Men för att ta det från början... Igår eftermiddag var assistent Timmy här några timmar. När han reste sig och började avveckla, märkte jag på Turbo att oron angrep honom. Oron stegrade sig under kvällen och det var bara att invänta utbrottet. I det där läget finns inget att göra som gör att utbrottet uteblir. Det är för mycket oro inombords hos honom.
Nu tänker jag göra ett försök att beskriva hur situationen är, innan utbrottet kommer. När det "bara" är orosmoment i ett förstadie till utbrott. Allt blir fel, det blir inte ett enda rätt någonstans. Allt åker i golvet som finns i Turbos väg och i det här stadiet rör sig Turbo ganska mycket, han sitter inte still en sekund. Grejer kastas och välts omkull och vatten töms där det inte ska tömmas (ex i skor, i sängar, i soffan). M m, m m.... I det här läget förstår vi ganska tydligt att något inte är som det ska, det finns en rejäl orsak till Turbos agerande, men vad... ? Det är inte lätt att få honom att sätta ord på det, oftast är det helt omöjligt. Men oron måste ju bort, så här kan vi inte ha det och vi kan inte hjälpa honom om vi inte vet vad det är.
All denna oro stegras och till slut kommer ett utbrott. Då är det förstås tuffare tag som gäller och det är för oss bara att låta det ha sin gång. Vi får försöka agera så lågaffektivt som möjligt och stryka honom medhårs eller egentligen vara på lagom avstånd ifrån honom. Har vi tur så kommer det ur honom en mening som gör att vi kan spinna vidare och nysta fram var skon klämmer och då blir det genast lite lättare. Men oftast säger han saker som gör att vi förstår att något är fel, men vi förstår inte vad (t ex att alla är idioter, dumma i huvudet osv).
Det som kom fram igår, var att det var för mycket som var nytt och annorlunda denna veckan. Vi kunde till slut konstatera att det var tre grejer: korttids mitt i veckan (som han inte blivit van vid än), matteprov på torsdag och även ett hastigt personalbyte i morgon onsdag som han fick reda på igår. Inget av detta är väl så mycket att göra åt... eller.... märker vi att det är totalkört så får vi naturligtvis backa på något av det. Men vi avvaktar....
I morse var jag lite spänd över hur läget var hos Turbo. Jag väckte honom och låtsades som att allt var som vanligt och till slut fick jag ett leende av honom :) Härligt! Då kör jag på som vanligt och iväg kom han med taxin. Phu! Jag hade förvarnat både lärarna och assistent Timmy om vad som hänt igår och vad som oroat Turbo. Men jag fick snart rapporter av både Timmy och Ulla om att allt gick strålande bra! Vilken lättnad! Kanske räckte det med att Turbo fick ut oron och att det nya som händer i veckan fastnade lite bättre hos honom.
Eftermiddagen har avlöpt lugnt och fint här, ett tag iaf. Sen råkade jag vara extra snäll i ett moment som innebar att vi ändrade en sak till Turbos fördel - och genast blir det tjafs om att vi ska ändra igen vid nästa tillfälle! Man måste hela tiden vara hård och köra efter det vi gjort upp, annars är man fast och har svårt att återgå till den rutin man slitit för att få till. Det hela slutade iaf med ett utbrott. Nu är det hyfsat lugnt igen, men utbrottet tyder på att det inte är riktigt lugnt i Turbos kropp. Ja, ja, än är dagen inte slut, vi får se vad som händer.....
Men nu tänker jag lämna hemmet för några timmar och umgås med vänner. Tänker koppla bort hemmet för en stund. Det där "rörande" inlägget som jag nämnde tidigare, det får vänta nån dag till.
Kramen till er alla ♥
Skickat via Blogsy
.jpg)
