torsdag 6 oktober 2011

Tuffa mornar

Hmm.... hur öppen får man lov att vara på en blogg.... Det är en svår fråga, tänkte nämligen vara lite öppen här idag.... Men eftersom jag bloggar anonymt så.... Jag vill ju med bloggen visa hur det verkligen är att leva med diagnoserna autism och ADHD, även bakom våra stängda dörrar i hemmet....

Just nu känner jag att vi har ett problem varje morgon, jag och sonen, och på nåt sätt behöver jag ta itu med det med hjälp av papper, penna, bilder m m. Han har mycket svårt för att styra sin kropp på morgonen. Han är helt omedicinerad då och har otroligt svårt för att vara stilla. Armar och ben flaxar och far och det finns ingen som helst kontroll i kroppen. Vad som händer då är att jag råkar illa ut många gånger varje morgon. Det haglar en massa slag runt mig hela tiden.... eller.... nej, inte hela tiden om jag ska vara ärlig. Det är de sista 15 minuterna innan taxin kommer för det är då han börjar röra sig. Fram tills dess sitter han framför TV:n och äter frukost så då är det lugnt.




Imorse sa jag till honom att det blir jobbigt för mig när han ska slåss varje morgon. Då fick jag en go och innerlig och härlig kram av honom. Gissa om den värmde mitt mammahjärta!! Kärleken från honom finns ju där - han vill inte göra illa mig innerst inne. Men han har så svårt med att ha kontroll över sin kropp och han har så svårt att visa känslor på ett sätt som vi andra är vana vid. Han rår inte för att han gör som han gör. Jag får andas djupt varje morgon, behålla lugnet och se glad ut - nåt annat är inte tänkbart.

En lösning skulle vara att väcka upp honom tidigare och det första man gör är att ge medicin. Men att ställa ett krav (som det faktiskt blir) det första jag gör när han slår upp sina ögon är som bäddat för bråk och utbrott så det drar jag mig för att göra. Annars vore det naturligtvis bäst om medicinen hunnit gå ut i kroppen innan han börjar röra sig den där sista jobbiga kvarten vi har innan taxin kommer.




Nej, jag ska nog försöka rita, teckna, använda bilder m m och försöka komma på nån strategi så han kan undvika att slå så mycket på morgonen. Bara att fundera ut nåt bra.... hm..... Men det är ändå bättre att ha det som vi har det nu än att det bara är en massa utbrott för det är ännu värre. Detta gäller ju inte utbrott utan bara vanlig ostyrighet. Han är ju långt inne i puberteten och då brukar man bli lite yvig, eller hur!?
Den här situationen på mornarna är ny för den här terminen och man har ändå lärt sig genom åren att allt har sin period, sen kommer nåt annat. Så även detta är säkert en period som så småningom försvinner.
Kan tillägga att detta är ingen liten kille - han är en bit över 182 cm lång!
 



Mitt i alltihop så får man sig lite glada skratt iaf! I morse fick jag ett uppdrag av honom. Jag skulle räkna alla ettor jag såg idag :) När han kom hem från skolan skulle jag tala om hur många det blev ☺ Ja, ni kan ju prova själva, det blir fler än man anar, hahaha!! Dessutom satt jag och bokförde fakturor i jobbet - då gav jag upp! Men jag kunde ändå berätta hur många jag sett på drygt en timme och det svaret var han nöjd med.

Idéerna är många hos min son, vissa är roligare än andra :) Nu dags för kvällsbestyr. Ha det gott alla! ♥

4 kommentarer:

Mamma Z sa...

Kan han vara för sig själv på morgonen, där du inte behöver befinna dig..Då skolan fortfarande funkade för Sam så fick han sitta invid spelet fram tills det var dags att åka (och vi har iof lika än..spelfritt då "skoltiden" börjar)Då var han fullkomligt nöjd med det och vi serverade faktiskt frukosten inne vid datorn (jo i diagnoslandet FÅR man göra annorlunda bara det funkar så) det var sällan det small av då..först när det var läge att gå till skolan så brast det ju istället..

När vaknar han på morgonen? tycker han om att ligga och dra sig.. ?för om ni väcker han en stund tidigare så kanske medicinen hinner sätta in lite tidigare??
Borde finnas en depå tablett att kunna ge på kvällen som blir verksam först på morgonen..

Ja de där kramarna är härliga att få. Visst älskar de oss mammor..lite svårt at visa det bara..

Bamsekramen!!

Bellan sa...

Bemöter din fina kommentar direkt Mamma Z:
Jodå, sonen äter frukost vid datorn eller TV:n, men det är just det där sista när han ska klä sig m m som fokus försvinner från spel eller TV och då börjar han "ranta runt". Det är då det smäller....

Att väcka honom tidigare är en bra idé... men är han inte på humör när han slår upp ögonen och jag ställer kravet att ta medicinen så riskerar man att han kastar iväg medicinen i stället.... annars är det en bra idé.

Ska kolla om det finns nån tablett som ligger och "drar" i magen över natten :)
Kramar tillbaka!
//Bellan

Anonym sa...

Vi gav sonen medicinen i sängen förut när det var som värst, han somnade om direkt och sen väckte vi honom igen efter ca 20 min och då hade medicinen börjat verka och vi kunde äta frukost i lugn och ro...

Anonym sa...

Går det inte att ha som vana att det står ett glas vatten och medicinen vid sängen varje morgon om ni pratar om det kvällen innan, så han får in som rutin att det är det första han gör innan han kliver upp? För även om humöret inte är så bra kanske det går om ni ritpratar om att hans armar far omkring utan att det är meningen och kanske att du förklarar att det är vanligt för alla i tonåren att få lite sämre koll på armar och ben en period?
Sen vet inte jag, men går det inte att få till nån slags sjukgymnastik för att få bättre kroppsuppfattning? Via hab kanske? Det har jag frågat efter, men inte fått svar än iofs.
Sen kan man ju faktiskt ta vissa av dessa mediciner på kvällen som te x strattera, nu minns jag ju inte vilken sort din son äter, men det kan ju vara ett alternativ annars.
Och de där goa kramarna....de värmer så otroligt gott när de kommer sådär spontant :)
Stora kramar till dig Bellan