Igår så lämnade vi det vackra Karlskrona bakom oss.
Tåget tog oss hem igen. Vi har haft underbara dagar därnere. Har nästan känts som att vi varit på andra breddgrader tack vare den extrema värmen och solen som knappt gått i moln på hela tiden. Men det var faktiskt skönt att sova i sin egen säng igen.
Idag har vi tagit det lugnt, packat upp och gjort lite småsaker bara. Jag och mannen tog oss en cykeltur i skogen, det är så sällan vi kommer ut så tillsammans eftersom vi inte kan lämna sonen ensam. När man cyklar med sonen så blir det inte samma motionstempo.
Vi satte oss och tittade på "I rymden finns inga känslor" som gick på Svt i veckan. En novellfilm som handlar om en 18-årig kille som har Asperger syndrom. Så klockrent det var om man jämför med vår son!
Nu var det ju en komedi så allt var förstås överdrivet, men tar man bort det överdrivna så är det sonen i ett nötskal...
Det där lilla märket han hade på tröjan... vilken bra grej! "Rör mig inte, jag har Asperger syndrom". Det skulle min son ha. En gång var det en som nuddade vid honom - knappt märkbart för oss andra - men sonen vände sig om och gav henne en rak höger.... Det är så lite som behövs för att det ska tända till ordentligt, och det kan omgivningen omöjligt veta.
Jag blev också påmind om hur viktigt det är med struktur och inrutning av dagarna. Speciellt så här i semestertider är det ju inte så kul alla gånger att ruta in dagarna, man vill gärna ta dagen som den kommer. Men det ger ofta hemska bakslag i form av utbrott.
Den grejen han sov i fick mig att tänka på att sonen tycker om att gömma sig eller bara gå undan i trånga utrymmen. Där lugnar han sig ofta och kommer ner i varv.
En sak till: när killen tog schampo i duschen så använde han sig av en matsked för att dosera mängden. Det ska jag nog börja med när det gäller sonen också. Han kan annars klämma ut halva flaskan i en omgång, svårt att veta hur mycket han ska ta. Men säger jag att en matsked räcker så skulle han nog gå efter det som en regel man ska följa.
Nu ska vi ha en sista myskväll jag och mannen. I morgon hämtar vi hem sonen från korttids. Längtar efter att få en stor kram av honom! Undrar om jag får det... Ska bli kul att se vad de hittat på under veckan, jag hoppas att de skrivit lite dagbok. Sen hoppas jag att våra batterier får vara fulladdade ett tag så de inte blir tomma redan första dagen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar