tisdag 25 september 2012

Sömnproblem

De hektiska dagarna rullar vidare här. Återbudet från tandläkaren för Turbo för dagen satt fint. Jag behövde verkligen vara på jobbet den tid han var i skolan idag, så det blev ju bra. Många deadlines är det denna veckan jobbmässigt och det är sånt där som kräver lite extra hjärnverksamhet. Man är rätt slut i huvet när eftermiddagen kommer och då är det dags att assistera Turbo. Ingen rast och ingen ro här inte. Men bara morgondagen gått så är de svåraste arbetsuppgifterna över på ett tag hoppas jag.

Som väl är har Turbo en lite lugnare period nu och det tackar vi för! Han känns harmonisk och fin. Om inget speciellt inträffar på skolan under dagen så fungerar det utmärkt för Turbo just nu. Så på den fronten är det lugnt och vi njuter naturligtvis av det för man vet aldrig... rätt vad det är så tar det slut.




Nu har vi börjat komma igång med nya assistent Kent som var här igår, för andra gången. Han skulle ju ha kommit i torsdags men det blev en massa strul där så det är skönt att han nu kom som tänkt. Vi håller på att slussa in honom så sakteliga här. Målet är om några veckor då Kent får ta ett riktigt långpass en lördag då jag och mannen ska iväg på roligheter där vår andra assistent, N, är inblandad. Därför är vi tvungna att ha en annan person som kan vara med Turbo då. Och det ska nog inte vara några som helst problem om det inte uppstår nåt onödigt strul de gånger Kent ska vara här innan dess.




Till någonting helt annat. Med tanke på vilka diagnoser Turbo har så har vi varit lyckligt lottade när det gäller hans sömn! Många med hans diagnoser har stora sömnproblem från mycket tidig ålder. Turbo har varit tvärtom. Han har haft ett stort sömnbehov och tiggt om att få gå och lägga sig på kvällarna. Jag och mannen har fått en massa egentid och det är väl kanske mycket därför vi orkat som vi gjort genom åren. Detta höll i sig fram tills för ungefär ett år sen. Det var som att vända på en hand. Han fick svårt för att somna på kvällarna, han började vara uppe lika länge som oss vuxna under helgkvällarna, han vaknar också på nätterna och har svårt att somna om.

Detta har Turbo påtalat ett antal gånger. Eftersom Turbo i stort sett aldrig stör oss på nätterna så har vi dålig koll på hur mycket han egentligen sover. Men han är en kille som aldrig ljuger så det är bara att gå på hans ord. När det förra veckan blev än värre att få upp honom på morgonen så insåg jag att det var dags att koppla in hans läkare. Vi har en mycket kompetent läkare på habiliteringen till honom och vi diskuterade det hela och kom fram till att vi ska prova ett sömnmedel. Inget som man blir beroende av, utan ett som innehåller ett hormon som finns i kroppen naturligt.




Nu hör det till saken att Turbo hade en egen teori om varför han sover dåligt.... en teori som jag inte vet om jag ska tro på.... Men han ville ändra på en liten detalj. Och visst, tänkte jag, han får väl prova med det då.... Och sen dess säger han att han sover bättre! Utan att ens ha provat sömnmedicinen! Ja, ja, det går så länge det går, sen har vi ju möjlighet att testa medlet i stället. Men visst är det bra så länge han klarar sig utan.

Nu tänker jag hasta vidare. Mannen får ta hand om Turbo på bästa sätt utan mig ikväll, men de får nog en mysig kväll ihop har jag en känsla av. Jag tänker ge mig ut i höstrusket.
Kram på er ♥

3 kommentarer:

Mamma Z sa...

Hoppas hans knep hjälper mot sömnen den stökiga..
Och snart börjar väl nedräkningen för din del och vår tjejkväll :)

KRAMEN den stora!!

helle sa...

melatonin kommer nog funka bra om ni nu behöver medicin.. lycka till

Anonym sa...

Vad härligt att han har ett eget knep. hoppas det funkar. Jag har ju själv diagnoser inom autism och adhd området. Och ja det här med sömn är ett kapitel för sig självt. Mina föräldrar framför allt mamma fick minimalt med sömn när jag var liten. Det har nog mycket med att vi med dessa diagnoser inte alltid har värdens största tidsuppfattning. kl 4 på morgonen kan för oss vara 10 på förmiddagen.
Och ett knep jag har nu när jag är vuxen och bor själv är att lyssna på musik och ibland läsa en bok. Kan jag inte sova då. så blir det benzo.Och då sover jag som en stock. vill bara säga till er att om turbo får testa imovane. så kan han klaga på metallsmak i munnen och vägran att äta som följd. Men det är bättre än att de ger han benzo.För benzo är inte skoj när man ska trappa ut det.

Är 2 olika benzo.lugnande och för sömnen.

Har ni testat bolltäcke? Det kan ni kanske testa innan medicin om inte hans knep funkar. För bolltäcke är tungt . och många av oss med autism vill ha något som är tungt och hårt som kramar om kroppen.

Har ni sett i rymden finns inga känslor? Där har han en tunna som är trång och säkert varm.

Känner igen mig idet. gillar att vrida täcket runt mig. Och för mig funkade varken boll täcke eller kedjetäcke för de var för lätta för mig. Men något av de kan funka för Turbo. då berättar att han virar in sig i täcket. hög igenkänning där med.

Gillar att ha saker virade runt kroppen.

Och när jag gick i högstadiet bet jag sönder kläder eller annat när jag var orolig. hade rätt svår autism när jag var yngre.

Tror bara Turbo får kbt och blir medveten om att han har vissa problem så kan han nog klara sig okej själv. för han har ju ingen utvecklingstörnong som hindrar.

Jag har inlärningssvårigheter men klarar mitt liv rätt okej.
Men har drabbats av psykisk ohälsa i form av deprison och ångest.

Kan ju vara att Turbo har väldigt mycket ångest i kroppen och det kan han inte hantera så han får ett utbrott istället?

Så är det för mig när jag mår dåligt bråkar jag med mina närmsta om precis allt. för jag mår dåligt men kan inte uttrycka känslor.

men jag vet om det och kan jobba med det och därför blir dessa utbrott inte så stora och händer inte så ofta.

Kan Turbo kanske få Atarax som är lugnande.

För det dämpar även utbrottet. om han får en när ni märker att han är orolig.

För man kan ha hur mycket struktur som helst. men om alla bara är överallt och sabbar strukturen så är det klart man blir tokig. Och kan man inte hantera det hanterar man det med utbrott.

För ju mer jag läser desto mer känner jag att ni är fantastiska. Men att Turbo måste få Kbt. det har jag sagt mycket förr.

men det måste ske nu. då han är tonåring. i mitt fall skedde hjälpen försent .så jag idag lever med ständig ångest och oro idag.
Och medans Turbo är mottaglig för hjälp så ska han ju få hjälp.

I mitt fall uteblev hjälpen så jag har inte bott hemma på flera år och idag är jag lite över 20. Och bor äntligen i egen lägenhet och hade klarat det utan kontaktperson och boendstöd om jag fått rätt hjälp i
rätt tid. För jag vägrade hjälp när jag började i högstadiet. Var le på assistenter och alla som var i min väg inget hjälpte. För jag hade blivit less för jag tyckte ingen förstod mig.

Och Turbo har en chans nu för han gillar sina assistenter och går med på det och har inte fått koll än på att han är annorlunda. Får han väl koll på det och han inte fått kbt då kan han antingen själv börja kräva det eller så vänder det runt och han sticker och tycker att ni är hemska som enligt han kanske tycker tvingar han till assistenter.

Och jag vill inte att Turbo ska behöva komma till insikten utan Kbt. Det önskar jag inte min värsta fiende.

Det är först nu när jag är över 20 som jag accepterar att jag är annorlunda och jobbar med det. Men det är desto tuffare och desto mer tårar. när man ser hur andra har massa vänner och har en hel uppsjö med intressen.

Jag har med massa intressen men inte samma som andra i min ålder. Utan jag umgås med killar och de som är mellan 25-40.