Dystert

Idag är min rullgardin inte riktigt uppe, eller jag kan ju säga att den gått ner lite under dagen. Jag hoppas sonens goda humör håller i sig så vi kommer igenom dagen på ett bra sätt ändå... Lite dålig kombination om jag inte är på humör och sonen är labil. Skulle vilja ställa mig och skrika rakt ut, men ska lägga band på mig. Dels hjälper det nog inte och dels så skulle det inte se bra ut. Ska försöka vara ledig i morgon och fortsätta röja här hemma och ta mig en långpromenad så hoppas jag att jag är lite rensad på negativiteten sen. Ibland får man väl känna sig lite "icke-på-topp" av olika orsaker kanske - så nämner vi inte mer om det.....

När jag skrev gårdagens inlägg hade ju inte hela dagen gått än, det var ju några timmar kvar - och tro´t eller ej, men oflytet fortsatte. (OBS! Detta har inget att göra med min dåliga stämning idag.) Jag var i stort sett färdig och skulle åka iväg på kvällen. Jag skulle bara meddela sonen en sak som han behövde veta innan han somnade. Det var tänkt att N skulle komma och assistera som idag på em och kvällen, men N har fått förhinder och han ska komma på fredag i stället. Sonen "hör" eller tar bara in det negativa tydligen och får ett snabbt och kort utbrott. Tyvärr stod jag precis ivägen för det explosiva.... Han fick tag i ett glas som stod framför honom och kastade det med väldig kraft. Kan väl säga att jag fick plåstra om mig en del innan jag kunde åka iväg sen rejält försenad.....

Men tänk vad härdad man blir efter några år i Diagnoslandet. Tanken på att bli arg existerar inte hos oss i ett sånt här läge. Man tar reda på spillrorna och sen är det inte mer med det. Att bli arg eller att älta och dra upp det inträffade med sonen är inget alternativ. Han är inte mottaglig för sånt utan det skulle bara resultera i ytterligare utbrott om man gjorde så. Däremot om det hettar till idag så tror jag att jag kan använda incidenten igår till att få honom att lugna sig. Jag kan nog bara påminna honom vad som hände med mig igår så lugnar han sig, om han inte kommit för långt i sitt utbrott förstås.

Ja, så här kan livet i Diagnoslandet se ut ibland. Samtidigt ska jag inte klaga - just nu verkar det som att många i det här annorlunda landet mår ganska dåligt. Och det gäller både föräldrar och barn. De flesta som mår dåligt gör det pga att skolan inte tagit sitt ansvar och anpassat efter diagnosernas behov. En del kommuner lägger t o m ner sina resursskolor! Vi är naturligtvis väldigt glada över att det blev en resursskola här i kommunen fr o m detta läsår, även om det satt långt inne. Nu finns den och man önskar att andra kommuner kunde se att det faktiskt är ett bra alternativ för dessa barn.

Nä hörrni, nu väntar jag in mannen om en stund. Kanske kan jag t o m få mig en promenad ikväll här, men det får nog bli i regnet isf verkar det som. Ha en go´ kväll allesammans ♥