Både negativt och positivt

Vilken helg vi har haft! Trots en del negativa besked och streck i räkningen så har det i det stora hela blivit några lyckade dagar! Jag måste börja inlägget med att berätta att jag är så glad att så många ville hänga med och läsa om våra dagar. Själv tycker jag att det var ett mycket roligt sätt att blogga på. Det verkar som ni läsare också gillade det och jag blir lite full i skratt - jag har aldrig någonsin haft så många läsare per dygn som jag haft de här dygnen! Kul! :)

Det blev som sagt en del tråkiga besked under resans gång, men vi gjorde vad vi kunde för att få dagarna så bra som möjligt iaf - och visst blev det bra! Man får ju inte roligare än man gör sig!! Tjejen jag fick träffa både fredag och lördag för en stunds tjöt, ja, det gav mig mycket och hon fastnade i både mitt och mannens hjärta på direkten trots att vi aldrig mötts tidigare. Jag har "bara" haft kontakt via nätet med henne, men vi har lärt känna varann under några år nu. Vi får våra nätkontakter i o m att vi lever i bokstavslandet och vi alla är i behov av stöttning och kan peppa varandra att kämpa på. Denna tjejen kändes det som jag hade känt i hela mitt liv - en helt fantastiskt lätt tjej att prata med! Mmm, hennes goa kramar lever jag länge på ♥ ♥ ♥

Under fredagen fick jag ett telefonsamtal som talade om att mitt och mannens planerade äventyr skulle bli inställt på lördag morgon. Vi skulle alltså ut på en fotorunda tidigt, tidigt, innan de flesta andra vaknat. Rundan skulle vi gå med en proffsfotograf som skulle ge tips om foto, visa "perfekta" ställen m m. Fy vad besvikna vi blev när det inte kunde bli av. Men eftersom vi var inställda på en tidig fotorunda så ställde vi klockan tidigt och tog oss ut själva, mannen och jag. Vi visste ungefär vart rutten var planerad så vi åkte dit. Och vi ångrar oss inte! Vi hade en otrolig tur! Solen gick upp när vi var på bästa stället för att fota soluppgången och solen gick i moln lagom till att vi kom till ställen där vi inte var så "beroende" av att solen sken. Jag hade ett önskefoto att ta under morgonen - jag ville ha foto på en svan i soluppgången... Och jag fick minsann ett sånt scenario mitt framför ögonen! Oj, vad vi kände oss nöjda sen när vi var klara med vår egna lilla tripp!

Långa härliga stunder blev det med sonen Charlie också. Även om han jobbade hela fredagen så hann vi umgås och rå om varann i mååååånga timmar både på fredagen och lördagen - härligt!! Charlies flickvän var med oss så mycket hon hann. Hon har ett mycket uppbokat schema numera, eftersom hon har uppdrag som gjort att hon börjar bli lite känd, eller offentlig person, som hon själv föredrar att kalla det.

Under fredagen fick jag också, som jag skrev, ett par samtal från chefen på korttids. Samtal som inte var så roliga och hon fick jobba hårt för att lösa det som behövde lösas där. Nu var det inte Turbo som var orsak till strul utan det var att en av nyckelpersonerna i personalen som råkat ut för en olycka, hastigt och olustigt. :( I nuläget råder det brist på personer som kan jobba med Turbo, så det slår rätt hårt när något oförutsett inträffar. Pusslet har gått ihop hyfsat, tror jag. Vår assistent Nisse har ryckt in en dag också och det är tur det går att lösa så när det är kris. Men Valle har dragit ett mycket stort lass dessa dygn och fixat det kanonbra - mycket bra jobbat! Men hur som helst så har inte schemat gått ihop sig riktigt, så vi har fått avbryta korttidsvistelsen för Turbo ett dygn tidigare än planerat. Vi får se hur allt detta påverkat honom, men det viktigaste är att personalen som råkat ut för olyckan blir sitt rätta jag igen. Jag kan säga att han kämpat tappert och många tankar har jag tänkt på honom! Även om det kunde gått ännu värre så är det omskakande!

Tänk vad fort saker och ting händer.... Var rädda om varandra därute ♥ Ge varann en extra kram! ♥

Skickat via Blogsy