Vardag och respons

Helgen som gick blev en lugn helg. Turbo var harmonisk och tillfreds med tillvaron. Man njuter varje sekund när han är på ett sånt humör. Vi vet ju hur motsatsen ser ut.... Lördagmorgonen var väl lite kritisk, men helgmornar brukar vara jobbiga. Det är bara att vänta ut att lugnet ska lägga sig över Turbo när medicinen börjar verka. Det tar en stund och då gäller det att jag och mannen har fullt fokus på Turbos behov varje sekund. Men det är lätt att slappna av när det är helg och det får man inte göra - det straffar sig.

Söndagmorgonen gick bättre och flöt på perfekt. Mannen gick in till 110% för att lotsa Turbo genom morgonen när jag gjorde mig i ordning för att åka iväg ett par timmar på egen hand och umgås med lite goa vänner.
Även om helgen varit lugn ur vår synvinkel sett, så är en helg jobbig för oss och det tar på krafterna. Vi får inte släppa Turbos behov för en sekund, då går det lätt överstyr och lugnet är som bortblåst.

I morse började vardagen igen och morgonen fungerade rätt bra. Turbo rullade iväg i taxin till skolan och jag tror de hade haft en mycket bra dag på skolan. Turbo verkar trivas med de två nya eleverna som är där ungefär på halvtid. De har inga lektioner ihop men de träffas lite emellanåt ändå och det har gått väldigt bra.

På eftermiddagen och tidiga kvällen har assistent Nisse hoppat in här på ett extra pass idag. Turbo längtade efter honom så det passade bra. Vi visste inte förrän vid lunchtid att Nisse skulle komma loss, men det var helt ok för Turbo. Han var förvarnad om att det kanske skulle bli att Nisse kom idag. Jag åkte tillbaka till jobbet och jobbade ikapp lite och det känns så gott. Jag passade också på att ta en halvmils promenad innan jag åkte tillbaka hem igen. Måste ju känna på vårvärmen som kommit idag - äntligen!

Jag har fått lite glädjande respons på min blogg de senaste dagarna!! Jag fick t ex ett mail från en person som jobbar på BUP någonstans i vårt avlånga land. En person som försöker inhämta kunskap att förmedla till dem som hon träffar via sitt jobb. Och den bästa kunskapen anser h*n komma från bloggar som handlar om NPF - så sträck på er alla ni som bloggar om era liv med NPF för vi gör kanske en aning nytta med vårt skriveri! En av anledningarna till att jag började blogga var att jag ville förmedla till andra hur det är att leva med NPF och kanske kunna hjälpa andra att slippa treva sig fram i början av livet i diagnoslandet. Kanske kan man få andra att hitta rätt lite tidigare på resan än vad vi gjort även om vi inte haft det lika illa som många andra.

Jag fick också respons från en mamma som använt sig av ritprat eller seriesamtal för första gången till sin son, tack vare min blogg! Härligt att det funkar och det är ett otroligt bra hjälpmedel, trots att det är ganska enkelt. På tal om det så försökte jag ritprata lite med Turbo ikväll. Jag behövde pejla läget hur han känner inför att träffa korttidspersonalen Otto efter deras incident förra veckan. Som tur var hade jag pratat med Otto och fått reda på hur han uppfattat situationen. Med hjälp av ritprat fick jag fram hur Turbo uppfattat det. Men han blir arg och sur så fort man drar upp det. Återstår att försöka ritprata och förklara för honom hur det egentligen var.... det är lätt att misstolka verkligheten när man har autism.... Det blir inte lätt, men vi ska grunna vidare på det och försöka lösa upp knuten som blivit.....

Sov gott ♥