart. Lite stirrigt blir det med fler vuxna omkring honom, men det satte nog inga djupare spår vad jag kan se. Nu ikväll är han lugn och fin och det hade märkts om det blivit alldeles för mycket för honom.

Innan jag slutar ska jag ta upp en fråga som Nina ställde i samband med att jag visade ritpratet jag gjorde med Turbo sist. När något strular så får jag leka detektiv för att komma på vad det är som stör Turbo. Här har jag skrivit olika alternativ i vänsterkanten som inte syns på bild, och Turbo får kryssa i det uttryck som passar bäst till.

Nina undrar om vi kan ritprata tvärtom - alltså att Turbo får fram vad som felar. Jag har svårt för att se att det skulle fungera.... vet inte riktigt hur vi skulle lägga upp det.... men någon kanske har nån idé på ett upplägg.
Det som är bra med detta är att när vi kommit en bit i genomgången så kan han öppna sig och säga en mening om något som jag har missat. Så ibland kan det komma en orsak som jag inte har med på papperet (om vi har tur). Oftast när jag frågar honom vad som känns fel, så vet han inte, säger han. Men med papper och penna så här, blir det lite lättare.
Vet inte om jag förstod frågan rätt, men ställ fler frågor annars få se om vi kan bena ut det.

Ha en skön kväll allesammans! Kram, kram ♥

Shuffle board och solnedgång

Det var den helgen det! Den har gått fort och vi har som vanligt knappt hunnit med att andas. Fredag eftermiddag hade vi ju Kick off på jobbet. Sen drog vi vidare in till stan med firman och spelade Shuffle board.

Det var första gången jag spelade det och det var riktigt skoj. Sen gjorde det ju inte saken sämre att jag kom tvåa i spelet. Tyvärr slagen med liten marginal, men jag är nöjd så. Och det gav mersmak så det blir säkerligen fler gånger!

Lite mat och festligheter på det så var den kvällen biff!

Kul hade vi iaf. Jag jobbar ju i en mansdominerad värld, men jag och den andra tjejen på firman konstaterade iaf att det är tur att gubbarna har oss så det blir lite drag och lite liv i luckan! :) ;)

Hemma var vi mitt i natten och då längtar man efter en god natts sömn, vilket inte blev fallet.... Grannens kossor förde ett väldigt liv hela natten så sömnen uteblev. Men upp och hoppa och se glad ut på lördagen ändå. Jag åkte iväg och röjde lite på jobbet en stund efter att vi kvicknat till något så när.

Innan solnedgången stack jag och mannen iväg till ett vackert ställe och strosade runt och fotade lite. Vi kom i precis lagom tid till att solen var som vackrast vid sjön. Vi njöt i fulla drag vid vattnet!

På kvällen tog vi oss en riktig filmkväll, bara mannen och jag. Filmkväll är numera svårt att genomföra när Turbo är hemma. Att se på film i soffan i vardagsrummet har vi inte gjort på säkert ett år nu, så igår kväll passade vi på!

Jag förstod nog aldrig hur dåligt jag hade sovit natten innan, för inatt har jag sovit mååååånga timmar! Vaknade strax efter halv tio i dag på förmiddagen! Vet inte när det hände sist. Mannen som gick upp ett par timmar före mig - vilket jag inte hörde - var tvungen att komma och kolla om jag levde eller om jag bara sov..... Han visste ju också att jag hade tidspress under dagen. Ja, ja, skönt var det att sova ut iaf.

Sen blev det fart. Snabbt i med frukost och sen iväg och jobba snabbt och effektivt på jobbet. Hem, slänga i sig något, duscha och sen iväg i bilen ca 1,5 timme. Hem till vänner och mysa lite och sen hade mannen ett uppdrag att göra. Vi fick bl a träffa den familj som var vår stödfamilj under ett antal år då vi behövde det till Turbo. Jättekul att träffas igen eftersom de har en särskild plats i vårt hjärta!
På vägen hem igen passade vi på att stanna och käka pizza i stan som vi åkte igenom. Mysigt!

Men pust! Det var ös från fredag till söndag och i morgon kommer Turbo hem igen. Andas kan vi ju göra nån annan gång, kanske!
Nu hoppas jag det varit lugnt och bra på korttids så han är i harmoni för i morgon eftermiddag väntar ju Turbo besök här. Då behöver han vara i bra dagsform. Vi får se hur det går.

Go´nattkram till er som kikar in här ♥

Tidsbrist

Som ni säkert förstår så är det korttidshelg för Turbo nu. Då passar vi på att njuta lite ledigt så jag hinner inte ens författa ett vettigt blogginlägg. Återkommer så fort tiden finns!

Kram, kram <3

Skickat via Blogsy

Kick off

Nu kopplar vi av i helgen. Börjar med att ha Kick off på jobbet med tillhörande festligheter. See U :)
Ha en trevlig fredagskväll allesammans! Det tänker jag ha!! Kram, kram <3

Utbrott och utredning

Jag glömde ju visa i inlägget igår, hur "härligt" det kan se ut här efter utbrott ibland.... Det är förstås olika vad som är närmast Turbo när det hettar till och beroende på det så kan det se olika ut. Den här bilden tog jag efter första utbrottet igår. Kan ni gissa vad det är??

Utbrottet berodde på att jag råkade resa mig lite för häftigt och snabbt från soffan, där vi satt i var sin ände jag och Turbo. Hastiga rörelser är inget man tål när man är i obalans och heter Turbo. Det gäller att passa sig för vad man gör.... Så hela Pringles-röret hamnade i mattan. Ganska ofräscht! :( Sen skulle det smulas.... ja, ni förstår kanske...

Sen kom andra utbrott med andra grejer som behövde sopas upp.... Vi är ganska vana nu vid det här laget, men för det är det inget vidare med såna här dagar.
Trots allt fick jag tillfälle igår kväll att ritprata med Turbo när han lagt sig i sängen. Det är vid det tillfället jag känner att det är lättast att nå honom, men han måste vara hyfsat lugn, annars går det inte alls. Och man måste veta ungefär vad man letar efter.

Och visst kom det fram några grejer som tynger honom och oroar honom kopiöst. Springet i lokalen i skolan blir han uppjagad av och det visste vi sen innan. Jag kommer så väl ihåg en sån period från förra året också. Det slutade med att det rann över och att han inte ville gå till skolan för att det blev för jobbigt. Tänk så lite som gör det stora! En bagatellsak, kan man tycka, men inte om man har autism. Och det är inget han kan vänja sig vid utan det är "bara" att åtgärda springet för att kunna få bukt med oron.

Sen var det förstås detta med internetstrul också, men det visste vi också innan att det kan smälla av en sån sak. Assistent Timmy fixade till det provisoriskt idag, så Turbo märkte inte av något strul under dagen. Något spring var det inte alls idag, så där hade vi tur.

Av min lilla utredning igår med Turbo, kom det också fram en till sak som stressar och oroar Turbo i skolan. Jag hade ett litet snack med Timmy ikväll om det och han är också helt på det klara med att det måste åtgärdas innan det går för långt. Så skönt det är med personer runt Turbo nu, som förstår hans behov. Känns så gott att ha dessa två duktiga assistenter och kunna dra fördel av de bådas vinklingar och synsätt på arbetet med Turbo.

I morse fick jag lägga på ett extra kol för att få iväg Turbo till skolan. Jag märkte direkt när jag väckte honom att han var lite sur - han är ALDRIG sur på morgonen när han är i harmoni utan har alltid ett leende på läpparna. Men återigen har jag Patrick (i Svampbobserien) att tacka för att det gick vägen. Jag spelade teater genom honom så det stod härliga till. Hade nästan huvudvärk efteråt, för att jag legat i alldeles för mycket, men vad gör man inte?? Det är värt det när man lyckas få iväg Turbo till skolan. Och nej, det är inte en standard-16-årings nivå, men det funkar på Turbo just nu och då är jag nöjd.

Lite labilt har det varit i skolan, även om lektionerna gått bra idag. Jag kände det när Turbo kom hem att han var dallrig, men det är bättre nu ikväll. Timmy har varit här några timmar i eftermiddag och kanske var det bra med en landning här på hemmaplan efter skolan. Jag hoppas det bättrar sig nu och att det vänder till det bättre.

Snart dags för Turbo att landa i sängen. Hej å hå å kram, kram ♥

INGET Villa lugn idag....

Här hinner man knappt nämna att allt är lugnt och frid och fröjd, så vänder det neråt igen. Allt gick bra i morse, tills det var några minuter kvar till taxin skulle komma. Då var det som att vända på en hand hos Turbo. Allt blev fel och det blev surt och lite småutbrottigt. Men han kom iväg och jag hoppades att det skulle rinna av när han väl kom till skolan.

Men idag på vårt onsdagsmöte på skolan så berättar assistent Nisse att det varit en hel del störande moment i skolan igår och även idag. Det går en person igenom lokalen ibland och igår hade det blivit flera gånger. Detta behöver åtgärdas, för det rinner till slut över för Turbo om det fortsätter, Dessutom hade internetinloggningen strulat igår, så det har varit lite för många små detaljer som bråkat för dem igår och idag. Båda lärarna har också haft svårt med att få igång pluggandet under dagen, men de har lirkat bra och till slut lyckats.

På eftermiddagen var det Valle som hade Turbo på fritidstid efter skolan. Under den tiden kom den nye personalen på korttids - Tobias - och hälsade på dem också. Tobias behöver lära känna Turbo innan det är dags för honom att ta ett eget pass.

Jag hoppas att jag får tillfälle till att pejla läget med Turbo ikväll med lite ritprat, om vad som har blivit för mycket. Nu ikväll har han haft flera utbrott och är grymt lättretlig - det tyder på att något oroar honom rejält. Svårt när man inte vet exakt vad det är, men antagligen är det flera orsaker tillsammans som gör det hela ohållbart för honom just nu. Och det är mycket nytt också, med ny personal på korttids och en ny träff på måndag med ett nytt ansikte här hemma. Vi får se hur allt avlöper....

Må så gott i höstkvällen! Kram, kram ♥