Vardagen tillbaka

I eftermiddag och i kväll har vi kastats in i en lite gråare vardag igen.... men, men... vi har haft det lugnt ett bra tag nu med harmoni i lägret så vi har fått ladda våra batterier lite. Dags att tömma dem nu då. Batterier är väl till för att användas, eller....

Börjar rapportera om gårdagskvällen som flöt på alldeles utmärkt när jag var borta. Mannen och Turbo skötte sig bra :) Turbo låg i sängen när jag kom hem och somnade strax efter, tror jag. I natt har Turbo sovit den tid han behöver så i morse var han pigg igen och störtade upp och började skoja med mig. Hans humor är med hela tiden och det får man vara glad för!

Iväg med taxin kom han och jag är glad över att det fungerar som det ska just nu, med taxi och skola och allt. Sen lär det visa sig hur det blir i morgon.....
Jag jobbade heldag idag, så Turbo var kvar på korttids/fritids en stund efter skolan. När jag hämtade honom blev det en aning oroligt och personalen Otto fick tyvärr känna på baksidan av sitt jobb en del..... Det var resterna av ett utbrott som påbörjats tidigare på eftermiddagen pga ett missförstånd mellan Otto och Turbo. Sen var det lugnt ett tag, men incidenten rann upp igen när Turbo såg mig därute. Det är ett vanligt scenario att det kommer tillbaka när han träffar mig eller mannen. Då fanns det en del som skulle ut hos Turbo igen, tyvärr.

Jag körde en rejäl runda med Turbo i bilen för att få utbrottet att rinna av honom. Han var ordentligt arg. Bilen är nog hel, men det är ett litet under..... Sen var han hyfsat lugn ett tag här hemma, men närmare kvällen så strulade något med datorn och då small det rejält igen. Så läggningen inramades av utbrott. Jag hade tänkt jag skulle ritprata om incidenten med Otto i kväll för att få ur det ur Turbos skalle lite mer, men det var inte att tänka på när utbrottet kom igen vid läggdags.

Det kändes inte bra att lägga honom i det skicket även om han var på hyfsat humör innan jag lämnade honom i sängen. Men man undrar ändå om han innerst inne hade velat prata om vad som hade hänt..... eller behövde han bara gå vidare utan att prata..... kanske skämdes han över hur han hade agerat mot Otto..... ?? Ja, hur ska man veta vad som är bäst? Men av erfarenhet vet jag att om vi drar upp något som hänt tidigare på dagen när det inte är läge att prata om det, så triggar man bara igång ytterligare utbrott. Så jag hoppade faktiskt över det i kväll. Få se om jag får tillfälle i morgon kväll i stället.

Otto har jag pratat med i kväll så jag fått hans version av det hela. Tur att han har en lugn personlighet vid såna här tillfällen, det tjänar alla parter på! Samtidigt tänker man på den stackars personalen som blir utsatt för Turbos baksida och det var dessutom första gången för Otto. Och nån gång ska det hända, det är oundvikligt - tyvärr. Turbo är "detaljernas man" och är otroligt svår att tolka när det gäller just detaljer. Och det är de små detaljerna som gör så stor skillnad när det gäller honom. En liten detalj kan betyda skillnad på glädje och utbrott.

Nu lämnar jag detta och kommer in på att vi ikväll förstår extra mycket vad en omedicinerad adhd kan ställa till med. Jag hänvisar till detta inlägg som jag skrev för ett bra tag sen om en släkting med odiagnosticerad adhd. Han vägrar att gå med på en utredning och ännu mer vägrar han medicinering. Med tankens hjälp hade han tänkt reda upp sitt liv..... vilket jag är väldigt skeptisk till när det gäller honom. Jag är övertygad om att hans liv inte kommer att bli bättre förrän han går på en utredning och tar emot både medicinsk hjälp och annan hjälp som han behöver. Men hur får man en sån person att förstå sitt bästa?? Efter ett telefonsamtal i kväll från en för oss vilt främmande människa, så förstår vi att han sitter ännu mer i klistret just nu..... Gaaah!!

Kudden skriker efter mig och det är nog bäst att sova för att ladda för en morgon som jag inte vet vilket humör min kära son kommer att vakna upp till. Kramen till er alla ♥