fredag 19 april 2013

Svåra saker

Det var en trött "liten" kille som jag väckte i morse. Men Turbo är superduktig som reser sig upp och med min lotsning ändå kommer iväg till skolan. Jag har peppat honom de sista dagarna här med att "snart är det helg", och nu är vi ju där så i morgon får han sova ut om han behöver och vill. Jag hoppas de haft en bra dag i skolan idag, men de hade bara ett par lektioner inplanerade på schemat så det var iaf inte alltför mastigt för honom.




Igår fick jag inte ner alla mina tankar i inlägget jag skrev då, pga tröttheten som kom över mig, men idag tänkte jag försöka få med det. Först tar jag itu med Tinas frågor som gällde att ritprata med Turbo om det som hänt mellan honom och korttidspersonalen Otto.
Jag gör en liten kombination mellan att ha ett färdigt seriesamtal och att ritprata (rita medan vi pratar) beroende på vad som passar just för tillfället. Tyvärr är det väldigt svårt att reda ut något som hänt, oftast går vi bara vidare och kanske någon annan gång tar vi upp det på ett sätt som gör att han inte kopplar det personligt. Problemet är att han blir arg när man drar upp det, sen stänger han av och vill absolut inte prata om det.

Jag går inte in här i detalj på vad som hänt just i detta fallet, men vi har en liknande parallell som hände på skolan för kanske ett år sen. Turbo skojade med en av personalen och ställde sig i vägen för henne. Mitt i allt skojande så råkade personalen trampa Turbo på tårna - det är ju sånt som lätt händer. Men detta tar han helt personligt och därmed blir han väldigt arg på henne och då är han inte nådig..... Man kan alltså dra en parallell till situationen vi har just nu men med ett annat scenario.
Här skiner hans autism igenom och dominerar hans tänkesätt. Han har mycket svårt för att ta in att den andra personen har egna känslor och kan uppfatta det på ett helt annat sätt än vad han själv gör.




Jag har kommit så långt i mitt ritprat att jag fått Turbo att förklara hur han ser på det - sen stängde han av för dagen och ilskan kom fram igen! Nu har jag att välja på att antingen ta upp det igen och då ha ett färdigt seriesamtal, tänkte jag, där jag förklarar hur Otto har uppfattat situationen. Eller också ska vi låta det bero och hoppas det runnit av tills de träffas nästa vecka igen..... Svårt att veta vilket som blir bäst. Man vill ju inte reta upp honom flera gånger än nödvändigt genom att flera gånger påminna honom om det....

Det du Tina nämner om klassisk bildberättelse att t o m kunna bära med sig, det har vi använt på honom i andra situationer. T ex om han har något manér för sig som inte är så lämpligt, så har han haft de bilderna som påmint honom om ett bättre sätt i stället. Det har fungerat väldigt bra!




Tänkte också på det du Nina kommenterar i ämnet. Jag har också många gånger tänkt hur lika våra barn fungerar på många plan och samtidigt olika förstås. Tänker speciellt på det du skrev om att när något går snett för Turbo och han får utbrott - att det sitter i längre hos honom. Ja, till viss del sitter det i länge. I en sån här situation som jag nämnt här då det är riktat mot en person så kan det sitta i längre. Annars brukar det oftast rinna av så när utbrottet är över så nämner vi det inte utan vi går bara vidare. Då är han oftast glad ganska direkt igen (om han inte är inne i en dålig period, förstås).
När det däremot blir en person inblandad på det här sättet så har han som sagt svårt att förstå den andra personens syn på det hela. Men det är bara att gå vidare och jobba på som vanligt så försvinner det så småningom. Det gäller bara att personalen inte blir rädd utan går vidare och är glad, positiv och trevlig mot Turbo som om inget har hänt. Alla klarar inte den biten, och ja, hårddrar man det så kan man inte jobba med Turbo om man inte kan lämna sånt bakom sig och gå vidare. Ska väl förtydliga att det senare här gäller inte Otto för han fixar detta galant, det är jag övertygad om!




Och nej, Turbo är inte lätt att jobba med, det är en stor utmaning. Men tar man det på rätt sätt och känner att man lyckas så är det väldigt stimulerande och roligt när man ser att man tar honom åt rätt håll. Att komma på metoder som gör att Turbo utvecklas och går framåt är otroligt upplyftande och glädjande. Och vi är så tacksamma över att det finns personal som jobbar med honom som inte har gett upp utan som jobbar vidare på ett mycket bra sätt!

Om någon har något bra tips om hur jag ska gå vidare med mitt ritprat eller seriesamtal, så tas det tacksamt emot!!!
Nä hörrni, jag hade en lång tanke till men jag tycker det räcker så här för idag, eller hur?!
Kram på er och ha ett härligt fredagsmys ute i stugorna eller lägenheterna eller vad det än är. ♥


2 kommentarer:

Nina sa...

Jamen precis så! Det är svårt här med, men otroligt roligt och givande på samma gång. Känslan när man hittar rätt går inte att beskriva! :)

Jag är så glad att ni har så fina killar (och en tjej är det väl?) runt Turbo som funkar så bra.

Det är lite så här med, att om nån tar allt personligt så funkar det inte. Ibland är det bästa för Sandra att man bara säger förlåt och sen släpper. Oavsett om man har gjort så som hon har uppfattat det eller inte.

Hon tar också saker personligt och tror att det som händer är riktat mot henne, även olyckor. Och hon vill gärna ha en syndabock, och väldigt ofta tror hon att saker som händer är hennes fel.

Några tips har jag tyvärr inte. Jag tror ni ligger före oss med ritpratandet. Här låter vi ibland Sandra själv rita för att få ut vad hon vill säga, men det är nog inte rätt väg för er i just den där situationen, gissar jag. Hoppas ni tar er igenom det på ett bra sätt så Turbo kan släppa det sen.

Kramar om!
Nina

Tina sa...

Tack för svaren ! Kanske bättre att prova att låta det vara förstår jag, inte vill man reta upp i onödan. Tösen har också svårt att släppa saker som blir fel. Ett exempel är när personal har olika sätt att hantera saker på, olika regler kanske man kan säga. Den som i tösens ögon styr henne för mycket dömer hon ut och vill inte vara med. Nästan omöjligt att ändra hennes tankar om den personalen då, särskilt när det gäller nätterna. Och en jätterar personal har det skurit sig med och tösen är inte trygg med henne. Bla därför vi ska ha möte så alla gör LIKA ! Hur de gör för att det ska funka bäst är deras val, bara det alltid är lika oavsett vem som jobbar. Är väl vanliga behov vid autism ? Nåväl , där svävade jag iväg i mitt ! Kramar i massor <3