Skadat tänkesätt

Det här är heeelt otroligt!! Inlägget som jag skrev igår om "Uppdrag granskning" har lästs av helt otroligt många! Inlägget har länkats hejvilt och jag är sååå tacksam över att fler vill läsa och min önskan är förstås att förståelsen och kunskapen om NPF ska öka! Så tack alla som kikat in här och läst! Och tack ni som har länkat det! ♥ Det var svårt att skriva inlägget och dessutom var jag lite trött och okoncentrerad när jag skrev. Svårt var det att skriva eftersom jag måste lämna ut lite detaljer för att visa hur det fungerar i det verkliga livet. För man inte ut fakta så kan ju inte andra lära sig och förstå hur vardagen kan vara för oss.

Idag har jag och en annan medarbetare på jobbet varit iväg på en ISO-certifieringskurs. Egentligen rätt urtråkigt med lagar och paragrafer men ett nödvändigt ont.

Den stora behållningen var en av föreläsarna som hade en galen men härlig humor :) Jag är nog en aning skadad av det här livet vi levt i 16 år nu - livet med diagnoser. Jag sammankopplar mycket av sånt som kommer fram på föreläsningar som egentligen handlar om annat, med just diagnoser. Föreläsaren pratade om hur viktig tanken är, att man tänker rätt. Det gäller att välja! Man kan välja antingen en positiv bana eller ett negativt tänkesätt. "Välj att vara glad!" var hans stora uppmaning till oss.

Då tänker jag på vårt liv som ibland kanske inte är den där dansen på rosor som man så gärna vill uppleva. Nä, det kanske det inte är - MEN - det finns alltid något man kan glädjas åt. Det är iaf min åsikt och har varit det under några år nu. Jag kan lugnt säga att efter alla dessa år med Turbo som format mig och förändrat mig inombords, så är jag en mycket gladare person nu än för en massa år sen. Jag har lättare till skratt och lättare att uppskatta ALLT! Visst är det märkligt?!? Och lite synd att man ska lära sig uppskatta saker genom att gå en hård väg, kan jag tycka. Men så är det för min del iaf. Jag njöt inte för "småsaker" tidigare - t ex att sitta i lugn och ro med en kopp te i handen, men det gör jag nu för tiden.

Jag fortsätter på den linjen att jag är lite miljöskadad.... Föreläsaren tog också upp hur viktigt det är att möta individen på dennes plan innan man kan lotsa den vidare till det man själv har för avsikt att göra. Jamen det är ju så vi får göra med Turbo också!! Vi måste alltid tänka i hans banor, alltid befinna oss och bemöta honom på hans nivå för annars når vi honom inte alls! När vi väl har nått honom, kan vi försiktigt gå vidare.

Ja, tänk hur man tänker efter några år med NPF - det finns alltid med i mitt tänkesätt, vad jag än hör tydligen. Alltid finns funderingen på hur vi kan ha nytta av vissa saker och tillämpa det i vårt liv.

Turbo har nog annars haft en bra dag idag också, tror jag. Eftersom jag var tvungen att åka riktigt tidigt i morse, så fick mannen ta morgonrutinen med Turbo. Det hör inte till vanligheterna, så det är förstås lite annorlunda för dem båda. Även om mannen fixar det galant så gör han inte riktigt som Turbo är van att mamma gör. Precis innan jag åkte i morse så hörde jag lite protester från Turbo - mannen stod upp i stället för att sätta sig som jag brukar göra vid vissa tillfällen :) Det stressade Turbo en aning. Ja, det är lite som gör det!! Men allt gick ändå bra och Turbo har nog haft en bra dag i skolan efter det, vad jag förstår.

Nu får ni alla ha en trevlig fredagskväll! Kram, kram ♥