Igår kväll var det dags igen. Då var hon återigen med i "Karlavagnen" i radion. Denna gången handlade det om bloggande. Mamma Z berättade om sin blogg som precis som min, handlar om sonens diagnoser och allt vad det för med sig. Hon berättade också vad bloggen betytt för henne och vad den lett till. Klicka här för att lyssna till henne!
Och minsann, blev man inte med på ett hörn. Det var alltså jag som åkte de där milen hon pratar om.... :) Men det var det värt för att få träffa denna kämpande, goa människa. Hon kämpar verkligen för att sprida kunskap om diagnoserna. Det behövs! Det förstår man inte minst om man följt hennes liv ett tag.....
Igår var det studiedag här och alltså ledigt från skolorna. Sonen var hemma och hade N som assistent medan jag jobbade. Det hade väl fungerat "sådär" för dem. Datorerna hade krånglat och de fick inte igång nåt spel som de tänkt. De löste det provisoriskt och så gott det gick, men det kom ut en del från sonen på eftermiddagen sen. Efter nåt utbrott så lugnade han sig igen.
Idag var det skola igen. Men idag har det nog varit nåt som inte stämt för sonen på skolan. Eftersom sonen är så otroligt instabil i eftermiddag så har jag inte vågat knysta om det eller frågat honom, då smäller det direkt. Men jag har mina misstankar. Antingen har det varit för hög ljudnivå där eller också beror det på att det varit en ny personal där under dagen. Men min gissning är nog ändå ljudnivån eftersom sonen inte berörts så väldigt mycket av den nya personen. Sonen har sin Mk som sin "egen" och det fungerar ju bra.
En sån här eftermiddag och kväll som vi har här idag undrar jag hur man ska komma till rätta med.... Det blir inte många rätt från sonens sida. Så fort han rör sig eller tar i något så viner det grejer i luften eller också sitter smockan i luften. Gäller att akta sig.... Det är inte så att han har utbrott hela tiden (även om det ligger nära till hands) utan det är småsurt och grinigt hela tiden. Och då ska det kastas och smällas omkring sig. En sån här dag kan jag meddela att jag räknar ner timmarna och minuterna tills det är läggdags. Finns liksom inget att göra åt situationen förutom att avleda, vara pedagogisk och försöka vara positiv i sitt eget tänk och prat.
Men hörrni... i morgon är en annan dag och den längtar jag efter nu.
Kram på er ♥
1 kommentar:
Fin-vännen då!! Ja, tänka sig at jag inte kan låta bli det offentliga ljuset..*skratt* men jag gör det enbart för den goda sakens skull..och nu när radion RINGDE upp mig och VILLE ha mig med så kände jag att de var väl en mening med det med.. Klart att du och Lena skulle få vara med på ett hörn.. Ni har ju båda betytt SÅ mycket för mig..såklart jag kan "skryta" över er då i media!!
Jadu.. Ross Greene.. det var VI som fick introducera honom för bup och inte tvärtom för några år sedan..men nu hoppas jag att fler känner till den mannen med så kloka tankar!!
Sam snörvlar än..efter över en vecka sedan ni var här..så det var väl riktigt elaka baciller han skickade med er hem.. (Jag fick bara en lätt släng av den..men å andra sidan så äter jag ju kyäni..ha ha.. )
Stora kramen
Skicka en kommentar