Minnen med nostalgi ♥

Så nöjda och belåtna vi är över gårdagen, jag och mannen! Så skönt med såna där dagar ibland då man gör ett intensivt ryck med att röja. Så härligt att kunna göra det utan att ha något annat att passa upp på, för då skulle det inte bli mycket gjort. Nu fick vi mycket gjort och det känns jättegott!

Under tiden som vi röjde i källaren så stötte vi på en låda med gamla diabilder.

Det är diabilder som min pappa tagit genom åren. Under min uppväxt så kommer jag ihåg att han också var sån som alltid hade kameran med sig, precis som jag är nu. Kan det ligga i generna, tro??
Han gick bort för lite drygt fyra år sen och de sista 10 åren var han sjuk och tog därför inga bilder. Så de diabilder vi har här hemma är ganska gamla. Nu tittade vi bara på en del av bilderna som finns och det vi såg var fyllt av nostalgi :)

De äldsta bilder vi tittade på igår var XX antal år gamla - bilder där jag  var ca tre år på!! Jättekul att se!
Sen var min man med på bilder också, han var ca 17 år på de bilderna - haha, det väckte lite minnen :) Vi var inte tillsammans vid den tidpunkten, vi blev ihop ca ett år senare. Våra familjer kände varandra ytligt, men umgicks inte privat. Kan väl säga att våran historia är lite av en "West-Side-Story", iaf till viss del! Det välkomnades väl inte av alla i vår närmaste omgivning att vi blev ett par. Men vi bestämde oss för varandra och det var bara för andra att svälja det. Vi har inte ångrat oss en sekund över det val vi gjorde! ♥

Nu över till något helt annat :)
Aspiggan undrade lite om detta med avslöjandet för sonen om att vi ska åka bort en vecka - hur sonen kommer att ta det?
Ja, jag tror att han kommer att få ett utbrott när vi berättar - men det kan ju också gå bättre.... Någon typ av reaktion blir det säkert. Det som är en stor fördel när vi berättar är att hans storebror kommer att vara här några dygn och assistera. Och det kan ju överväga en del av den nackdelen att vi inte är hemma. Så min förhoppning är att han ska bli så glad över att storebror kommer så han missar det negativa, man kan ju alltid få hoppas på det ;)

Storebror tar de tre första dygnen, sen tar E två dygn och T tar ett dygn. Sen är det korttids de två sista dygnen med E och T så det blir ju som vanligt för honom.

Lite pirrigt börjar det bli. Man får ju inte missa några detaljer i planeringen och i överlämnandet av sonen till assistenterna här hemma. Jag känner mig helt trygg att lämna honom i händerna på dessa tre killar, det behöver man inte oroa sig för och det känns jätteskönt! Men det är just om vi missar nån detalj som är det man oroar sig för. Det måste få bli så lite ruckning av det invanda mönstret som möjligt. Korttidspersonalen är ju van vid sonen på helgerna på korttids, men nu ska de bo hemma hos oss och han ska upp till skolan på morgonen så det är en viss skillnad. Och storebror flyttade hemifrån för fyra år sen.... Men det går säkert bra!

Nu börjar en ny vecka och vi hoppas den kommer att bli som vanligt igen efter lovet. Under denna veckan ska vi försöka berätta för sonen med hjälp av bilder, papper och penna.... 

Kraaaaaam på er ♥