Den här veckan har varit lite väl stressig för mig och jag känner av att jag når gränsen igen snart. Men i morgon är det fredag så det passar nog med en ingenting-göra-dag på lördag kanske. Det är mycket hemma och det är mycket på jobbet. Vi jobbar nästa vecka också men sen är det stängt och vi får några veckors semester - iaf ifrån det jobbet.... Idag har jag flängt som en skottspole hit och dit och det känns inte som nåt vettigt alls, men det är klart att det blir ändå även om det inte känns så.
Turbo körde jag till korttids på morgonen som vanligt och idag gick det bra igen, inga missöden. T tog emot honom och både lämning och hämtning fungerade som det skulle. Efter att jag hämtat Turbo på korttids så var det till att åka hem och vara hemma knappt en timme. Sen kom assistent N och tog över assisterandet här. Jag åkte till jobbet och hämtade mannen. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle gå ut och äta med korttidskillarna T och Mt som jobbar med sonen. Och det skulle vi göra i den stad där de bor, ca fyra mil ifrån oss. Eftersom vi inte känner till den stan så väl så fick killarna välja matställe. Jag och mannen blev helt sålda på stället! Helt fantastiskt mysigt och vackert vid den stora sjön där.
Vi blev lite avis på att inte ha ett sånt ställe lite närmare oss så man kunde gå dit och ta sig en bit mat och en öl nån gång då och då.... Men, men, man kan inte få allt.... hmm, retligt är det....
God mat hade de iaf och vi blev mätta och nöjda.
Vi uppskattar dessa killar nåt oerhört och ville visa detta för dem. Jag tror det är lite brist på visad uppskattning i vårt samhälle. Men vart skulle vi varit om det inte funnits bra personal runt Turbo? Han är så otroligt känslig för att kemin stämmer och att kunskapen om hur han fungerar finns. Stundtals så är det ett mycket tufft jobb de har och hela tiden får de lägga sig själva åt sidan precis som vi föräldrar får göra.
Ett litet dilemma vi haft är ju vad man ger för något till två unga killar?? En blomma... tja kanske... men så här fick det bli - lite blandad konfekt med blomma och lite dryck!
Hinken innan cellofanet |
Med cellofan |
En eloge får vi också ge till chefen för korttids som fixat och grejat så dessa grabbar jobbar med Turbo idag! Det betyder mycket att chefen är förstående annars kan det ju bli helt fel iaf.
Jaha, det var den dagen det! Lite småsurt var det det sista innan läggdags här ikväll med Turbo. Vi vet inte vad det beror på, om det bara är trötthet eller nåt annat men nu sover han iaf. Det ska jag också göra strax. Godnatt, godnatt ♥
2 kommentarer:
Ta det nu lugnt i tid! För blir du liggandes med feber igen år du inget gjort alls, på mycket längre tid! Sådeså!
Vilken toppenfin present, det passade nog perfekt, gissar jag :) Och matstället... det skulle jag med vilja ha gångavstånd till! Vad mysigt det såg ut.
Tur du fick ordning på fotona. Jag har ju alltid minskat mina bilder, men det lär väl bli fullt ändå vad det lider... Du måste berätta hur man gör, för en blogg utan bilder blir ju trist. Så mycket foton som jag har så är det nog fullt närsomhelst, misstänker jag.
Hoppas den lilla oron har fursvunnit till idag och att ni får en fin dag och helg!
Kram Nina!
Vilken bra present , den uppskattades alldeles säkert, bara det att få någonting som visar uppskattning är en härlig känsla.Den känslan gav ni killarna och det är guld värt.
Hoppas du kan ta det lite lugnare så att du inte blir sjuk igen, hoppas och hoppas, förresten, du måste helt enkelt se till att vara rädd om dig.
Sköt om dig nu // Kram Annelie
Skicka en kommentar