En helg med Ross Greene

Jag hoppades på en lugn helg - och det blev det också. Sonen har varit lugn och på ett mycket bra humör och väldigt lätt att ha att göra med, riktigt mysigt. Tur var väl det. Jag hade hoppats på att bli frisk, men natten till lördagen tog min sjuka en helt annan vändning. Jag hade jobbat hemifrån i veckan men i fredags behövde jag masa mig till jobbet vilket jag gjorde. Det gick riktigt bra på dan och jag kände att det hade vänt till det bättre. Som kvällsvickning hade jag beställt räkor i het vitlöksolja och mycket chili ☺, allt för att försöka driva ut bakterierna ur kroppen. Men det blev nåt helt annat av det hela. På kvällen steg febern och jag var riktigt dålig på natten. Så det blev soffläge på lördagen och det blev inte bättre på söndagen. Då vaknade jag med ont i ena lungan och fortfarande med feber.... Det var ett par år sen jag låg i feber så jag ska väl inte klaga, det går ju över. Men mannen saknar sin pigga fru.... :)

Sonen hade pratat om att han ville testa badtunnan i helgen. Jag och mannen har varit beredda på att bara använda den när sonen är på korttids eftersom vi inte trodde konceptet skulle vara nåt för honom. Men eftersom han ville prova så skulle han naturligtvis få det. Så mannen och sonen badade i tunnan igår kväll och det verkar som han gillar det!

Eftersom jag var febrig så stod jag över, men det går väl flera tåg!

Jag blev ändå så pass klar i huvudet på dan igår att jag kunde ligga och läsa lite iaf. Så nu har jag kommit en bra bit till i boken "Explosiva barn". Nog fanns det allt en del matnyttigt där! Så nu blir det till att jobba på tipsen från boken.
Men för att jobba med tipsen så ger författaren rådet att man först skalar ner på sånt som triggar igång utbrotten. Annars blir det svårt för barnet att kunna stanna upp och tänka efter ifall det är för mycket utbrott hela tiden. Den biten tycker jag att vi klarat av ganska bra för 1-2 år sen. Men vilken tid det tar när man är ny i Diagnoslandet att komma fram till vad just mitt barn klarar och inte klarar, att lära sig vad just mitt barn mår bäst av. Det tar tid att göra rätta anpassningar både hemma och i skolan. I början behandlade man honom som ett "vanligt" barn och självklart blev det en massa utbrott.

 
Metoden går alltså ut på att försöka få barnet att stanna upp och tänka ut en möjlig lösning innan det går för långt så han är helt blockerad. Mitt i ett utbrott finns inte tankeförmågan kvar längre och då är det för sent. Problemet med sonen är att han går väldigt snabbt från 0-100 så det här blir inte lätt. Men man måste ju försöka.
Jag kommer att börja träna honom i lugna situationer, ta fram ett exempel som skulle kunna sluta i utbrott. Men tillsammans ska vi försöka reda ut situationen och jag ska försöka få honom att använda sitt förnuft och tänka ut en möjlig lösning på exemplet. Genom att träna så här menar Ross Greene att barnet till slut ska komma så långt att han även i verkliga livet kan stanna upp och tänka ut en problemlösning. MEN det kan ta lång tid och det är jag beredd på. På ett sätt så känns tiden mogen att börja jobba så här, det känns som sonen skulle kunna ta emot detta om man lägger fram det på rätt sätt....

Ja, när man inte får nån proffshjälp från t ex hab så får man väl försöka så gott det går själv då. Nu är ju visserligen Ross Greene proffs, men finns ju inte bredvid oss som en coach i verkliga livet. Det hade suttit fint det!
Än har jag inte läst igenom boken helt, har en del kvar. Men nu har jag kommit så långt att jag inte ska lägga undan den innan jag är färdig. Det kan ju komma fram nåt nytt i den som gör att jag måste ändra nåt förhållningssätt. Men som jag tolkat det jag läst hittills så är det som ovan jag ska börja jobba med sonen.

Ha det gott mina fina läsare ♥