Lite vemod igen... och lite skräp!

Fick mig en tankeställare när jag pratat med den ena korttidspersonalen i fredags.... Tänk vad livet är känsligt för oss som på något sätt lever med NPF. Vi har det väldigt bra ordnat runt sonen just nu och har haft det ett tag. All personal som jobbar med sonen är super! Det började ju med att han fick en så bra assistent i skolan för ca 3 år sen och skolsituationen blev sååå mycket bättre. Sen kom de två personalkillarna (E och T) in på korttids och förändrade även den vistelsen till något mycket positivt för sonens del. En underbar tillvaro får jag nog säga att vi haft under den här tiden som denna personal funnits för sonen. Sonen mår så mycket bättre och antalet utbrott har minimerats.

Men när jag pratat med personalkillen på korttids och fick höra om hans planer framöver så blev man lite omruskad. Så skört det är med allting egentligen. Så snabbt det skulle kunna förändras till det sämre. Det behövs bara att en av sonens "egen" personal slutar, så är vi tillbaka lite på ruta ett igen med all oro och allt vad det för med sig för honom. Nu verkar den här personalen vilja göra ett undantag och fortsätta jobba med sonen även om han i övrigt ev. kommer att jobba med annat. Skönt så långt! Men i o m att dessa tankar kom upp så känner jag ännu mer att man inte ska ta nånting för givet. Vi är oerhört glada och tacksamma så länge det får flyta på som det gjort nu ett tag och man vill ju sonens bästa och för honom är rätt personal mycket betydelsefullt, för att inte säga att det betyder allt för honom.

Nu har sonen i den nya resursskolan även där fått en personal som han numera verkar känna sig trygg med. Sen har vi också 20-årige N som kommer hem en gång i veckan, så sonen får känna att han har en "kompis" på fritiden också. Så... just nu kan det inte bli mycket bättre på personalsidan för honom, bara att vara glad och tacksam! ♥

Det blev lite vemodiga tankar idag också till viss del...

Helgen har gått och vi har hämtat hem sonen från korttids nu. Han är pigg och glad som vanligt vid hämtning där nuförtiden.

Mannen har slappat hela helgen eftersom han varit förkyld och känt sig lite lätt febrig. Jag har kört mitt race och faktiskt fått en del gjort. Annars är det lätt att man hakar på det slappa om en av oss ligger på sofflocket. Men jag hade bestämt mig för att beta av lite på att-göra-listan. Sånt som måste göras när sonen inte är hemma. Jag har bl a gått igenom en massa gamla leksaker och "skräp" som samlat sig på hög.

Smått, smått, smått... och helt ointressant!

Gammal halvtrasig bilbana

Såna där småsaker som jag bara hivat undan och tänkt att det där tar jag en annan gång.... Till slut kan man inte öppna vissa skåp utan att det rasar ut.... Såna skåp eller rum finns nog i varenda hem, tror jag, det är bara det att de inte syns. Rätta mig om jag har fel! ☺

Så otroligt skönt när det är gjort, men så fruktansvärt trist jobb när man håller på med det. Det blev en hel del skräp så det får nog bli en vända till soptippen i veckan.

Nu får man ta nya tag inför den här veckan. Men oj, vad sugen jag blev på att slänga fler saker :) det var ju riktigt kul! Få se om jag får tid över i veckan nån stund så ska jag väl kunna få ihop en till säck med skräp kanske ☺

Avslutar dagens inlägg med att visa en bild som jag tog på väg hem från vänner i em. Ensam var jag i bilen, men som tur var hade jag väskan med kameran bredvid mig i framsätet. Jag såg en älg stå i vägkanten och hann lagom få upp kameran när den älgar över vägen. Så han, eller hon, fastnade faktiskt!

Älgkramar till er alla ♥