måndag 17 oktober 2011

Tålamod, tålamod

Börjar dagens inlägg med att tacka för fina komplimanger ang bilder i tidigare inlägg! Det gläder mig att ni gillar dem och jag blir glad bara jag får komma ut med kameran tio minuter runt husknuten. Det rensar hjärnan i snabbfart :)

Mannen fick också en komplimang! Ja, visst är han fantastisk! ♥ Min man som gjorde resan till Stockholm för att sonen skulle få träffa sin storebror. Det är ingen lätt resa, det kostar på och jag kan väl avslöja att han är en aning trött nu efteråt. Jag är förstås glad att han orkar göra såna här resor med sonen emellanåt. Vi tycker att han behöver ut och få uppleva lite olika saker, men det får ju vara sånt som han gillar, tycker är roligt och som vi vet att han rimligtvis kan klara av med rätt planering och struktur.




Dagen idag då, hur har den varit? Ja, den blev väl inte riktigt efter mina planer, men å andra sidan hade jag på känn att det skulle bli så här idag. Sonen blev alltså hemma från skolan. Förkyld är han, men har ingen feber. Tålamod, tålamod och åter tålamod är det som krävs av mig en sån dag. Det är nästan bättre att han har feber om han ändå ska vara hemma, för då är situationen mer lätthanterlig. Som det är nu är han för pigg för att vara hemma, men för dålig för att gå till skolan så det blir lite gnälligt och tokigt och jobbigt emellanåt.


En "instängd" soluppgång :/


Jag har försökt att jobba lite hemifrån, det har väl gått sådär kan jag säga. Fick passa på när han faktiskt somnade en stund mitt på dan. När han varit vaken har jag iaf fått skickat nåt sms till nån som behövde lite extra uppmuntran idag. Jag har också hunnit svara på nåt mail som legat några dagar för länge, men det är sånt som inte riktigt hinns med i vardagen.

Nu är mannen på ingång, då ska jag åka och köpa pizza till grabben. Det är det enda han kan tänka sig att äta idag så det får väl bli så ;)
Kram på er därute ♥

1 kommentar:

Anonym sa...

Först måste jag tacka för ditt gulliga sms, det värmer så att du (med fler) finns här ute...tusen tack :)
Sen måste jag såklart tala om att jag tyckte att soluppgången var fantastiskt vacker, vilket foto!
Och jag kan ju bara hålla med, det där med att vara sjuk men inte feber är nog värsta sitsen eftersom de är för pigga för att sitta hemma men för sjuka för att åka till skolan. Tålamodsprövande till max brukar det kunna bli..som sagt, bara att bita ihop så gott det går. Skönt att han ändå kunde somna en stund.
Hoppas att han piggar på sig snabbt så allt blir som vanligt igen, som vanligt är ju för det mesta det bästa ;)
KRAMAR igen