onsdag 17 april 2013

Lite dallrigt men ändå cykling

Igår kväll kom Turbo i säng lite för sent - han skulle ju bara.... innan han kunde lägga sig. I morse påminde jag honom att man bliiiir trött om man inte lägger sig i tid! Ja, ja, han kom iväg till skolan utan att det gick fel iaf även om jag gick lite på tå för honom.

Efter skolan så kändes han aningen dallrig igen. Vet inte om det berodde på att de fått oförberett besök på skolan eller om det är något annat. Dallret märktes när vi var in på affären efter skola och fritidstid som vi brukar. Det var inte helt hundra lugnt inom honom. Men jag gjorde besöket i affären så kort som möjligt. Vi kom ut ur affären utan incidenter iaf. Dallret kan ju också bero på att han kom i säng lite för sent igår.


Lite kattmys ♥

Turbo ville cykla, sa han, när jag hämtade honom efter fritids, men när vi väl kom hem ångrade han sig. Han satte sig en timme och programmerade på datorn och landade lite. Sen ville han ut och cykla och jag hängde förstås gärna på. Vi tog en lite längre runda idag än igår och det var Turbo som visade vägen. Sen var han trött igen när vi kom hem, men det är ju bara bra att han tar ut sig lite. Härligt att cykelrundan blev av!




Jag har försökt att ritprata med Turbo om incidenten med korttidspersonalen Otto. De skildes ju åt när Turbo var mitt i ett utbrott sist och utbrottet riktades mot Otto. Jag vet bådas syn på det hela och nu behöver jag vända Turbos förståelse av det hela. Men ack så svårt! Så fort jag tar upp det så blir han arg. Kanske är det bäst att bara låta det bero.... ? Samtidigt skulle jag ju vilja att han förstod hur det egentligen var så han får rätt förståelse för det hela, då skulle han kunna möta Otto med ett leende igen och allt skulle vara som vanligt.... Jag får se hur jag gör om jag vågar ta upp det igen. De kommer att träffas nästa vecka under en korttidsvistelse.

2 kommentarer:

Tina sa...

Det är inte lätt att veta vad som är rätt och inte innan. Du gör inte bildberättelser innan för att kunna förmedla saker ? Utan ni sitter tillsammans när du ritar ? Jag har ritat som en berättelse när nåt är jobbigt , vad som är jobbigt, hur vi andra reagerar när det händer och så slutar det positivt med hur vi skulle reagera om det görs på ett bättre sätt. Klassisk bildberättelse alltså. Men den kan tösen sen bära med sig och ta in själv efter när vi gått igenom. Kanske inte rätt för din turbo ? Ja ja, bara en tanke <3 kramar

Nina sa...

Det slår mig när jag läser hur lika våra barn är och samtidigt så olika. Turbo klarar saker som Sandra inte skulle fixa, affären t.ex. och utflykter..

Samtidigt är han otroligt känslig om det går fel och det sitter i längre än det verkar göra hos Sandra. Så samtidigt som han har lättare, så har han svårare. Märkligt och intressant på samma gång.

Det visar ju hur unika alla människor är och hur viktigt det är med individanpassning när det gäller npf!

Hoppas ni kommer tillrätta med det som oroar och att det går bra med Otto framöver. Ni gör ett fantastiskt jobb!

Snart får du en kram oxå! :)
På riktigt.. Nu får du en cyberkram så länge!
Kram!
Nina